Anfall är bästa försvar

Djurgårdens ordförande Bosse Lundquist skriver om 2003: "I år anfaller vi och försvarar gulden."

Så var det dags att hälsa välkommen till en ny spännande säsong som startar på allvar på tisdag kväll mot en nykomling som alltför många underskattar. Kom ihåg att det var just Öster som senast svarade för bedriften att gå direkt från uppflyttning till att vinna guld (1968 - revolternas år)! Men vi har givetvis fokusering helt klar för oss: Varje match ska vinnas!

Det känns roligt att få säga välkommen till en ny säsong till hela vår fantastiska publik, våra fans (fortfarande de bästa i Sverige), till alla gamla och nya medlemmar och säsongskortinnehavare, till vårt växande sponsornät som nu omfattar även några av Sveriges största företag. Till alla familjer och nyfödda djurgårdare.

Den röda tråden i en fotbollsförening utgörs av fansen och av medlemmarna. Under senare år har den skaran vuxit snabbt hos oss och jag är övertygad om att trenden kommer att hålla i sig. Lika glädjande som att få hälsa alla nytillkomna välkomna till Djurgården är det att få vända sig till den innersta kärnan, till er som varit med hela resan upp till guldet, till er som ställde upp så helhjärtat under de svåra åren och trofast stod i snålblåst, regn, snöblandat regn och även sol runt hela Sverige från Luleå, Piteå och Umeå i norr till Mjällby och Trelleborg i söder, givetvis med Stadion som central punkt. Ni hade guldmedaljerna hägrande framför er och ni fick också en belöning, en välförtjänt sådan med tanke på den betydelse ni haft för framgångarna.

Vi ska försvara guldet i Allsvenskan i år, vi ska försvara cupguldet och vi ska ta ytterligare ett steg ut i Europa. Vi ska försvara framgångarna genom vår anfallsfotboll som vi utvecklat under åren och visa att ett gammalt ordspråk gäller: anfall är bästa försvar! Fokuseringen för spelarena är tydlig och enkel: all koncentration på nästa match som skall vinnas.

Organisationen (alla ledare runt laget, kansliet, administrationen, marknadsorganisationen) har förberett sig på en tuff säsong och står väl rustad. Inte minst har marknaden nått stora framgångar. Vi har fått stor respekt i samhället bland annat genom de sociala insatser som våra spelare gör på Huddinge och Astrid Lindgrens barnsjukhus. Och avståndet mot ett övertagande av driften av Stadion har krympt tack vare ett mycket gott samarbete med och välvilja från Stockholms Stad.

På spelarfronten tycker en del att det inte hänt så mycket har det sagts mig. Jag vill dock kontra med att säga att vi knutit till oss inte mindre än fyra unga toppspelare, tre med internationell erfarenhet. Sett mot att vi förlorat endast en spelare från fjolårets startelva så är vi nöjda med situationen. Givetvis betyder Stefan Rehns frånvaro mycket, men eftersom han dels varit med och värvat sin efterträdare och dels på förhand utnämnt honom - Johan Arneng - till årets överraskning så tror jag att vi kan känna oss relativt lugna. Stefan är ju för övrigt fortfarande en nyckelperson i DIF-organisationen.

Många kanske inte tänker på att det var många år sedan de svenska mästarna fick behålla sin kärntrupp och sina stjärnspelare året efter ett guld. Situationen på den europeiska fotbollsmarknaden har ju ett antal år varit sådan att klubbarna ute i Europa köpt spelare nästan för sakens skull. Tyvärr fick det negativa effekter både för spelarna själva - som i alltför många fall hamnade på bänken eller läktaren - och för klubbarna som raserade sin ekonomi. En tillnyktring sker nu, tyvärr mycket smärtsam för många. Vi hade starka indikationer på att ytterst få internationella övergångar skulle ske i januari, dels genom våra egna analyser och dels genom de internationella kontakter vi numera har, och så blev också fallet. Ytterst få har råd att köpa spelare i dag, de som kan köpa vill inte betala och föreningar som kan väljer att behålla sina bästa stjärnor.

För oss betydde det att vi i styrelsen beslöt att följa en strategi som innebär att vi utvecklar vår guldtrupp vidare under försäsong och vårsäsong. Spelarna har i sedvanlig ordning tränat stor mängd styrka och fysik, vilket kan innebära att det tar en viss tid innan det snabba spelet kommer igång och alla når sin fotbollsmässiga toppform, men å andra sidan har vi igen det i höst. Vidare ska vi nu mycket noga följa utvecklingen under vårsäsongen - det är ju en gammal sanning att även om man har samma spelare under våren som under den föregående hösten så är det ändå ett nytt lag, som kommer ut till spel. Spelarna utvecklas, liksom spelsystemet. Vårsäsongen är vi förberedda för - från ledningens sida ska vi nu koncentrera oss på att analysera händelseutvecklingen och vara inställda på att bygga upp den trupp som på eftersommaren skall försvara guldmedaljerna och föra oss ut i Europa. Vi får vara beredda på att några spelare - trots att fotbollsmarknaden fortfarande bedöms bli mycket tuff under hela detta år - kan få välförtjänta och strålande proffsanbud och då måste ersättas. Vi får också vara beredda på att utvecklingen visar att vi - främst för Europaspelet - måste utöka och förstärka truppen.

Vi går en intressant tid till mötes tillsammans. Vi börjar på tisdag i Växjö, då smålänningarna skall få möta Sveriges bästa fotbollspublik, som djurgårdarna nu är ansedda som.

Och Östers IF ska få möta Sveriges bästa lag.

Väl mött alla djurgårdare. Och hela övriga Fotbollssverige.

Av Bosse Lundquist, ordförande DIF Fotboll, © DIF Fotboll