Kryss i derbyt mot AIK

Laget

Djurgården mönstrade följande startelva i derbyt:

Filip Manojlovic
Theo Bergvall, Miro Tenho, Marcus Danielson, Keita Kosugi
Matias Siltanen, Albin Ekdal, Daniel Stensson
Adam Ståhl, Zakaria Sawo, Tobias Gulliksen

Piotr Johansson, Mikael Marques, Oskar Fallenius, Nino Zugelj, Rasmus Schüller, Patric Åslund och Malkolm Nilsson Säfqvist var de spelare som inte var tillgängliga för matchtruppen.

 

Första halvlek 

Dammet hade knappt hunnit lägga sig efter UECL-semin mot Chelsea innan nästa knepiga uppdrag väntade för blåränderna under söndagen då AIK gästade 3Arena för årets första hemmaderby.
Få, om ens någon, boende inom 08-regionen kan ha undgått den bistra derbyhistoriken på sistone – även om Djurgården de facto hade två vinster mot AIK på de fem senaste – och nu gällde det att kliva in, jobba stenhårt och bryta mönstret.

Att de svartgula rivalerna dessutom hade fått en rivstart av Allsvenskan med 16 poäng på sex matcher skärpte kraven ytterligare och tränare Jani Honkavaara konstaterade innan matchen att det räckte inte med att vara ”ett bra lag”, utan vi måste vara ”ett fantastiskt lag” för att plocka hem en seger.
Trots det intensiva spelschemat fanns det ändå en plusfaktor för Djurgårdens del i form av utvilade spelare som inte är på Europa-listan och Jani skakade om rejält i laguppställningen. Det blev en årlig startdebut för Theo Bergvall, medan Adam Ståhl klev upp i anfallet som ytter. På mittfältet fick trion Albin Ekdal, Matias Siltanen och Daniel Stensson förtroendet samtidigt som Zakaria Sawo inledde på topp, med Tobias Gulliksen till vänster.

Vid matchstart var också den lätt mentala utmattningen, via den centrifug av dubbla matcher i veckan som rullat för blåränderna under våren, som bortblåst och en som alltid storslagen inramning, med stilfullt tifo och maximal taggning, uppstod inför avspark.
Gästerna inledde dock piggast  och skapade lite tryck initialt ,där fasta situationerna som alltid var en bärande del i offensiven. Djurgården gick mer på omställningar och Zakaria Sawo krigade på i löpduellerna.

I tionde minuten kom sedan matchens dittills farligaste chans när Bersant Celina fick ett fint skottläge i boxen och sköt strax utanför. Mer dramatik följde strax efter då Theo Bergvall blev liggande på planen och tog sig för låret, lyckligtvis kunde Theo spela vidare efter behandling.

Tempot var intensivt och det smällde på rejält i duellerna där Djurgården gradvis började äta sig in i matchen och skapa tryck. Nytillträdde högeryttern Adam Ståhl bröt sånär igenom på sin kant och på den efterföljande hörnan sköt Miro Tenho någon meter utanför på volley.
Vid det här laget hade blåränderna tagit över greppet och ett utmärkt 3-mot-2-läge slarvades tyvärr bort. Regnet började sedan dugga ner på arenan och det var mållöst med halva halvleken spelad.

I den 25.e minuten skulle sedan en gyllene möjlighet komma när Sotirios Papagianniopoulos sänkte Tobias Gulliksen i eget straffområde, medan spelat pågick på annat håll. Domare Glenn Nyberg hade dock full koll och uppmärksammade förseelsen med hjälp av sin assisterande domare.
Straff tilldömd och Marcus Danielson var som alltid säkerheten själv när han kyligt placerade in bollen från elva meter.

 

Ett explosivt jubel på 3Arena och ett synnerligen efterlängtat derbymål. Men glädjen skulle snabbt förbytas till oro när Albin Ekdal åkte på en olycklig smäll i samband med en nickduell, där John Guidetti puttade Daniel Stensson rakt in i Albin som landade skevt och blev liggandes med spasmer på planen. Riktigt obehagligt och byte skedde där Isak Alemayehu klev in medan Albin Ekdal fick ledas ut för att tas om hand.

Som om det inte vore nog med skadeelände fick även Adam Ståhl kliva av i 38:e minuten med en känning och August Priske ersatte. Matchen blev sönderryckt av de ständiga smällarna men med ledning i ryggen var det hanterbart. 

AIK fick sedan momentum ett tag mot slutet av ordnarie tid och hade en del tryck. Samtidigt var Djurgården vassa i omställningarna och det annonserades nio minuters tillägg. Blåränderna la sig lågt och bevakade och bortsett från en småfarlig nick från Benjamin Tiedemann Hansen var det relativt lugnt bakåt.

Med tio övertidsminuter spelade satte sedan Glenn Nyberg pipan i munnen och blåste av en märklig och ryckig halvlek, där båda lagen varvade övertag i perioder, men där Djurgården var i ledning med 1-0.

 

Andra halvlek 

Det blev inte helt oväntat inga DIF-byten i halvtid med två redan använda bytestillfällen. En dryg minuts spel hann genomföras innan det blev rökpaus och spelarna samlades vid båsen. Några minuter senare rullade matchen igång och DIF hotade med ett par småfarliga lägen initialt.

Ett superfarligt DIF-läge skulle sedan komma i 53:e minuten när Djurgården ställde om och ett inspel från Zakaria Sawo gav Matias Siltanen fick fritt fram i boxen, AIK:s målvakt Kristoffer Nordfeldt lyckades dock på ett akrobatiskt sätt stoppa avslutet och inte heller returen gick att raka in då August Priskes skott stoppades av Benjamin Tiedemann Hanssen.

Ny chans kom sedan när vindsnabbe Zakaria Sawo var på väg igenom, men även denna gång var Nordfeldt ute snabbt och var i vägen. AIK svarade upp med ett ruggigt farligt distansskott från Johan Hove som lyckligtvis smet precis utanför stolpen.

Klockan tickade upp på timmen spelad och dramatiken tätnade. Duellerna var fortsatt heta och Keita Kosugi åkte på en ordentlig smäll i ansiktet, men kunde spela vidare efter behandling. Matchbilden var även den fortsatt ryckig och hackig med väldigt mycket avblåsningar och spelavbrott.
DIF skapade en del nästan-lägen och Sawos fysiska närvaro på topp gjorde mycket nytta i presspelet, där han var mycket nära att få till ett friläge i 71:a minuten. Nordfeldt hann dock ånyo ut precis innan och avstyrde.

Ny chans kom sedan när bollen chippades fram till en framrusande August Priske, men även denna gång rensades bollen i sista stund. AIK hotade å sin sida med oroande bollar in i boxen och det var viss kalabalik i eget straffområde stundtals.
Vid det här laget var matchklockan uppe på kvarten kvar, men det fanns en mängd tilläggsminuter som väntade. Trippelbyte följde där Tokmac Nguen, Jacob Une och Viktor Bergh klev in medan Zakaria Sawo, Tobias Gulliksen och Theo Bergvall lämnade plats.

”Kämpa Djurgården” skanderades och det började bli nervigt, inte blev det bättre av att Miro Tenho fick ett andra gult kort. Därmed var det bara att kliva av för Miro och nu var det handbollsförsvar som gällde. Dessvärre skulle en kvittering komma efter en duell på mittplan där August Priske trycktes omkull som gav AIK möjlighet att kontra och kvittera genom Anton Saletros, notabelt var även Johan Hoves diskutabla hantering av Keita Kosugi i straffområdet precis innan skottet avlossades.

Kvitterat således där det började bli ett riktig kärvt läge och AIK fick sedan en hyperfarlig möjlighet där John Guidetti fick ett skottläge i boxen som blockerade heroisk av Keita Kosugi. Det numerära underläget gav möjlighet till rejält tryck från de svartgula och nu handlade det i ärlighetens namn om att rädda poängen.

Minuterna tickade upp mot full tid men trots ett större bollinnehav och forcering mot slutet för gästerna blev det mestadels nästan-lägen och efter de tio minuternas extratid kom en välkommen slutsignal med tanke på omständigheterna i slutet av matchen.
Det märktes tydligt att många av blåränderna gick på det absolut sista kraften av reservaggregatet och till skillnad från gästerna, som ju inte spelar i Europa, var det krampkänning på många DIF-spelare hela vägen in till slutsignalen.

En match som framkallade en ambivalent känsla där ett stabilt och hårt kämpande Djurgården var på väg mot en till stora delar rättvis derbyseger, men där det röda kortet ritade om förutsättningarna och i slutändan höll på att kosta oss alla poängen.

Ändå ett välkommet trendbrott i derbystatistiken och härnåst väntar returmatch i semifinalen mot Chelsea i Conference League där Djurgården har en grannlaga uppgift framför sig med ett underläge 4-1 som ska vändas på Stamford Bridge.