Hasse Jeppson har avlidit

Natten mellan torsdagen och fredagen somnade Hasse "Guldfot" Jeppson in i sin bostad i Rom. Han blev 87 år. Jeppson kan ha varit den målfarligaste spelaren som någonsin dragit på sig en djurgårdströja. Centern Hans Jeppson spelade bara tre säsonger i Djurgården. Men han har för evigt sin plats i Djurgårdsgalleriet. Där har också legender som ”Knivsta”, ”Tumba”, ”Sigge” Parling, ”Tjalle”, Tvillingarna och Lasse Björn sina givna platser. Men ingen annan djurgårdare har en sådan mytomspunnen karriär som Hasse Jeppson. Säg han namn – och det doftar fortfarande mål. Jeppson är bara känd för en sak som fotbollspelare – han var en fenomenal målskytt. Men vid sidan av gräsrektangeln hade han en annan stor egenskap – han var en lysande affärsman. Med andra ord målmedveten även där. Hasse växte upp i Kungsbacka, där han han framgångsrik i både fotboll och tennis. I fotboll debuterade han som 15-åring i Kungsbackas A-lag. 1946 värvades han till Örgryte i division 2. 1948 togs han ut som högerytter i Pressens lag mot landslaget och Hasses lycka som fotbollspelare var gjord. Han lockades till DIF, trots att laget trillat ner i tvåan (nuvarande Superettan) , och följde med på klubbens USA-turné sommaren 1948. Där debuterade han med besked. När turnén var avslutad hade Hasse gjort hela 21 mål. Det var inledningen till en enastående målrapsodi. Säsongen 1948/49 blev det serieseger direkt för DIF och Jeppson gjorde 19 mål. Våren 1949 debuterade han i A-landslaget mot England på Råsunda (3–1). Hasse ersatte en annan stor målskytt, Gunnar Nordahl, som blivit proffs, och självklart gjorde Hasse ett mål i sin landslagsdebut. Våren 1950 kom han tvåa i den allsvenska skytteligan på 18 mål. Samma vår gjorde Hasse återigen succé som center i Pressens lag mot landslaget på Råsunda och togs ut ut som center i den svenska VM-truppen till Brasilien. Där inledde Sverige med att besegra dubbla världsmästarna Italien med 3–2. Hasse gjorde två mål. Det blev till slut svenskt VM-brons. Vintern 1950/51 gjorde Hasse stor succé i engelska Charlton. Han var i England för att plugga och spelade elva matcher som amatör för Londonlaget. Han svarade för nio mål och Charlton hängde kvar i högsta serien. I slutmatchen mot Portsmouth fick han vara lagkapten – ett bevis på verklig uppskattning. Sedan åkte han hem och vann den allsvenska skytteligan på 17 mål. Hasse inledde sin allsvenska karriär med ett mål mot Jönköping borta hösten 1949 (1–2). I nästa match gjorde han fyra mål mot GAIS (6–2). Sitt sista allsvenska mål gjorde han den 27 maj 1951 mot Elfsborg (2–2) och den  sista allsvenska matchen spelade han den 3 juni borta mot Råå (0–2).  Men Hasse skulle spela en match  till i Djurgårdströjan och det blev en  hejdundrande succé. DIF firade 60- årsjubileum med att möta det svenska proffslandslaget, med bland andra  Gre-No-Li, på Råsunda. Djurgården vann med 3–1 och Hasse gjorde två  mål. Och blev ”Hasse Guldfot”.  Proffsspanare fanns på plats och  Hasse värvades till italienska Atalanta  och när han blev proffs var det  slutspelat i landslaget (så var svensk  fotbolls regler då). I Atalanta gjorde han 22 mål på 27 matcher 1951/52.  I syditalienska Napoli gjorde han 52 mål på 112 matcher 1952–1956.  Han kostade Napoli 900 000 kronor.  Därmed var den målfarlige centern världens dyraste spelare anno 1952. Hasse avslutade sedan sin karriär i  Torino 1957.  Därefter satsade Hasse helhjärtat på en civil karriär. Han avancerade med  åren till VD för Atlas Copco i både  Chile och Belgien.  Hasse hade en otrolig placeringsförmåga  och hans mål var därför ofta  inte spektakulära. Han fanns bara och  ofta där med en tå, ett knä eller en  bredsida. Men det är inte hela sanningen.  Han var en bra skytt med båda benen, allra bäst med det vänstra. Och han var en suverän huvudspelare. Jeppson var ”kung inom straffområdet”.  Totalt gjorde han 163 mål i  Djurgården – alla matcher inräknade.  På 40 seriematcher med Djurgården gjorde han 52(!) mål. I landslaget gjorde han nio mål på 12 landskamper (1949/50). Claes-G Bengtsson