Pehrsson tränar för comeback
- 15 dec 2002
Magnus Pehrsson håller fortfarande på att repa sig från tidigare knäskada. Framtiden är ännu oviss, men rapporterna från Magnus själv är positiva. Nu förklarar han läget med knäet.
I höstas var du i Kroatien på rehabilitering?
- Jag var där först i två veckor, sedan var jag hemma en sväng när Djurgården tog guldet och sedan var jag tillbaka i nästan fyra veckor.
Vad gjorde du där?
- Första gången jag var där fick jag göra en hel del tester, jag fick träna med en träningsmängd jag aldrig varit med om tidigare. Det var träning och behandling ungefär åtta till nio timmar per dag för att utreda vilka av mina muskler som var viktiga för knäet. Första gången jag var där tränade jag mycket styrka, sedan fick jag successivt öka på till mer löpning och även koordinationsövningar och hopp, för att vänja knäet vid belastning.
Hur kändes det?
- Det gick väldigt bra, en dag kändes mitt knä lite svullet men det gick tillbaka och annars var det bara bra.
Vad var skillnaden från tidigare försök till rehabilitering?
- Först och främst var det väldigt mycket tester. Jag visste ju att jag hade en skada i knäet, det man gjorde var koncentrera sig kring frågeställningen varför jag har ont där. Det gällde att påverka balanseringen i kroppen så att jag kan röra mig på annat sätt utan att få ont. Doktorn i Kroatien har väldigt stor erfarenhet av att jobba med broskskador och när jag kom dit kände jag mig väldigt trygg. Det var också positivt att alla där var så säkra på att det skulle bli bra, och det psykologiska har ju också betydelse, man vill ju tro på det själv också. Jag vågar fortfarande inte hoppas till 100 procent men jag har gått från att vara skeptisk till att vara väldigt hoppfull.
Hur tränar du nu?
- Sedan jag kom hem för ungefär tre veckor sedan har jag haft ett program som jag kör på Bosön. Då tränar jag två pass per dag sex dar i veckan. Jag kör en tredjedel styrka, en tredjedel löpning och en tredjedel snabbhet. Man kan säga att min träning är ganska lik fotbollsträning fast utan för mycket boll. Jag ska bara köra lite grand med boll för att vänja knäet vid tillslag. Och jag ska inte spela inomhusfotboll eftersom det hårda underlaget sliter för mycket. Jag ska köra på med den här träningen till slutet av januari.
Vad händer sedan?
- Eventuellt kommer jag att åka tillbaka till Kroatien ett par dagar för att göra några återstående tester och se att allt ser bra ut, men om allting känns bra är min målsättning att kunna börja träna fotboll under Kinalägret. Just nu känns det så bra att jag känner att jag kanske kan spela fotboll igen, därför är det bra att jag har två månader på mig fram till lägret att bygga upp de bästa förutsättningarna för att knäet ska hålla. Efter veckorna i Kroatien känns det också som att jag är bra tränad. Meningen är att jag ska vara tuffare tränad än när jag spelar fotboll.
Av Johanna Lundeberg, © DIF Fotboll
I höstas var du i Kroatien på rehabilitering?
- Jag var där först i två veckor, sedan var jag hemma en sväng när Djurgården tog guldet och sedan var jag tillbaka i nästan fyra veckor.
Vad gjorde du där?
- Första gången jag var där fick jag göra en hel del tester, jag fick träna med en träningsmängd jag aldrig varit med om tidigare. Det var träning och behandling ungefär åtta till nio timmar per dag för att utreda vilka av mina muskler som var viktiga för knäet. Första gången jag var där tränade jag mycket styrka, sedan fick jag successivt öka på till mer löpning och även koordinationsövningar och hopp, för att vänja knäet vid belastning.
Hur kändes det?
- Det gick väldigt bra, en dag kändes mitt knä lite svullet men det gick tillbaka och annars var det bara bra.
Vad var skillnaden från tidigare försök till rehabilitering?
- Först och främst var det väldigt mycket tester. Jag visste ju att jag hade en skada i knäet, det man gjorde var koncentrera sig kring frågeställningen varför jag har ont där. Det gällde att påverka balanseringen i kroppen så att jag kan röra mig på annat sätt utan att få ont. Doktorn i Kroatien har väldigt stor erfarenhet av att jobba med broskskador och när jag kom dit kände jag mig väldigt trygg. Det var också positivt att alla där var så säkra på att det skulle bli bra, och det psykologiska har ju också betydelse, man vill ju tro på det själv också. Jag vågar fortfarande inte hoppas till 100 procent men jag har gått från att vara skeptisk till att vara väldigt hoppfull.
Hur tränar du nu?
- Sedan jag kom hem för ungefär tre veckor sedan har jag haft ett program som jag kör på Bosön. Då tränar jag två pass per dag sex dar i veckan. Jag kör en tredjedel styrka, en tredjedel löpning och en tredjedel snabbhet. Man kan säga att min träning är ganska lik fotbollsträning fast utan för mycket boll. Jag ska bara köra lite grand med boll för att vänja knäet vid tillslag. Och jag ska inte spela inomhusfotboll eftersom det hårda underlaget sliter för mycket. Jag ska köra på med den här träningen till slutet av januari.
Vad händer sedan?
- Eventuellt kommer jag att åka tillbaka till Kroatien ett par dagar för att göra några återstående tester och se att allt ser bra ut, men om allting känns bra är min målsättning att kunna börja träna fotboll under Kinalägret. Just nu känns det så bra att jag känner att jag kanske kan spela fotboll igen, därför är det bra att jag har två månader på mig fram till lägret att bygga upp de bästa förutsättningarna för att knäet ska hålla. Efter veckorna i Kroatien känns det också som att jag är bra tränad. Meningen är att jag ska vara tuffare tränad än när jag spelar fotboll.
Av Johanna Lundeberg, © DIF Fotboll