Amoah debuterade

Djurgårdens unga talang Patrick Amoah, Djurgårdare sedan barnsben, gjorde sin allsvenska debut mot Malmö FF.

Foto: Bildbyrån

I dessa dagar, när frågor om klubbkänslor och egna produkter sändigt diskuteras, känns det bra att ha en kille som Patrick Amoah i laget. Han har spelat i Djurgården sedan barnsben vunnit SM-guld med Djurgårdens juniorlag och sedan jobbat sig enda upp till A-laget. I onsdags, 17 år gammal (han fyller 18 i augusti), gjorde han så sin Allsvenska debut i matchen mot Malmö FF. Förlusten sved givetvis, men för en så ung debutant är det ändå en händelse att minnas, när man för första gången får springa in på planen, inför hemmapubliken, i en Allsvenska match.
- Ja, det var skitkul att få komma in. Jag trodde inte att jag skulle få komma in när vi redan hade gjort två byten, men när jag blev inbytt så var det bara att köra järnet. Det var faktiskt precis som jag hade trott att det skulle vara. Visst var jag lite nervös under uppvärmningen, men sedan var det bara kul. Det här, att spela i Allsvenskan för Djurgården, det har man ju drömt om sedan man var liten, berättar Patrick.

Han har tränat med A-truppen under hela året. Han tycker att det varit bra, utvecklande och roligt. Det har inte varit svårt att komma in i gruppen utan han har känt sig välkommen och omhändertagen, invigningsriternas tid är svunnen. I stället har de äldre i laget varit uppmuntrande och gjort vad de kan för att hjälpa till, förklara och stötta.
- Det är lite nytt att träna med A-truppen, det är lite tuffare och tempot är högre. Man får lära sig att ta vara på bollen, man får inte tappa den lika lätt. Det gäller att vara koncentrerad hela tiden. Att få vara med där har hjälpt mig att ta ett steg till, jag börjar komma in i det mer och mer nu, säger han.

Det han ser som sina styrkor är snabbheten, att komma med fart, utmana och komma förbi. Lite försiktigt erkänner han också att ”tekniken är väl rätt så bra”, och det råder det nog ingen tvekan om. Svagheterna tycker han är tillslaget på bollen, att slå bra passar och inlägg, men han tycker att tiden i A-truppen har hjälpt honom att bli bättre på de delarna. Normalt spelar han på vänsterkanten i anfallet, men i träningsmatchen mot Umeå i juni visade han at registret är större än så genom att spela central anfallare som om det vore det naturligaste i världen.
- Alla i laget är ju mina förebilder, jag lär mig av dem. Abbe Barsom och Johan Arneng tittar jag kanske lite extra på, de är duktiga och har en väldigt bra inställning. Dessutom brukar de ofta hjälpa mig med tips och sådant. Men alla är jättebra att ha och göra med.

En sak skiljer sig mellan Patrick och de andra i laget. Medan de bara kan tänka på fotbollen så går Patrick fortfarande i gymnasiet, han har ett år kvar innan det blir fotboll på heltid. Det betyder att han inte kan träna på förmiddagarna och därför inte hinner med mer än drygt hälften av träningarna. Dessutom får han inte köra lika hårt under försäsongen som de äldre spelarna, det skulle vara skadligt för en så ung spelare.
- Det är klart att det är svårare att bli uttagen i laget med de förutsättningarna. Men vadå, jag är bara 17 år, det finns ingenting att stressa för, jag har min tid framför mig. Klart jag vill spela nu också, men allt har sin tid, det kommer.

Ett kontrakt från en utländsk klubb brukar vara målet för många, men där finns inte Patricks tankar just nu. Han berättar att drömmen alltid varit att få spela i Allsvenskan med Djurgården och att få vinna SM-guld med klubben. Här och nu, allting har sin tid, det verkar vara mycket av mentaliteten. Höga men realistiska mål, även om man kan undra hur höga Patricks mål skall vara för att inte vara realistiska. För en sak är säker, Patrick har gått en lång väg från Djurgårdens knatteskola, via ungdomslagen, till A-truppen, men det finns fortfarande hur mycket utveckling som helst kvar i Djurgårdens unga supertalang. Patrick Amoah, där har ni Djurgården framtid. Grattis till debuten, Patrick.

Jonas Riedel © DIF Fotboll