Solig premiärseger mot Trelleborg

Laget

Djurgården mönstrade följande elva i hemmapremiären:

Elvira Björklund
Alexsandra Lobanova, Matilda Plan (k), Beata Kollmats, Ebba Hed
Sessy Åsland, Nellie Lilja
Tove Almqvist, Shinomi Koyama, Lucia Duras
Olivia Ländin Sjöblom

Katelin Talbert, StinaLisa Johansson, Flavine Mawete, Sura Yekka, Sara Lilja Vidlund, Zara Jönsson och Maria Brochmann var de spelare som inte var tillgängliga för matchtruppen.

Första halvlek

Det vankades seriepremiär av OBOS Damallsvenskan och Djurgården äntrade Stockholm Stadion till tonerna av Sektion B:s ”Hjältarna i Blåa Ränder” för att möta nykomlingarna Trelleborgs FF. Med härlig vårsol och behagliga 15 grader i luften var det ett Djurgården som gick in i matchen med mål att föra spelet och starta säsongen på rätt fot efter en lite knackig försäsong. 

Nykomlingarna Trelleborg inledde matchen med en hög press, något Djurgården var med på. Beata Kollmats och Sessy Åsland lyfte ett antal längre bollar över Trelleborgspressen och upp till Lucia Duras på vänsterkanten, något som kändes inövat och som vi fick se mer av under matchen. 

Hemmalagets första riktigt farliga målchans kom efter finspel av Shinomi Koyama på mittplan, som vände in och ut på försvararen och spelade bollen till Lucia Duras, som släppte vidare till Olivia Ländin Sjöblom, vars avslut gick ut till hörna. Mycket lurig dribbling av nyförvärvet från Cerezo Osaka. 

Med dryga kvarten spelad var det Blåränderna som hade haft övertaget. Ebba Hed, Shinomi Koyama och Lucia Duras hittade tidigt ett bra samarbete på vänsterkanten och lyckades skapa ytor och få in bollar i straffområdet tillsammans på ett förtjänstfullt sätt. Det var även Duras som var inblandad i nästa betydande anfall. Denna gång var det ett en nick från nära håll efter ett inlägg från Sessy Åsland. 

Trelleborg fick reda på att Djurgården inte var att leka med under den första halvleken när Koyama och Åsland började lossa skott och det luktade mål långa vägar, vilket det såklart blev också. Den tidigare nämnda Åsland kombinerade sig in i straffområdet med lagkapten Matilda Plan och sköt ett hårt skott in i målvaktens vänstra hörn. Det var en elegant lyftning från mittbacken Plan, som hade dröjt sig kvar i straffområdet efter en hörna och alltså kunde hjälpa till med att assistera till 1-0.

Djurgården spelade med stort självförtroende under den första halvleken och gav inte Trelleborg chansen att andas ens en sekund. Bollen rullade runt mellan spelarna i blårandig dress och det var inte sällan Koyama var inblandad. Den offensive mittfältarens vändningar öppnade upp Trelleborgs defensiv och hennes löpvilliga medspelare levererades fina passningar, men stoppades från att göra mål i sista sekund. 

Det rödklädda bortalaget hade en jobbig första halvlek, men de hade en starkare period under de sista minutrarna då de spelade in ett par bollar i straffområdet. Bollarna oroade, men det stabila DIF-försvaret visade att de hade koll på läget med säkra brytningar. 

Tove Almqvist var aktiv på sin högerkant under halvlekens sista minuter. Flera gånger vann hon sin löpduell och spelade in bollen i straffområdet. Bäst läge fick Koyama, som tog emot bollen mitt i straffområdet i stort sett fri med målvakten, men förstatouchen svek och skottet gick över. 16-2 i skottstatistiken talade sitt tydliga språk för hur halvleken såg ut och målskytten Åsland menade på att Blåränderna behövde bli lite mer effektiva i andra. 

Andra halvlek

Hemmalaget visade inga tecken på att slå ner på farten när den andra halvleken väl började. Koyama var fortsatt spelsugen och fick av ett lovande avslut, Alexsandra Lobanovas inlägg var nära på att leta sig in i mål och Ländin Sjöblom var en lite bättre nedtagning ifrån en förstklassig målchans, men målet fick vänta. Trelleborgsspelarna fick dock inte vänta speciellt länge på att en ettrig blårandig spelare satte press när de hade bollen. De rödklädda hade ambitioner att spela upp bollen bakifrån, men gamla fina Djurgården, fotbollslaget från Stockholms stad tillät inte det, då de snodde bollen högt upp gång efter gång. 

2-0 kom i den 60:e minuten när Shinomi Koyama påpassligt höll sig framme på en retur som lämnades efter Tove Almqvists skott. Koyama hade varit ständigt aktiv under matchen och det var inte mer än rättvist att hon fick näta i den här matchen. Även Almqvist växte in i matchen ordentligt och hade hög inblandningsgrad i det Djurgården gjorde offensivt och hon var nära på att göra 3-0 två gånger om precis efter Koyamas mål.

Louise Hvarfner, som återvänt till laget efter en lånesejour i Uppsala, blev inbytt i den 69:e minuten istället för Lucia Duras. Duras inledde matchen mycket bra, men tröttnade av lite ju längre matchen gick, vilket kan förklara bytet. Hvarfner tog plats på det centrala mittfältet och Åsland ett kliv ut på vänsterkanten. 

Med 15 minuter kvar av matchen äntrade Agnes Hedman planen när hon ersatte Alexsandra Lobanova på högerbacken. Djurgården slog ner på tempot efter tvåmålsledningen, utan att nödvändigtvis bjuda in Trelleborg i matchen. Trots att man slog ner på tempot hade man flera chanser att utöka. Olivia Ländin Sjöblom hamnade i bra lägen och serverades fint, men slutprodukten var inte riktigt där för den 17-åriga anfallaren som fått mycket förtroende under försäsongen. 

Blåränderna hade full kontroll på matchen och höll mycket boll, samtidigt som man inte var rädda för att öka tempot och lyfta upp bollen. Lagkapten Matilda Plan var exempelvis nära på att nå högst i straffområdet efter ett farligt inspel av Ebba Hed, men ingen lycka där. 

Meja Staffansson och Elin Westlund klev in på planen i den 84:e minuten istället för Tove Almqvist och Ebba Hed. Två av många unga spelare som satt på Djurgårdens bänk i dagens match. 

Domaren Anastasia Oberlauf Poopuu blåste av matchen efter 90 minuters spel och det är bara att konstatera att Djurgården gjorde en perfekt säsongsinledning. De offensiva spelarna var heta och skapade chanser, Åslands passningsfot var lika fin som alltid och defensiven med Matilda Plan i spetsen höll tätt. Kort sagt en match som tränare Marcelo Fernández måste vara nöjd med. Det hela avslutades med att supportrarna skanderade ”SM-guld, SM-guld, SM-guld”, vilket nog var lite att ta i, men vad skadar det att drömma när man ändå leder serien?