Porträtt: Enrico Cardoso Nazaré

Enrico Cardoso Nazaré föddes i Belo Horizonte i Brasilien. Familjen bestod av pappa Rogerio som är lärare i engelska, mamma Sandra som är hemmafru, tre år äldre brodern Rogerio (efter pappa) och tvillingbrodern Fabricio.
- En typisk medelklassfamilj, varken rik eller fattig, säger han.

Vid sju års ålder började Enrico och brodern Fabricio spela fotbollen i den lilla lokala klubben Santa Tereza.
- Där spelade jag tills jag var 11 år, sedan fick både jag och Fabricio chansen att provspela för Atlético Minero. Vi blev båda antagna, berättar han.

Under tiden i Atlético Mineiro spelade han med äldre lag och det var tidigt tydligt att Enrico var en talang.
- Stjärna vet jag inte, men när jag var 13 år spelade jag med dem som var 16-17, det var nyttigt för min utveckling.

Fram till 17 års ålder gick han i skolan, det var ett krav från mamma att skaffa sig en utbildning innan han satsade allt på fotbollen.
- Det var rätt, man kan inte förlita sig på att lyckas inom fotbollen, man måste han något att kunna falla tillbaks på. Just nu satsar jag allt på fotbollen, men det är skönt att veta att jag kan söka in på universitetet den dagen jag vill det.

Foto: Bildbyrån

Förra säsongen gick bård Enrico och brodern Fabricio till Ipatinga i division 3. Ipatinga är en ung klubb och Enrico gjorde klubbytet för att få mer speltid och därmed få visa upp sig.
- Vi hade en mycket bra säsong och gick bland annat till semifinal i brasilianska cupen. Nu känner alla i Brasilien till Ipatinga och många spelare fick efter säsongen kontrakt med storlag i Brasilien. I mitt fall blev det Djurgården, de såg några matcher och erbjöd ett kontrakt. Nu är jag här och det är jag väldigt glad för.

För första gången skildes Enrico och brodern Fabricio åt, men det skulle visa sig att avståndet skulle bli mindre än väntat.
- Jesper (Norberg) som var och tittade på mig i Brasilien pratade med Väsby om Fabricio. De ville gärna se honom och de valde sedan att skriva kontrakt med honom. Nu bor han i min lägenhet här i Stockholm tills han hittat något eget. Det känns konstigt att vi inte spelar i samma lag, vi har alltid tränat tillsammans, kunnat prata under träningarna och gjort saker tillsammans.

Vem av bröderna som är den bästa fotbollspelaren vill han dock inte svara på.
- Det kan inte jag uttala mig om. Men vi är bra spelare båda två och det är kul att Fabricio nu får chansen att visa upp sig här.

Storebror Rogerio är dock inte på väg till Sverige, han har aldrig spelat fotboll på professionell nivå utan driver ett gym hemma i Bella Horizonte.
- Men jag håller kontakt med honom och mina föräldrar nästan varje dag via datorn. Pappa var även här under min första vecka i Sverige.

Att det skulle betyda stora förändringar att flytta till Sverige hade han klart för sig, men det var ingenting som skrämde honom.
- Jag hade hört om Sverige genom Afonso och Paulinho, de berättade att det var väldigt kallt och mörk på vintern. Men jag tror att det var bra att komma på sommaren, nu hinner jag vänja mig när det blir kallare och jag hinner köpa kläder r i god tid.

Foto: Bildbyrån

Starten i Sverige blev bra, Enrico kände sig välkommen och tycker att han fick hjälp med allt han behövde.
- Alla i klubben har varit väldigt hjälpsamma, de fanns alltid någon som kunde hjälpa till, både inom fotbollen och i livet utanför. Det har varit en väldigt bra tid här.

Men klubben och brodern är inte hans enda kontakter i Sverige. I laget finns landsmannen och kompisen Quirino.
- Vi har känt varandra sedan jag var 13 år. Jag känner hans familj och han har hjälpt mig under första tiden i Sverige. Dessutom brukar vi träffa Hammarbys Paulinho och AIKs Figueiredo, Mendes och Saraiva. Vi ses allihop en gång i veckan och pratar om allt möjligt, det är mycket trevligt.

Stockholms Stadion hade han inte svårt att ta till sig. Han tycker att arenan är härlig och att det är stämningsfullt med publiken så nära. Löparbanorna är inget problem, menar han, i Brasilien är det mycket större avstånd till publiken med säkerhetszoner och diken. Publiksiffrorna är lägre än han är van med, i Ipatinga var det oftast mellan 30 000 och 40 000 på läktarna och alla sjöng, men han tycker att djurgårdens publik sjunger fantastiskt för att inte vara fler.
- Det är härligt att spela inför dem, det ger extra energi. Det verkar vara många som verkligen älskar Djurgården, man ser alla tatueringar och djurgårdskläder på supportrarna.

Fotbollsmässigt har det dock inte varit raka spåret. Enrico har spelat några matcher från start, men oftast har det handlat om inhopp. Nu hoppas han på mer speltid.
- Jag jobbar hårt för en plats i förstaelvan. Jag tycker att jag har gjort bra ifrån mig i de matcher jag har startat. Jag har inte fått så många chanser att visa upp mig hittills, men när jag har spelat tycker jag att det har gått bra. Jag jobbar hårt för att hålla formen och hoppas på att snart få fler chanser att visa vad jag kan Jag känner mig i bra form och det är det bara att fortsätta jobba hårt.

Spelet i Sverige skiljer sig en del från hur han är van att spela. Men han tycker inte att det är så märkvärdigt, det kommer med tiden. Träningarna skiljer sig däremot inte så mycket från i Brasilien.
- Vi tränar mycket med spel på små ytor här. Det gäller att röra sig mycket och det är bra. Fysträningen är däremot lite annorlunda än i Brasilien. Där tränar vi nästan bara med maskiner, här tränar vi med vikter och kroppens tyngd. Det är tufft men bra, jag kommer att ha nytta av det framöver, menar Enrico.

Foto: Bildbyrån

Fritiden är stillsam, det blir mycket tid framför datorn men även shopping, träffa kompisar eller gå ut och äta. Någon riktig hobby har han inte. Många fotbollsspelare spelar golf, men Enrico har ingen annan favoritsport.
- Nej, nej, det skulle bli en katastrof, jag håller mig till fotbollen, säger han skrattande.

Ibland besöker han Quirino vars mamma nu är i Sverige, hennes matlagning lockar.
- Det är härligt att få lite brasiliansk mat så jag åker dit en och äter rätt ofta. Men den svenska maten är också bra. Man äter betydligt hälsosammare här än i Brasilien.

Flytten till Sverige har alltså varit mycket positiv enligt Enrico. Nu är det bara en plats i laget som saknas. Men hans inställning och den hälsosamma, svenska maten ska det säkert lösa sig framöver.

Enrico Cadoso Nazaré
Född: 4 maj 1984
Längd: 176 cm
Vikt: 70 kg
Moderklubb: Atlético Minero
Övriga klubbar: Ipatinga
Kontrakt till: 2009-12-31

Jonas Riedel © DIF Fotboll