Alexsandra Lobanova går till Nürnberg

Det har blivit dags för en blårandig trotjänare att tacka för sig när Alexsandra Lobanova nu har skrivit på för FC Nürnberg. En klubb som har bärgat två silvermedaljer i Frauen-Bundesliga (den tyska förstadivisionen), under 20-talet och därmed en spännande miljö som väntar för Alexsandra.

Totalt har det blivit 99 tävlingsmatcher i den blårandiga tröjan för den 26-åriga järnkaminen med det stora DIF-hjärtat. Nu väntar dock ett nytt fotbollsäventyr i Europa för Alexsandra som lämnar DIF med dubbla känslor.

– Första känslan är att det ska bli kul, men samtidigt nervöst. Det är ett nytt land, nytt språk och nya människor som jag ska bekanta mig med. Jag har aldrig spelat utanför Sverige, så det blir ett roligt äventyr att ta sig an och jag är också väldigt tacksam över att DIF ger mig den här möjligheten. Det ska också bli väldigt kul att spela i Bundesliga, jag har hört att det påminner lite om damallsvenskan, men att tempot kanske är snäppet högre. Sedan har ju Nürnberg två derbymatcher och en av dem  är mot Bayern München. Så när jag fick höra det blev jag väldigt taggad, berättar Alexsandra som fått goda intryck av sin nya klubb.
– När de presenterade klubben och staden fick jag en väldigt positiv känsla. En stad med mycket historia, men ändå med ett nytänk som jag uppskattade. Det som också fångade mitt intresse när det gäller klubben var att de är väldigt långsiktigt målinriktade och ärliga i vad de vill få ut av mig och mina egenskaper.

Samtidigt innebär det ett avsked från Djurgården då Alexsandra lämnar laget i hennes hjärta.

– Jag gillar inte ordet lämna, utan skulle mer säga att jag åker på ett äventyr som får mig att utvecklas som både spelare och person – med förhoppning om att komma tillbaka. Djurgården har en extrem stor plats i mitt hjärta och har hjälpt mig på vägen till den här möjligheten. Det är jag otroligt tacksam för och även alla minnen som jag har med denna förening är obeskrivliga. Jag minns när jag kom till DIF och vi tränade på Hjorthagen och hade omklädningsrum i baracker och idag har vi ”Krillan” som vårt hem. Så Djurgården har gjort stora framsteg sedan dess och jag ser verkligen fram emot att fortsätta följa denna resa, fast nu på avstånd.

Om man sedan rankar ovanstående minnen så finns det några utvalda som hamnar i topp.

– De bästa är nog när vi vann mot både Hammarby och AIK på Stadion 2025. Jag minns det så tydligt, speciellt mot AIK, att jag stannade upp på plan och tänkte: ”fy fan vad vi är bra”, och det var en obeskrivlig känsla. Mot Hammarby var det mer att vi fick ge igen efter förlusten mot dem våren 2025, då  de gjorde mål i slutminuterna. Så att vi fick göra exakt samma mot dem på hösten och att få fira båda derbysegraena med våra supportrar var en obeskrivlig känsla.

Av tidigare citat att döma finns det goda förhoppningar om en blårandig återkomst för Alexsandra framöver?

– Jag säger inte hejdå, jag säger på återseende. Jag vill också rikta ett stort tack till alla som gjort detta möjligt – alla inblandade supportrar, tjejerna, tränare, alla som jobbar inom DIF och hela Djurgårdsfamiljen. Tack från djupet av mitt hjärta som alltid kommer att slå hårdast för DIF!

 

Jean Balawo om försäljningen av Alexsandra Lobanova

För sportchef Jean Balawo blir det ett vemodigt avsked av en blårandig järnkamin, där han ändå gläds åt att Alexsandra nu får möjlighet till ett spännande europeiskt fotbollsäventyr.

– Alexsandra är en spelare som har varit väldigt viktig för oss både på och utanför planen, en Djurgårdare sedan barnsben som alltid ger hundra procent för laget och skölden. Så när den här möjligheten dök upp kändes det självklart att unna henne det här äventyret, och vi hoppas kunna få önska henne välkommen tillbaka någon gång i framtiden, sammanfattar Jean.