Kjell Lundkvist

Lars Erbom, men mångårigt förflutet inom Djurgården, skriver om en vän och Djurgårdsprofil som har lämnat oss.

För alla oss som varit fotbollen nära i Djurgården så vet vi vem Kjell är och vad han under så många år gjort och betytt för föreningen. För alla er som håller Djurgårdens Fotboll nära och kärt men som inte kan personerna bakom den stora organisationen vill jag med några minnesbilder beskriva något av det Kjell men också hans underbara fru Siv gjorde och vad de betytt för föreningen i så otroligt många år. Kjells fru Siv gick bort för några år sedan men trots det stred Kjell vidare i supporten kring laget, Kaknäs och matcherna. I en mening skulle jag kunna sammanfatta Kjell som:
”En rakt igenom underbart ärlig person som genom alla hans verksamma år i Djurgården drog det arbetsmässigt tyngsta lasset i sin kärlek och undergivenhet till och mot föreningen”

Kjell och Siv kom till föreningen redan i början av 1980-talet. Ute på Djurgården och på Kaknäs byggde de sin borg från var de sedan skulle komma att jobba och verka utifrån. Under alla dessa år blev paret Kjell och Siv de två personer som skötte maten och tvätten men var också de två personer som både spelarna och tränarna såg som sina Djurgårdsföräldrar och som man kunde vända sig till om allt. Nya spelar som kom till föreningen välkomnade de alltid som sina egna barn men markerade också samtidigt hur de ville att en spelare skulle uppföra sig mot och i föreningen.

Jag träffade Kjell första gången 1996 i november. Jag var adjungerad in i Fotbollens styrelse av Gösta Sandberg som då var ordförande i valberedningen och jag bestämde mig för att besöka Kaknäs för att titta på en träning men också för att få tillfälle att möta Kjell och Siv. Omedelbart när jag kom ut dit kände jag Kjells och Sivs värme och förstod också under mötet hur mycket dessa två fina människor betydde för föreningen. Jag stannade där ute i flera timmar och när jag skulle lämna så berättade Kjell lite skämmande att Siv och han inte fått någon lön på 4 månader men menade snabbt att de inte krävde något om föreningen låg illa till ekonomiskt. Denna mening och Kjells ordval lärde mig hur en person tänker som äger en så stor kärlek till sin arbetsgivare och förening. Några dagar senare hade jag lyckats lösa deras situation.

Under många år som följde reste vi tillsammans Kjell och jag med laget till alla bortamatcher oavsett Allsvenskan, Svenska Cupen, kvalmatcherna till Champions League eller vanliga träningsmatcher. Kjells rutiner gällde alltid desamma oavsett betydelsen av match och ingen fick röra något i omklädningsrummet när han placerade ut spelarnas matchställ på bänkarna. Detta var för Kjell nästan heligt och att allt skulle ligga perfekt vikt och exakt på den plats som spelarna ville sitta.

När vi vann SM 2002 så var glädjen enormt stor i omklädningsrummet efter och pokalen gick runt hos alla och champagnen flödade så valde Kjell liksom efter alla matcher att istället plocka ihop matchställen och se till att vi skulle få allt med oss hem. Så fungerade Kjell. Super Bosse och jag valde då att stanna hos Kjell för att hjälpa till och bära de tunga väskorna tillbaka till bilen. Jag kan bara se att vi gjorde detta för den stora respekt vi båda hade för denna fantastiske människa. Lika var det egentligen varje gång.

Kjell och jag blev mycket goda vänner och min uppskattning till Kjells och Sivs fina jobb försökte jag alltid föra fram i alla situationer. Till varje jul besökte jag de två i deras hem och vi bytte då också julklappar med varandra.

Kjell har nu lämnat oss och föreningen för sin sista resa och jag hoppas innerligt att Kjell nu får återse sin älskade Siv igen så att de åter kan bygga en ny borg och kanske då i Djurgårdshimlen. Jag önskar det!

Tack för allt fint du gjort Kjell,
Lasse Erbom

Jonas Riedel © DIF Fotboll