DIF–AIK: Alltid spännande

Två av Allsvenskans genom tiderna mest framgångsrika lag möts på måndag kväll. Djurgården tar emot AIK på Råsunda. Det är oftare en regel än undantag att det blir spännande matcher. Senaste åren har det blivit en mängd möten och det är tufft, det svänger och matchutvecklingarna har med facit i hand varit oerhört svåra att tippa. Förhoppningsvis får vi se ännu en ny minnesvärd och spännande match på måndag!

Text: Carl-Johan Eelde

Måndagens match mellan Djurgården och AIK kan bli en riktigt spännande match. Nästan alla matcher senaste åren har blivit riktiga nagelbitarmatcher. Den minst spännande matchen senaste åren var höstmatchen 2002. Förhoppningsvis kan även kvällens match skriva in sig i historieböckerna som en spännande och minnesvärd match.

Så här har de senaste årens matcher utvecklats

Våren 2002: AIK vann med 4–3. Djurgården tog ledningen tidigt i matchen. Redan efter dryga kvarten hade Chanko och Källström ordnat en 2–0-ledning. Men därefter svängde det. AIK kvitterade till 2–2. Efter drygt 10 minuter in på andra halvleken såg "Abbe" Barsom till att åter igen ge Djurgården ledningen. Men med ungefär en kvart kvar av matchen tryckte Solnalaget in två snabba mål. Förmodligen den mest svängiga och spännande matchen mellan Djurgården och AIK senaste åren.

Hösten 2002: Undantaget från de spännande matcherna. Djurgården vann med 3–0. Frågan är om inte Djurgården gjort matchen ännu mindre spännande och vunnit större om Johan Elmander hade värvats innan augusti. Men Johan Elmander skulle visa sig vara en av de viktigaste kuggarna i den följande cupfinalen...

Cupfinalen 2002: Trots november, kallt, och till och med vit och fluffig väderlek kom det nästan 34 000 till Råsunda. Kanal 5 sände matchen men de drygt 33 000 TV-vägrarna gjorde rätt. Det lär dröja länge till nästa cupfinal mellan DIF och AIK, och dessutom med sådan matchutveckling. Matchen slutade 0–0 vid full tid efter många chanser åt båda håll. I förlängningen lade Johan Elmander i sin patenterade turboväxel och sprang ifrån AIK-försvaret på högerkanten för att sidledspassa in bollen till Chanko som kunde trycka in 1–0 från straffområdet.

Sommaren 2003: Åter igen ett fullsatt Råsunda. Djurgården dominerade matchen totalt, i alla fall till kvarten kvar. Först tryckte Babis in ett offsidemål och på första halvlekens övertid ordnade Johan Elmander 1–0. I andra halvlek fortsatte DIF-dominansen och vid ställningen 3–0 med en fjuttig kvart kvar trodde väl alla att matchen var avgjord? Därefter kom den redan klassiska kvitteringen. Vem kunde tro att Djurgårdens 3–0-ledning skulle slaktas till 3–3?

Hösten 2003: En betydligt jämnare match över 90 minuters spel. Matchen slutade 2–1 till Djurgården efter ett avgörande mål i matchens slutskede. Matchen kunde lika gärna ha slutat med AIK-seger. Denna gång var det DIF som hade turen med sig vilket AIK inte hade.

Cupkvarten 2003: Kanske lite oväntat lade man denna match på Stadion. Detta blev en av Dembo Tourrays första stora matcher med Djurgården. Efter denna match insåg nog hela fotbollssverige att Dembo kan kasta långt. Eller rättare sagt: väldigt långt! Det var just precis ett sådant långt utkast som låg bakom Djurgårdens 1–0-mål. AIK:s Kah blev senare utvisad och de flesta trodde nog att matchen var avgjord. Men icke. Kvitteringen kom, och det blev förlängning där Stefan Bergtoft blev matchhjälten efter 2–1-målet.

Våren 2004: Ett snudd på fullsatt Råsunda denna gången också. Denna match kom att kallas "Stefan Bergtoft Show" i efterhand. 0–0 stod det i halvtid men Mats Rubarth fick en perfekt djupledspassning samtidigt som Djurgårdens backlinje inte lyckades ställa honom offside. Resultatet blev ett perfekt friläge med Isaksson och 1–0 till AIK. Men sen kom vändningen till 3–1 där Bergtoft blev ihågkommen som segerregissören.

Hösten 2004: Bägge lagen hade inlett säsongen sämre än normalt för de senaste åren och publikbortfallet märktes. Men matchen blev inte mindre spännande för det. Tidigt i den andra halvleken gjorde AIK 1–0 precis som i vårmötet, men denna gång var det Ishizaki som gjorde det. Tiden gick och gick men Djurgården fick inte utdelning. De flesta började säkert tro på en AIK-seger. Men till slut kom DIF-kvitteringen efter att Bapupa lyfte in bollen mot straffområdet där en framrusande Fredrik Stenman tryckte in 1–1 på volley.

Våren 2006: Svenska mästarna mot en allsvensk nykomling. Djurgården var på förhand den stora favoriten. Skulle AIK verkligen klara av att ens rubba Djurgården? Om 2004-mötet är minnesvärt som "Stefan Bergtoft´´s Show" kommer detta att minnas som "Boateng – tre poäng". AIK tog ledningen med 2–0. När matchen nästan var slut fick Hysén ett bra frisparksläge och 2–1 stod det senare efter ett av årets snyggaste frisparksmål. Chans på 2–2 fanns fortfarande kvar tack vare den hyfsade stopptiden. Djurgårdens chansning att flytta upp folk fick bära eller brista. Denna gång brast det. Djurgårdens försvar vägde för lätt och AIK kunde enkelt komma igenom och panga in 3–1. Brist på spänning var det definitivt inte!

Hösten 2006: Här tog AIK åter igen kommandot från start med en 1–0-ledning, för fjärde derbyt i rad. Målet var en något otippad projektil av Daniel Tjernström i den femte minuten. Därefter var det Djurgården som jagade och åter jagade en kvittering men dessvärre kom aldrig utdelningen. Kanske inte den minnesvärdaste matchen. Vårderbyt samma år lär de flesta minnas betydligt bättre.

Jonas Riedel © DIF Fotboll