Peo funderar över Sundsvall
- 23 maj 2002
Patrik Eriksson Ohlsson är halvnöjd med säsongens inledning. Mest sörjer han förlusten mot Sundsvall, för Djurgårdens norrlänning hade det känts extra bra med en vinst mot Giffarna.
- Nja... Det är väl både och. Vi har inte spelat riktigt bra. Enda matchen vi verkligen kommit upp till vår normala nivå är mot ÖSK, annars har det varit lite halvdant, säger Patrik Eriksson om Djurgårdens inledning i Allsvenskan.
Poäng är hämtade lite varstans i landet, men inledningen har inte sett helt stabil ut. Peo funderar en stund över en lämplig förklaring och konstaterar sedan:
- Det kan kanske bero på att vi har ändrat om på en del platser, men nu har vi kommit tillbaka till där vi var förra året, och då har det sett bättre ut.
I den sista matchen före uppehållet såg det dock inte särskilt bra ut.
- Ja, årets viktigaste match..., säger Peo och skrattar lite.
Med rötterna i Sundsvall och ett förflutet i IFK Sundsvall hade det förstås varit extra roligt för honom att få med sig tre poäng från matchen.
- De fick en enkel ledning och sedan backade de hem. Och det är inte lätt när de spelar defensivt som ett helt handbollsförsvar, men det är nog något vi får vänja oss vid, säger han och fortsätter:
- Och efteråt jublade Sundsvall som om de tagit SM-guld... De betedde sig som om det var årets viktigaste match för dem, men det var det nog också.
Efter en knapp fjärdedel av årets allsvenska matcher har Djurgården redan märkt skillnad mot förra året. Motståndarna har mer respekt för Djurgården och anpassar sig efter lagets spel på ett helt annat sätt. Patrik håller med:
- Ja, det tycker jag. I fjol var det fler lag som försökte spela sitt eget spel mot oss.
Även om han inte är helt nöjd med årets inledning kan han ändå hitta ljuspunkter värda att fundera extra över:
- Vi har tagit ganska många poäng fast vi inte spelat bra och trots att det varit tight program. Och vi ligger bra till i tabellen även om det hade känts bättre att leda den. Men vi är bäst i stan, och det känns mycket bra.
I början av januari trampade Peo snett under ett styrketräningspass och det ledde till några veckors rehabilitering innan vänsterfoten var bra igen. Men Peo är känd som en riktig järnkamin och bet ihop bra under försäsongen och foten läkte fint. Men i vårens match mot Halmstad skadade han samma fot igen: En genomtrampning i hälen gav honom mer ofrivillig vila även om han snart var tillbaka på planen igen. Och läkningen har gått åt rätt håll:
- Foten är väl inte hundra ännu, men vi får hoppas att det blir bra med några dagars vila, säger Peo.
Delar av den två veckor långa ledigheten ska han tillbringa i Sundsvall.
Vågar du visa dig där så snart efter förlustmatchen?
- Nja, jag får väl ta på mig en toppluva och dra ned den långt över öronen, ha ha.
Av Johanna Lundeberg, © DIF Fotboll
- Nja... Det är väl både och. Vi har inte spelat riktigt bra. Enda matchen vi verkligen kommit upp till vår normala nivå är mot ÖSK, annars har det varit lite halvdant, säger Patrik Eriksson om Djurgårdens inledning i Allsvenskan.
Poäng är hämtade lite varstans i landet, men inledningen har inte sett helt stabil ut. Peo funderar en stund över en lämplig förklaring och konstaterar sedan:
- Det kan kanske bero på att vi har ändrat om på en del platser, men nu har vi kommit tillbaka till där vi var förra året, och då har det sett bättre ut.
I den sista matchen före uppehållet såg det dock inte särskilt bra ut.
- Ja, årets viktigaste match..., säger Peo och skrattar lite.
Med rötterna i Sundsvall och ett förflutet i IFK Sundsvall hade det förstås varit extra roligt för honom att få med sig tre poäng från matchen.
- De fick en enkel ledning och sedan backade de hem. Och det är inte lätt när de spelar defensivt som ett helt handbollsförsvar, men det är nog något vi får vänja oss vid, säger han och fortsätter:
- Och efteråt jublade Sundsvall som om de tagit SM-guld... De betedde sig som om det var årets viktigaste match för dem, men det var det nog också.
Efter en knapp fjärdedel av årets allsvenska matcher har Djurgården redan märkt skillnad mot förra året. Motståndarna har mer respekt för Djurgården och anpassar sig efter lagets spel på ett helt annat sätt. Patrik håller med:
- Ja, det tycker jag. I fjol var det fler lag som försökte spela sitt eget spel mot oss.
Även om han inte är helt nöjd med årets inledning kan han ändå hitta ljuspunkter värda att fundera extra över:
- Vi har tagit ganska många poäng fast vi inte spelat bra och trots att det varit tight program. Och vi ligger bra till i tabellen även om det hade känts bättre att leda den. Men vi är bäst i stan, och det känns mycket bra.
I början av januari trampade Peo snett under ett styrketräningspass och det ledde till några veckors rehabilitering innan vänsterfoten var bra igen. Men Peo är känd som en riktig järnkamin och bet ihop bra under försäsongen och foten läkte fint. Men i vårens match mot Halmstad skadade han samma fot igen: En genomtrampning i hälen gav honom mer ofrivillig vila även om han snart var tillbaka på planen igen. Och läkningen har gått åt rätt håll:
- Foten är väl inte hundra ännu, men vi får hoppas att det blir bra med några dagars vila, säger Peo.
Delar av den två veckor långa ledigheten ska han tillbringa i Sundsvall.
Vågar du visa dig där så snart efter förlustmatchen?
- Nja, jag får väl ta på mig en toppluva och dra ned den långt över öronen, ha ha.
Av Johanna Lundeberg, © DIF Fotboll