Träning som passar Wallinder

Hallå där, Johan Wallinder, efter nästan tre veckor i Djurgården, hur känns det? – Det känns bra. Jag fick ju en tråkig start i och med att jag blev sjuk under träningslägret, men nu känns det bara bra. Och jag har hamnat i ett mycket bra gäng, det är suveräna killar. Du såg pigg ut på träningen i går. – Ja, men det känns i dag. Jag har otrolig träningsvärk, men det går väl över. Och det är väl ett tecken på att man har jobbat ordentligt och använt sina muskler. Du har tidigare sagt att träningen är jobbig, är det så stor skillnad mot hur du tränat tidigare? – Ja, då har det mest handlat om fotbollsträning, så är det inte i Djurgården. Här tränar vi mycket mer styrka och hinderbanor. Men det passar mig. Varför då? – Jag behöver den typen av träning. Och så här års känns det inte lika bra att bara träna fotboll. Det ger inte så mycket; det är kallt och grusigt och hög skaderisk. I går efter en stunds hinderträning hade du och Stefan Rehn önskemål om att hinderbanans plintar skulle höjas ytterligare, och ni blev genast bönhörda av Snuffe och Zoran... – Ja, man ska nog hålla sig borta från sådana kommentarer i fortsättningen, särskilt som det bara var jag och Rehn som inte kom över plintarna... Men man måste förstås pressa sig lite. Har du hunnit installera dig i Stockholm? – Ja, jag bor visserligen fortfarande på hotell men det ska nog ordna sig snart, hoppas jag. Förhoppningsvis har jag en lägenhet om en månad, när min flickvän flyttar upp. Vad pysslar du med vid sidan av fotbollen? – Jag tänkte försöka skriva min C-uppsats i ekonomi.