Sven Lindman - hjälte över hela stan

Under april, maj och juni 2013 spelar Djurgården de sista sju matcherna på Stockholms Stadion. Sju matcher för vår historia innan flytten går till Tele2 Arena. En historia av Djurgårdshjältar där det är omöjligt att förbi Sven Lindman, vår meste allsvenska spelare med 312 framträdanden i blårandigt. Om man ska vara noga spelade Sven Lindman inte sina sista allsvenska matcher i blårandigt. Djurgården spelade faktiskt i helt mörkblå tröjor 1980. Året efter var ränderna tillbaka på tröjorna men Lindman var borta och laget trillade ur högsta serien. – Själv åkte jag aldrig ur allsvenskan med Djurgår’n så jag skulle nog ha varit kvar några år tills det kommit några nya spelare som kunde styra upp det, säger Lindman och skrattar. Han hamnade i Värmland efter att den aktiva karriären var över och har blivit kvar där sedan dess. Det blev först fem år som tränare i Karlstads BK och sedan fem år i Norrstrand i division III och II innan han valde att helt koncentrera sig på sin naprapatklinik. – Jag utbildade mig samtidigt som jag spelade elitfotboll. Först gick jag på GIH och blev idrottslärare och sedan läste jag till naprapat. Jag kände att det var viktigt med en bra utbildning, säger Svenne Lindman. Sven Lindman var en idrottstokig bolltalang och det var inte i övermod han i sjuårsåldern allvarligt brukade svara “fotbollsproffs” på frågan om vad han skulle bli när han blev stor. Hemma i Ormsjö ansågs inte fotboll som något yrke och många tyckte nog att grabben Lindman hade en livlig fantasi. Men redan som femtonåring spelade han seniorfotboll. I div V västra Elit, grupp 2, utvecklades Sven till en frisparksspecialist. Under ett träningsläger i Älvsbyn 1961, för “grabbar som kommer” fick Lyckseles lagledare Ingvald Norman upp ögonen för Ormsjötalangen. Sven avancerade direkt till div II, där han första säsongen vann skytteligan. Några år senare, 1965, gick flyttlasset till Stockholm för spel i allsvenskan. Några av Blåränderna som Arne Arvidsson, “Knivsta” Sandberg och “Tjalle” Mild, började bli lite slitna och ålderstigna, men Lindman från Lappland var frisk och hungrig. Den träningsglade nykomlingen var bördig från den lilla lappbyn Ormsjö med blott 300 invånare som försörjde sig på jordbruk och skogsbruk. På fritiden var det fotboll som höll folk samman. Också Lindman arbetade en tid i skogen, vilket nog bidrog till att han blev så seg och stark. På vintrarna plöjde han sig genom det lappländska landskapet på skidor. 1966 ordnade den legendariske djurgårdsledaren Birger “Farsan” Sandberg så att Lindman fick göra militärtjänsten på K1 med gångavstånd till Stadion i stället för en jägarutbildning uppe i norr. “Det blir nog guld till Djurgården i år” sade fanjunkaren på K1 som körde hårt med sina adepter, och han fick rätt. I den avgörande matchen som spelades på Råsunda besegrades Norrköping med 3-0 och Lindman som då var yngst i laget skruvade in 1-0 på en frispark i slutet av den första halvleken. – Den frisparken hade nog gått in än i dag. Det gäller bara att ha en bra fot och att träna. Det gick bra att göra såna mål även på den tiden, säger Lindman. Framgångarna i djurgårdströjan med nummer 7 väckte internationell uppmärksamhet. 1968 blev Sven Lindman den dittills högst betalda fotbollsspelaren i Österrike, då han skrev på ett tvåårskontrakt för Rapid Wien. Efter en lyckad inledning på utlandsäventyret fick “Svenne” problem med skador och vantrivdes så mycket att han bröt kontraktet. Han längtade hem och Djurgården ville mer än gärna ha tillbaka sin kraftfulle och målfarlige mittfältare. Inför säsongen 1974 tränade han ännu lite hårdare än vanligt då fotbolls-VM i Västtyskland närmade sig. Efter en bra insats i en testmatch fick han en plats i VM-truppen men någon speltid i Västtyskland blev det inte. ”Svenne” Lindman tillförde garanterat en hel del ändå. – Vid sidan av planen var han en härlig gamäng som alltid var positiv, minns Anders Grönhagen, som under sina första säsonger i Djurgården spelade forward framför Lindman innan denne omskolades till “libero” och täppte till mittförsvaret. – Han var en allsidig spelare med en fin vänsterfot. Som anfallare fick jag ofta fina stickare från honom. Han var även en ledare på planen som krävde mycket av sina medspelare, säger Grönhagen. Under åren som gått sedan Sven Lindmans tid i Djurgården har den nyblivne 70-åringen troget följt sin gamla förening. – Det sitter i hjärtat. Tack vare Djurgården har jag fått uppleva så mycket glädje och fått många kompisar. Jag har Djurgården att tacka för mycket och föreningen kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat. Sammanlagt blev det 16 säsonger och 312 allsvenska matcher (49 mål) för Djurgården. Endast tre djurgårdare ligger före i den statistiken över spelade matcher för klubben (“Knivsta” Sandberg, “Jompa” Eriksson och Hasse Nilsson) men då är även division 2 (nuvarande Superettan) inräknade. Dessutom blev det 21 A-landskamper under den framgångsrika karriären. Lindman nämner ledare som Sigge Bergh och Gunnar Lundqvist när han pratar om den speciella djurgårdsandan som existerade under hela hans tid i föreningen. Det fanns ingen distans mellan styrelse och spelare utan alla jobbade mot samma mål och de nya och unga spelare som kom till laget och trodde att de var stjärnor sattes snabbt på plats. - Vi brukade säga att träningarna var betydligt tuffare än matcherna. Det gick inte att komma till Stadion och inte göra sitt bästa. DIF FOTBOLL "Djurgårdsfamiljen - hjältar över hela stan" är namnet på Djurgår'n Fotbolls kampanj inför Allsvenskan och de sista sju matcherna på Stadion.