Krönika: ”Som dröm var den vacker att få”

Vid drömmarnas horisont, vid regnbågens slut finner man i irländsk mytologi Leprechauns skatt. En kruka med guld i som ofta även kan liknas vid ditt hjärtas allra djupaste önskningar. Kanske var det sökandet av skatten som blev upprinnelsen till en positiv känsla inför derbyt för min del.

Av Jonathan Broberg

För en tid sedan, innan GAIS-vinsten, satt jag ensam i min lilla lägenhet. Blickade ut över Riddarfjärden och tänkte på – derbyt mot AIK. Tankarna var inte upplyftande och trots att jag idogt försökte tränga bort dessa, penetrerade de mitt inre som kalla kårar genom hela kroppen. Ljuset övergick till mörker, det som tidigare varit en vacker vårdag lämnade sig i händerna åt den annalkande natten. Jag gick och lade mig för att sova.

Den natten uppenbarade sig en dröm. Den handlade inte så konstigt om derbyt. Det var fullsatt, stämningen så elektrisk som nästan bara derbyn mellan Djurgården och AIK kan bli. Men Djurgården var länge pressat, låg under och jag vände och vred mig i sängen som om hoppet ockuperats av svarta tankar. Det var på väg mot en mardröm då Johan Oremo sträckte fram kalufsen och fick hela den södra läktaren att myllra i ett måljubel så grant som den vackraste plats på jorden.

Slutet blev en nervpers med chanser till avgörande åt båda håll. 92:a minuten och Djurgården fick hörna. Johan Oremo lyckades tränga sig före och nickade in bollen i mål. Lyckan var total. Jag vaknade till av att jag satt raklång i sängen skrikandes ”JJJJJJAAAAA”.

- Öh…snark…vad har… snark… hänt? Min sambo vaknade till bredvid mig och jag kunde då konstatera att jag hade drömt. Det tog efter det lång tid att somna om. Natten hade nästan övergått till morgon igen då John Blund återigen äntrade mina sinnen. Jag slumrade till, denna gång med ett euforiskt leende.

När ögonlocken inte längre var tyngda av sömnens trötthet vaknade jag alldeles varm. Jag hade återfått hoppet som tidigare övergivet mig för ensamheten och allt som behövdes var en dröm, förenad i en förnimmelse av framgång och lycka.

Derbyn tvingar fram de mest oberäkneliga emotionella företeelser inom oss, det har de alltid gjort så länge det finns passion och något stort att vinna och förlora. De är som att allt det du värdesätter i livet läggs in i potten. Insatsen är hög, och allt som oftast känns den för hög.

Vad drömmen fick mig att inse var att endast en dröm om derbyseger kan ge återbäring i form av njutning. Jag vet inte om drömmen besannas. Jag behöver inte veta det, inte just nu. För den är fortfarande levande på sitt sätt, och även vägen till en kunskap kan vara en tjusning. Och att uppleva ett derby på plats är som en bal på slottet, man befinner sig i en egen Askungesaga i centrum av allt existerande. Bara du, matchen och din dröm, ditt hopp. En kavalkad i känsloyttringar som är svårt att finna någon annanstans i livet.

Med min dröm i mitt minne tar jag med mig en känsla av lycka till Råsunda. Möjligen är det just Råsunda som denna gång är regnbågens slut, drömmarnas horisont. Möjligen är det Råsunda som denna gång besitter Leprechauns skatt. Och kanske blir min dröm besannad. Eller inte.

Hur som helst hade Fröding rätt, ”som dröm var den vacker att få”.

Matchvärd mot AIK är adidas

Jonas Riedel © DIF Fotboll