Tack för dina insatser, Viktor Barth-Kron!

Det har blivit dags att tacka av en blårandig trotjänare vars röst klingat välbekant för alla som har gått på Djurgårdens hemmamatcher under de senaste 19 åren.
 
För Viktor Barth-Kron blev söndagens match mot IFK Göteborg den sista som speaker sedan han tog sig an uppdraget 2007 –  efter en föregående inskolningsperiod som assistent till dåvarande speakern Torbjörn Althén med start 2004.
Sedan dess har han, bortsett från pandemiåret 2020, på ett initierat och välformulerat sätt informerat och väglett DIF-publiken på Stadion, vidare till nuvarande 3Arena, under nästan två decennier.

En era som nu är till ända och med 18 säsonger i bagaget har Viktor tagit beslutet att lägga micken på hyllan.
– Jag kände att laget behövde höra en ny röst... nej, men någon gång måste man kliva åt sidan. Det är ett hedersuppdrag, men det ska nog inte vara ett livstidsuppdrag. Särskilt inte om man börjar vid 21 års ålder, resonerar Viktor som är djurgårdare sedan barnsben och inledde sin nuvarande skribentkarriär på dif.se och i matchprogrammet redan 2001. 
– Jag har varit engagerad i föreningen på olika sätt sedan jag var 14 år och ser fram emot att fortsätta vara det, men just det här uppdraget får gå vidare nu.

Därmed kan Viktor – som arbetar som politisk kommentator på Expressen, efter att tidigare varit på DN – återvända till läktaren på 3Arena för att skola in nästa generation.
– Jag har saknat en del av det sociala runt fotbollen sedan jag hade mitt senaste säsongskort 2003. Men nu närmar sig mina egna grabbar åldern när jag själv började gå på Stadion, det fick avgöra tidpunkten.

Ser man till alla minnen som ackumulerats under de gångna säsongerna finns ett antal hågkomster som lyser lite extra.
– Alla vinster är fantastiska på sina egna sätt och alla förluster är sitt eget individuella trauma. Men ur speakersynpunkt är det klart att cuptiteln på hemmaplan 2018 sticker ut. Kvalvändningen mot Assyriska 2009 också, men kanske framför allt sista matchen på Stadion sommaren 2013. Att ha fått vara en del i den historieskrivningen var och är stort, förklarar Viktor som har en tydlig kandidat beträffande blårandiga bottennapp.
– Sämsta minnet är nog fortfarande sista omgången 2007. Vi kunde vunnit guld på hemmaplan, men Blåvitt avgjorde sin match tidigt och själva förlorade vi mot nedflyttningsklara BP. Med Albin Ekdal i startelvan, om jag minns rätt.