Limpar går för fullt

Efter ett par veckors ryktesspridning blev det då till slut officiellt. En spelare med 58 A-landskamper i meritlistan förstärker Djurgårdens spelartrupp inför den allsvenska säsongen 2001. Anders Limpar har skrivit på ett tvåårskontrakt. - Jag måste säga att det känns mycket bra. Jag skulle inte ha skrivit på om jag inte trodde på det här men det kommer att bli roligt, säger Limpar. Senast han var i Sverige tog han guld i AIK:s tröja 1998. Men nu blir det till att representera i blårandigt. Och dessutom prestera. Annars lär inte Limpar tjäna särskilt mycket pengar under de närmaste åren. - Det var så jag ville ha det. Min kontrakt är utformat så att min lön är anpassad efter hur bra det går för mig och laget och hur mycket jag är med. Djurgår'n var väldigt nöjda med förslaget och det tog inte särskilt lång tid för oss att komma överens. Jag vill inte komma hit och inte göra skäl för mina pengar. Djurgår'n ska känna att jag går in för det här till hundra procent. Det är inget annat som gäller. Det hörs på Limpar att han är motiverad. Han ser till och med fram mot den tunga försäsongen även om han anser att den är på tok för lång i Sverige jämfört med exempelvis England. Men hur starka är egentligen hans band till AIK? - Det är ju ganska naturligt att jag förknippats med AIK eftersom jag är uppväxt i Solna och har spelat i AIK i två omgångar så det är väl inte så konstigt. Fotboll är mitt yrke och visst har jag kunnat tänka mig att spela i Djurgår'n även tidigare. Jag hoppas att jag bedöms för vad jag presterar på plan och inte för var jag har spelat förut. Innan vi släpper ämnet måste vi emellertid en gång för alla ta upp det här med Anders Limpars tatuering. Är det månne en råtta på överarmen? - Nej, det är ingen råtta. Det är en mus som jag gjorde för 18 år sen och den har absolut ingenting med AIK att göra. I så fall hade jag väl gjort en gnagetråtta om det hade varit så, men så är inte fallet. Anders Limpars karriär är en smått sanslös berg och dalbana med insatser av yppersta världsklass varvat med bottennapp. De två senaste säsongerna i Colorado har emellertid varit stabila med spel i ligans traditionella All Star-matcher som en av höjdpunkterna - Ja, det har gått bra och jag har fått tillbaka motivationen. Det har varit kul men väl mycket resande över hela kontinenten och väldigt många matcher vilket är slitsamt. Jag har varit skadad vid ett tillfälle men det är bra nu. Vi har dessutom kört extremt mycket styrketräning i Colorado så det är inget jag bävar för här hemma. Jag välkomnar en ny sorts träning med öppna armar och är taggad. Svensk fotboll behöver ett nytänkande och det verkar som om Djurgår'n har börjat med det. Han känner till Djurgårdens offensiva spelstil och en så kvick spelare som Anders Limpar har naturligtvis goda förutsättningar för att passa in när bollarna slås efter marken. - Jag har inte träffat Sören Åkeby än men alla tränare som prioriterar en offensiv fotboll med ett snabbt passningsspel ligger högt på min lista. Jag har tänkt mycket på det och jag passar säkert in i Djurgårdens spelstil. Jag tror jag kan tillföra Djurgår'n en hel del. I Amerika går det lite långsammare för att det är så varmt, nästan hett på många ställen, och då måste man hålla i bollen annars dör man. Han har spelat med Stefan Rehn i landslaget men också med Andreas Johansson som var med i AIK 1998. - Han var bra redan då. Det är självmord att släppa en sån kille. Jag och Rehn blir väl något av pappor i laget och det passar mig bra. Jag tycker om att spela med unga och ambitiösa killar. Det gör att jag måste träna lite hårdare. Det återstår att se om Limpar får nöjet att spela ihop med årets främste målskytt Samuel Wowoah som fortfarande är i förhandlingar med klubben om en fortsättning. Parterna har inte kommit överens om kontraktets innehåll men jobbar på att hitta en lösning. - Jag hoppas verkligen att det löser sig. Djurgården är en fin klubb och jag vill verkligen fortsätta att spela i den. Jag har en stor respekt för föreningen och dess supportrar men jag måste även tänka lite på mig själv, säger Samuel Wowoah. David Bogerius