Ett millennium utan Bajenpoäng

Tabellplaceringar och formkurvor till trots – det är inte Hammarby som har det psykologiska övertaget i morgondagens derby på Råsunda. Faktum är att man inte tagit poäng av DIF någon gång detta årtusende…

För att hitta den senaste Hammarbypoängen mot Djurgården får man gå tillbaka till den 4 oktober 1999, då Bajen efter mål av Hans Eskilsson och Mikael Andersson i praktiken skickade ner DIF i Superettan (1-2). Sedan Blårändernas allsvenska återkomst 2001 har det dock varit DIF-klackarna i taket då lagen drabbat samman. En kort summering:

2001

Detta Hammarbys enda guldår gjorde man processen kort med de flesta – dock inte med DIF. I den nionde omgången blev man i stället fullkomligt utspelade av ett gäng djurgårdare i toppslag. Endast en sanslös ineffektivitet (läs Stefan Bärlin) höll nere siffrorna – 1-0 kom först i mitten av andra halvlek genom mittbacken Magnus Samuelsson. Efter Bärlins (!) 2-0 tio minuter senare bytte Sören Cratz in en extra försvarare för att hålla siffrorna nere – en ganska talande bild av matchutvecklingen.

I nästa möte blev det tuffare. Den nionde augusti bjöds publiken på en tillknäppt seriefinal, som länge såg ut att sluta mållös. Louay Chanko ville dock annorlunda – i matchminut 84 rullade han elegant in matchens enda mål och såg till att toppstriden i serien förblev spännande.

2002

På sant VM 90-manér marscherade Hammarby genom derbyna i 1-2-takt. I det första var det hemvändaren Samuel Wowoah som sänkte de grönvita med två eleganta vänsterskott. Reservmålvakten Rami Shaaban fick chansen från start och tackade för förtroendet genom att avstyra en mängd farliga chanser.

2002 var ett motigt år för Söders stolthet, vilket med all tydlighet manifesterades i det andra mötet med DIF. Efter att ha tagit ledningen med 1-0 (Antti Pohja) såg Bajen ut att gå mot segern. DIF hade förtvivlat svårt att skapa målchanser. Då ryckte två HIF-försvarare in till undsättning. Först Jonas Stark som med kvarten kvar nickade in en Rehn-hörna i eget mål, sedan Max von Schleebrügge som i 86:e med handen stoppade Rascks inspel i straffområdet. Kim Källström visade stor kyla från elva meter och sköt Hammarby ett steg närmare Superettan.

2003

Hammarby hängde dock kvar till slut och kom stärkta till 2003 års säsong. I det första derbyt spelade man ut de blårandiga i en halvtimme, utan att få utdelning. Då exploderade i stället Djurgården. Kim Källström tryckte snyggt in 1-0, sedan tackade Johan Elmander för sig med ett drömskott från 20 meter innan samme Källström med pannan satte 3-0. Innan paus, vill säga. Andra halvlek blev följaktligen en transportsträcka.

Desto tuffare blev det på hösten – som vanligt. Första halvlek beskrevs efteråt av bedömare som de bästa 45 minuterna i Allsvenskan på många år. Bra spel och fyra vackra mål fick publiken se, med varsin tvåmålsskytt i Samuel Wowoah och Pablo Piñones-Arce. I den andra halvleken fick DIF Kim Källström utvisad, varpå Hammarby tog över matchen helt och trummade på för ett segermål. Då ryckte Karl-Oskar Fjörtoft in till djurgårdarnas undsättning. Hammarbys norrman hade redan dragit på sig ett onödigt gult kort efter en hämndaktion mot Källström, nu hoppade han upp och tog elegant ner en långboll – med handen. Ny varning, tack och adjö. DIF fick nytt mod och kunde i slutet avgöra sedan Andreas Johansson elegant spelat fram Daniel Sjölund.

Så även om dagens

Hammarby ser imponerande ut, kom ihåg en sak. Ryktena om Råsundaspökets död är betydligt överdrivna…

Viktor Barth-Kron © DIF Fotboll