Historik: Landskrona – med marginalerna mot sig

En tillbakablick på de fyra senaste åren, alltså sedan Landskrona 2002 gjorde allsvensk comeback, visar att Djurgården tagit 14 av 21 poäng mot skåningarna. Kanske inget märkvärdigt förhållande, då Bois mest hållit till i allsvenskans bottenregioner medan Djurgården slagits om guld, men en närmare titt visar att matchserien innehåller mycket dramatik och ytterst små marginaler. 

2002 – Ovan målskytt frälser DIF
Djurgården öppnade guldåret starkt, men stötte på problem i vårmötet med sensationen Landskrona. Man var förvarnat om tabellettans (!) blixtrande kontringsspel men kunde inte hitta något effektivt motmedel. Forne Stadionidolen (?) Daniel Nannskog gav Boisarna ledningen och DIF såg ut att gå mot en rejäl näsbränna. En stark slutforcering gav dock till slut 1–1, inforcerat av Christer Mattiasson (även om en viss K Källström stal rubriken på mållinjen…).

I augusti möttes lagen på Stadion i en ”måstematch” för Djurgården som då jagade Malmö i toppen. Det blev också tre poäng, men först efter sju sorger, åtta bedrövelser och en språngskalle på hörna från Yannick Bapupa. 1–0 för hemmalaget, trots att oavgjort låg betydligt närmare till hands.

2003 – Bjudningar och holländsk effektivitet
Även 2003 var det guldjakt som gällde för Djurgården, medan Landskrona blivit ikappsprunget av den berömda Verkligheten och fick se sig indragna i bottenkampen under i stort sett hela säsongen. Mötet på Landskrona IP i mitten av juni blev dock jämnt och mycket spännande. För spännande tydligen, i vart fall för Bois backklippa Magnus Torvaldsson. Strax efter att hans Bois äntligen lyckats kvittera Andreas Johanssons 1–0 slog Torvaldsson bollen rakt i gapet på en framstormande Johan Elmander. Matchklockan stod på 70 minuter och den vindsnabbe från Holmalund gjorde inget misstag utan vräkte in matchavgörandet bakom en utlämnad Mats I Svensson.

I augusti kom ett desillusionerat Landskrona till Stadion för möte med formstarka seriesuveränen Djurgården – det kunde bara sluta på ett sätt. Vilket det också gjorde, 3–0 till DIF, men inte på det sätt man väntade sig. Djurgården var, krasst uttryckt, bedrövliga i matchen. Så dåligt att tränaren Zoran Lukic direkt efter slutsignal gick ut och ifrågasatte lagets kapacitet att vinna guld (en medveten provokation som fick önskad effekt – Djurgården lyfte sig).

Vad som räddade Djurgården var, som så ofta den här hösten, ett dödligt knippe holländsk effektivitet. Geert den Ouden var väl synlig för Stadionpubliken i runt 30 sekunder av matchen – då hann han både pricka in två mål och motta folkets kärlek via spontana ärevarv.

2004 – Landskrona slår tillbaka
Efter att ditintills mest fått agera ofrivillig språngbräda för Djurgårdens medaljjakt så tog Landskrona gruvlig hämnd i maj 2004. Bois var fullständigt överlägset på IP och det enda som hindrade ett direkt pinsamt resultat var Andreas Isakssons fenomenala målvaktsspel. Resten av DIF var under isen och 0–2-matchen var väl den första stora föraningen om att 2004 inte skulle bli Djurgårdens år.

På Råsunda den 7 augusti fick Bois också marginalerna med sig. DIF, med Jonevret som nyinstallerad styrman, var klart bäst och stångade sig blodiga mot ett kompakt bortalag. Juraj Dovicovic (minns ni?) gjorde 1–0 redan i sjunde minuten och fyra, fem kassar i Djurgårdsfavör hade inte varit ologiskt. Eftersom det var 2004 blev det förstås inget med det, istället kunde Kevin Amuneke kontra in kvitteringen med halvannan timme kvar.
På stopptid slängde Djurgården in Sören Larsen (!), men varken dennes farliga nick eller Johan Arnengs stolpskott i 94:e kunde hindra Landskrona från att ta med sig en, sett till historien, välförtjänt pinne hem.

2005 – Historien upprepar sig?
Årets säsong har varit svart för Boisarna, men hemma mot Djurgården fick man äntligen ordning på spelet. Naturligtvis hjälpte det inte. Med 0–0 och 25 minuter kvar fick man straff, som Kevin Amuneke slog vackert i famnen på Dembo Touray. Strax därefter dundrade en tung dansk rakt igenom hemmalinjerna och sköt bollen med kirurgisk precision och militärisk hårdhet upp i nättaket bakom en chanslös Jonas Sandqvist. Innan hemmalaget hämtat sig hade Hysén hittat samme dansk som å sin sida hittat samma nät. 2–0 till Djurgården.

Vad som händer på onsdag är ännu okänt. Klart är att det bör vara ett revanschsuget Bois som äntrar Stadiongräset, med målet att ta årtusendets första bortaseger mot Djurgården.

Viktor Barth-Kron © DIF Fotboll