Redaktionens val - årets besvikelse
- 25 nov 2010
Med tanke på att den allsvenska säsongen nu är avslutad finns det ingen anledning att ligga lågt beträffande de blårandiga fotbollsinsatserna under 2010. Redaktionen fortsätter att titta i backspegeln under det gångna året och nu är det dags för lite magsurhet - årets besvikelse.
"Optimisten hävdar att vi lever i den bästa av världar och pessimisten fruktar att det stämmer", yttrade en gång atombombens uppfinnare Robert Oppenheimer. Ett citat som passar väl in på den här säsongen som var ett klart lyft jämfört med föregående, men även innehöll en del saker av negativ karaktär som kräver en smula rannsakning. Redaktionen slipade knivarna och kom fram med följande lista över årets besvikelse:
Wille Bäckström
Plattmatcherna. De är lätt årets besvikelse för mig. En vecka kunde vi lätt besegra ett topplag, men veckan efter var vi bleka som albinos och kunde knappt ta oss in på motståndarnas straffområde. Energin saknades, viljan fanns säkert där, men den gömde sig på ett enastående sätt.
Tre bortamatcher har etsat sig fast i mitt huvud som särskilt smärtsamma. Utan inbördes jobbighetsranking var matcherna på vischan mot Trelleborg, Åtvidaberg och Mjällby helt klart riktiga besvikelser.
Bortaspelet var inte acceptabelt. Även om förväntningarna inför 2010 var modesta och mest handlade om att hänga kvar, fanns det ändå en förhoppning om att kunna avliva det så kallade bortaspöket under den kommande säsongen.
Bortastatistiken för 2009 såg ut på följande sätt: Två segrar (varav en på Grimsta), två oavgjorda och elva förluster. I år var den förvisso snäppet bättre med fyra segrar (två dock på 08-mark), tre oavgjorda och åtta förluster, men det är fortfarande alldeles för dåligt för ett lag av DIF:s kaliber 2010. Hemlängtan, matvanor, konstgräs, bussresor o.s.v ska inte behöva spela någon roll i det här sammanhanget. Men trenden går i alla fall åt rätt håll och nästa år hoppas jag på en regelrätt arkebusering av bortaspöket.
Jonas Riedel
Efter att ha kämpat till sig en seger borta mot Kalmar kändes ett ojämnt Häcken som en lämplig motståndare hemma på Stadion. Starka på Stadion, nu har sommarträningen gett resultat, segern mot Kalmar gav självförtroende, ja allt kändes rätt. Djurgården försökte i första halvlek, även om skotten ofta kändes tama, men med 0-0 i halvtid så kändes det ändå som att med en högre växel i andra så skulle tre viktiga poäng bärgas.
Så blev det ju inte, Djurgården försökte men avsluten var fortsatt tama och i stället fick Häcken sina chanser som man förvaltade betydligt bättre. Tre blytunga mål i baken krossade hoppet om att lämna bottenstriden, och i det läget kändes den vändning som kom senare på hösten långt borta…
David Bogerius
För mig är årets besvikelse insatsen i svenska cupen, där Djurgården slogs ut av Ljungskile (0-2) redan i den tredje omgången. Alla lag kan förlora en bortamatch mot ett effektivt brunkargäng som slår långbollar, men ett uppträdande som är så viljelöst och idéfattigt att tränare Wass får be de tillresta supportrarna om ursäkt hör inte hemma i Djurgården. Nästa säsong har jag stora förhoppningar om att den uttalade cupsatsningen märks även på planen.
peder.ernerot© DIF Fotboll