Tack för allt, Rasmus Schüller!

Centrallinjens påtagliga betydelse inom fotbollen är vid det här laget lika cementerad som Rasmus Schüllers startplats varit under de fem säsonger han agerat nav på det blårandiga mittfältet. 

Där har den finske järnkaminen skapat balans och struktur, städat framför backlinjen, fördelat bollar klokt och stått för en mängd ovärderliga insatser som haft en synnerligen god inverkan på den blårandiga poängskörden. En spelare som i stort sett ”aldrig sätter en fot fel”, som många av hans tränare i Djurgården konstaterat genom åren.

Totalt blev det 147 tävlingsmatcher i DIF med tre mål och sju assist för den sympatiske finske mittfältsgeneralen som kommer att vara rejält saknad inom Djurgårdsfamiljen såväl på som vid sidan av planen.

Något som märktes tydligt under de dubbla publika avsked som skedde då Rasmus först passade på att ta farväl av DIF-supportrarna med ett ärevarv under den sista hemmamatchen mot IFK Göteborg – samt sedan även fick ta emot känslosamma ovationer och ramsor i samband med den avslutande vinsten i bortamatchen mot Öster.

Ett avsked som väcker mycket känslor, inte minst för Rasmus egen del.
– Det känns sorgligt att lämna. Det har varit en fin tid och jag har varit väldigt engagerad och känt ett stort ansvar under åren i Djurgården. När man är så pass starkt känslomässigt engagerad under en lång tid blir det ju en slags tomhet som uppstår nu. Men det har som sagt varit en fin tid och allting har ett slut – och det här är mitt slut i Djurgården

– Sedan är det så som jag sagt tidigare; att både i Djurgården och finska landslaget är tröjan till syvende och sist bara till låns. Nu är det min tid att returnera lånet och jag tycker att jag hart förvaltat lånet väl.

Ord som väl summerar fotbollens ofta vagabondliknande tillvaro där spelare kommer och går i en strid ström, med en ständig risk för att behöva söka sig vidare i vissa sammanhang.

– Det är inte svårt att acceptera och man förstår ju det på ett kognitivt plan att det är så fotbollen fungerar. Men känslomässigt finns en annan bit i det och även om man förstår saker och ting är det en dualitet i det; vad man förstår och vad man känner, berättar Rasmus som låtit förändringen sjunka in under de senaste månaderna.

– Det börjar falla in mer konkret. När man är igång och det är hundraprocentigt fokus på säsongen och träningar förstår man det inte lika väl. Fast det finns där och ju närmare slutet man kommer desto mer förstår man när det blir alltmer tydligt. Så jag kommer nog vara helt och fullt uppe i det om ytterligare någon vecka. 

Under fem års tid hinner en rejäl mängd minnen ackumuleras och för Rasmus är helheten viktigare än specifika händelser.

– Jag tar med mig allt. Det finns oerhört många höjdpunkter, fina insatser i Europa och två medaljplatser där vi har gnuggat och gett allt under fem års tid. Jag har representerat föreningen så väl som jag kan. Det kanske är ett klyschigt svar, men det handlar om hela resan och inte några enskilda destinationer. Jag tar med mig alla medmänniskor som jag fått dela den här tiden med. I slutändan är det viktigaste alla de relationer och den gemenskap man skapar under fem års tid.

En period som även format Rasmus som människa.

– Det har betytt jättemycket och gav en ny boost för mig under min fotbollskarriär. Jag kom ju till DIF ganska sent och hade fyllt 30 år när jag skrev på. Så jag kom in i den sista fasen av min fotbollskarriär och det har varit en härlig tid. Jag har utvecklats på många olika sätt och skapat mycket som varit meningsfullt under min tid här, förklarar järnkaminen Rasmus som aldrig sparat på krutet och gett allt ute på planen. 

– Det är bra om det uppfattas så och det känner jag också. Det har nog synts utåt och det har varit min strävan, men sedan är det alltid små marginaler i fotboll där någon liten detalj kanske avgör till slut. Så man ställer sig ändå frågan om man kunde gett ännu mer, men jag har alltid försökt ge allt och kan nog kolla mig i spegeln och nicka åt mig själv att jag har gjort det.

Nu väntar ett nytt kapitel för Rasmus som inte känner sig redo för att lägga skorna på hyllan.

– Min ambition är att fortsätta spela under något år till. Jag tycker att jag fortfarande har bra fotboll i mig och kan vara nyttig för ett lag ännu. Jag gillar ju att spela och har fått mycket vägledning av rutinerade människor, som tidigare sysslat med elitfotboll, som har sagt att om man njuter av fotbollen och det funkar bra så ska man inte sluta, utan köra på. Sedan får vi se hur och när.

Däremot är det färdigspelat i den finska landslaget för Rasmus som har tackat för sig efter 79 landskamper. En synnerligen respektabel mängd insatser för ”Berguvarna” som han värderar högt.

– Det var väldigt känslosamt och för mig är det min största bedrift som fotbollsspelare att ha varit en del av det finska A-landslaget under 13 års tid. Jag har gjort 79 landskamper och ett EM-slutspel. Så det är många farväl den här hösten och väldigt känslosamt att tacka för sig både i landslaget och Djurgården, resonerar Rasmus som avslutar med en hälsning till hela Djurgårdsfamiljen.

– Jag vill tacka alla för det otroliga stödet under med- och motgång i fem års tid. Jag har älskat varenda stund och varje liten detalj. Allt det som gjort det meningsfullt för mig och för så många människor i Djurgårdens IF – en folkrörelse utan dess like. 

För sportchef Bosse Andersson blir det ett känslosamt avsked av en nyckelspelare och ledargestalt som haft en enorm betydelse för Djurgården, både på och utanför planen.

– Rasmus har ju varit en nyckelspelare som bidragit starkt till att vi kunnat prestera på en högre nivå – med två gruppspel i Europa och placeringar i toppen av Allsvenskan under de fem åren han varit här. Trots perioder av tuffa skador har han visat vilken fighter han är och alltid kommit tillbaka. En oerhört målmedveten, ambitiös och professionell fotbollsspelare som vi är tacksamma för att ha fått ha hos oss i Djurgården, där han har varit en mycket viktig kugge på mittfältet och en kulturbärare för föreningen. Nu återstår bara att tacka för Rasmus och önska ett stort lycka till med hans nästa steg i karriären, summerar Bosse.