Ett längre snack med Faltsetas
- 25 maj 2016
Alexander Faltsetas har varit en av de mest framstående spelarna i laget under vårsäsongen. Den centrala mittfältaren med grekiskt ursprung har inga problem att kalla sig själv Hercules och han menar att lagets inledningen har varit godkänd – men att det finns mer att ge.
– Det har varit mycket upp och ner under första delen av säsongen. Nu ska vi bygga vidare på vårt spel och göra det ännu bättre efter uppehållet. Det har varit en helt okej inledningen men man kan ändå inte säga att man är nöjd. Det känns verkligen som att vi har mer att ge och vi kommer bara bli bättre. Vi är ju Djurgården. Spelar vi på topp kan vi slå alla. Vi måste bara jobba på att kunna hålla en jämn nivå i 90 minuter och undvika några ”dippar” i matcherna. Vårt lag är väldigt bra men det gäller bara att vi får ut alla våra kvalitéer.
”Falle” är en av de mer rutinerade i laget och han försöker alltid hjälpa de yngre förmågorna. Han menar att fotbollen har utvecklats när det gäller hanteringen av unga spelare.
– När jag själv kom upp som junior till seniorfotboll så var det en helt annan jargong. Då fick man ta mer skit och de äldre spelarna var tuffare mot en. Sedan dess har fotbollen gått framåt och skillnaderna har minskat. Jag tycker inte att spelare ska behandlas olika. Vi äldre försöker bara få alla nya att känna sig välkomna och ge dem tips för att kunna bli bättre.
Så du menar att vem som helst kan ta ner bollarna och vattenflaskorna till träningsplanen?
– Nej, det gör de yngsta. Det är ju en oskriven regel! Men de hårda tacklingarna som ska markera för de yngre har försvunnit.
Stämningen på Kaknäs beskrivs ofta i positiv bemärkelse, kan du berätta varför?
– Det är väldigt lugnt och stilla här. En skön miljö att träna i. Sen har vi ju en väldigt härlig grupp och bra sammanhållning som bidrar. Det finns inga grupperingar. När det är fina sommardagar här ute och man har en vinst i ryggen är det helt enkelt underbart att vara ute på Kaknäs. Trots att det ligger centralt i Stockholm är det vackert och här är en fin grönska.
Under tiden i Djurgården har ”gottepåsen” blivit ett återkommande begrepp från innermittfältaren. Han menar att påsen fylldes på under inledningen av Allsvenskan 2016 men att det fortfarande finns plats kvar.
– När vi startade så pass bra hamnade det en hel del ”goa" grejer nere i den. Men där finns alltid bra med plats i den. Vi har lite grejer där nere men vi behöver mer. Det ska nog gå att skrapa ihop lite geléhallon och ferraribilar i påsen inom snar framtid, haha.
Vi har förstått att du, på ett ironiskt sätt, kallats för Kerims pappa, hur är er relation?
– Det är en skön son som jag har. Jag tog Kerim under mina vingar när han anlände och tog hand om honom. Vi bodde grannar innan och då lagade jag ofta mat till honom. Men nu har han flyttat och jag kände att det var dags att släppa honom fri. Nu har han växt fram till en underbar människa. Jag är väldigt stolt över att vara en del i den person som han har blivit. Jag tar åt mig lite av äran.
Vad tycker du om föreningens supportrar?
– Supportrarna är riktigt jävla bra, om man nu får säga så… Trycket som skapas på Tele 2 är svårslaget. Framförallt i de stora matcherna som derbyna. Det är de största matcherna som man kan spela i Sverige. Att få spela framför supportrarna som skapar en magisk stämning varje hemmamatch är en ära. Sen är det härligt att man kan stöta på Djurgårdare överallt. När jag är ute på lekplatsen med barnen träffar jag ofta supportrar som vill surra lite. Det är roligt att så många är delaktiga och vill föreningen väl.
Berätta om ditt skägg?
– Ja vad finns det att säga? Jag försöker ha det lite ”gött” med längden på skägget. Jag ser ut som en barnrumpa när jag inte har det. Det är härligt att sitta och pilla i det också. Man ser ju lite fundersam och cool ut då. Une Larsson sa att han hade det bästa skägget i laget och det kan jag acceptera. Men jag är nöjd med mitt.
Du har lirat i U19-landslaget, när är det dags för din A-landslagsdebut?
– Jag spelade trots allt bara en match i U19, haha! Därför är landslaget inte något som jag tänker särskilt mycket på. Jag börjar ju bli lite äldre och har inte varit med tidigare. Men självklart hade det varit en dröm att få representera sitt land. Skulle jag få komma med där hade det bara varit en bonus.
Din pappa är från Grekland, kan man märka av dina grekiska rötter?
– Jag har ju en tendens att visa upp mitt grekiska temperament med gester och sånt. Det har jag i blodet. På det sättet kan man se mig som en halvgud likt Hercules typ, haha. Jag kan få aggressionsutbrott ibland. Som mot Gefle när jag sköt iväg bollen efter ett domslut. Men jag står fast vid att det var ett horribelt beslut. Jag har dock blivit bättre på att hantera det under senare år. Förr kunde jag göra onödiga tacklingar dagar innan match. Det undviker jag numera. Samtidigt tycker jag att det kan vara bra för laget när någon tänder till. Det kan väcka andra spelare.
