DIF ute ur cupen efter tung derbyförlust

Vi börjar med det som var bra och slutar med det som var mindre bra – eller snarare dåligt. Därför är den här matchrapporten skriven i kronologisk ordning för enkelhetens skull.

Inte ens en handfull minuter var spelade på ett gungande Tele2 Arena när Djurgården skaffade sig ett lysande utgångsläge i matchen. Daniel Berntsen slog en frispark från höger in i straffområdet som rensades bort. Alexander Falsetas fångade upp andrabollen och skickade tillbaka den in i straffområdet. Där skallade Sebastian Andersson in ledningsmålet bakom Kristinsson. Drömstarten var ett faktum.

Stärkta av målet gör Djurgården en spelmässigt bra inledning av matchen. Bollar på djupet mot rörliga anfallare blandades med inlägg. Hammarby stack upp sporadiskt utan att skapa några riktigt heta chanser.

20 minuter in i matchen vände allt. Hammarbys anfallare Alex föll platt när Djurgårdens back Jacob Une Larsson blåste på honom. Frispark för Hammarby nära kortlinjen och starten på Djurgårdens djupdykning. På den billiga, eller faktiskt helt feldömda, frisparken nådde gästernas mittback Lars Saetra högst. Hampus Nilsson tippade bollen i ribban men på returen var Alex först och kvitteringen således ett faktum.

Strax därefter fick Hampus Nilsson plocka bollen ut nätmaskorna en andra gång. Slarvigt försvarsspel och dräll med bollen gav Johan Persson skottläge. Några meter utanför straffområdet avlossade han skottet som resulterade i 1-2. Matchuret hade då tickat i 26 minuter.

Den första halvlekens andra kvart var Hammarbys. Djurgårdens tappade det mesta av sitt inledningsvis positiva spel och det mesta såg krampaktigt och fantasilöst ut. I slutet av halvleken öppnade spelet upp sig en aning och i och med det fick Djurgården på nytt lite fart och energi i spelet men några målchanser värda namnet var det inte tal om. Ett fint kontringsanfall avslutade med ett svagt inlägg och ett lågt distansskott som Kristinsson enkelt kunde styra undan var vad Djurgården åstadkom.

Trots underläge fanns det hopp inför den andra halvleken. Kunde laget fortsätta på samma sätt som de slutade den första halvleken skulle en kvittering garanterat komma. Så blev det inte.

I stället för ett offensivt hemmalag var det Hammarby som startade den andra halvleken bäst. Inom loppet av ett par minuter hade Hammarby vaskat fram två bra möjligheter att utöka sin ledning.

Pelle Olsson gjorde sitt för att försöka få fart på Djurgården genom att byta in tre nya spelare. På topp ersatte Michael Olunga målskytten Sebastian Andersson men närmare än en offsidelöpning och en nick över kom han inte ett mål. Ingen skam skall falla över inhopparen för faktum var att han gjorde något av det ytterst minimala han fick att jobba med. Faktum var att Djurgården blev totalt ägda i under matchens sista halva och Hammarby hade full kontroll på händelserna.

Luften såg verkligen ut att ha gått ur Djurgården i mitten av den andra halvleken men för att punktera matchen helt tilläts Philip Haglund ensam gå upp och nicka in en högerhörna i 77:e minuten. Hammarby hade även flera andra farligheter. Närmast mål var det vid en tilltrasslad situation där en DIF-försvarare rensade bort bollen på mållinjen framför fötterna på 1-1-skytten Alex.

Sista kvarten av matchen blev en lång pina och det bästa Djurgården förmådde att göra var att snygga till skottstatistiken i den sista övertidsminuten när Tino med ett distansskott gav den mysbyxklädde målvakten Kristinsson möjlighet att få känna på bollen även i den andra halvleken.
– Dåligt passningsspel och tempo, suckade en märkbart besviken Pelle Olsson efter matchen och det är nog få som inte håller med.

Tittar man på statistiken över antalet utdelade gula kort är det lätt att tro att Djurgården blev överkörda fysiskt i matchen. Hammarby tilldelades sex gula kort medan Djurgården ”bara” fick två. Så var det inte. Det var bara domaren Bojan Pandzic som följde de nya direktiven. Återstår att se om han orkar vifta på lika mycket även i fortsättningen.