Arenaspåret skjuts på framtiden

Under måndagen hölls ett medlemsmöte med närmare 250 deltagare där Djurgården bland annat informerade om den egna arenafrågan. Många har oroats över tystnaden kring arenaarbetet och bristen på nyheter. Bakom kulisserna har ett intensivt och detaljerat utredningsarbete pågått. Arenautredningen visar på en väsentligt dyrare och svårare byggprocess än tidigare beräknat. Slutsatserna är sammantaget att en arena i Nationalstadsparken och på Storängsbotten i dagsläget inte är möjlig, och att arenaspåret inte är nedlagt men skjuts på framtiden. Sammanfattningsvis utreddes hela ÖIP-förslaget oerhört grundligt under året. Ur Arenautredningen drogs följande slutsatser: 1. Det finns i dagsläget inga realistiska möjligheter att bygga en arena på Östermalms IP eller Storängsbotten. 2. Ett stort antal faktorer, såsom föreningens ekonomi, möjligheterna till finansiering, driftskostnader, möjligheter till banklån, byggprocesstider, det politiska och ekonomiska läget, miljökrav, intressegrupper m.fl. påverkar beslutet. 3. Tidigare alternativ som Järva och Loudden (mfl) bedöms inte heller sannolika. 4. Även om ovanstående faktorer skulle gå att lösa så skulle en arena stå färdig absolut tidigast först 2017-2018, förmodligen senare. 5. Ett arenaprojekt på egen hand utan riskdelning och samarbete med staden och intressenter är en omöjlighet. 6. Vill föreningen gå vidare med något av arenaspåren krävs ytterligare kostnadskrävande utredningar. Rekommendationen från Arenautredningen blev därför bland annat att: 1. Avvakta med att gå vidare med arbetet med en egen arena. 2. Fokusera på att bygga upp föreningens ekonomi och organisation. 3. Se och lära av Stockholmsarenan och Swedbank Arena. 4. Fortsätta diskutera möjligheterna i Norra Djurgårdsstaden och andra platser i samarbete med Stockholms Stad och andra intressenter. – Stockholmsarenan är vår hemmaplan från 2013 men det är viktigt att påpeka att det inte finns något permanent beslut i frågan. Det är fortfarande vår ambition att spela på en egen arena i framtiden, men en stabil organisation och ekonomi är en förutsättning för en egen arena. I dagsläget finns inte resurserna för att driva projektet eller utrymme för att göra det här fel. Det kommer ta flera år innan detta går att genomföra och det är ett mycket tråkigt besked, Tommy Jacobson, ordförande för Djurgården Fotboll. – Slutsatserna från utredningen har diskuterats internt under hösten och det har under de senaste månaderna gradvis vuxit fram att det här är rätt väg att gå. Parallellt med att vi har insett detta, så har vi också suttit i förhandlingar med Stockholmsarenan. Att vi presenterar det här först nu beror inte på att vi velat mörka någon information, utan beror dels på att det inte stått helt klart för oss förrän relativt nyligen, dels på att vi värnat om att ta fram ett så bra avtal som möjligt för föreningen, säger Tommy Jacobson. Nedan följer en redogörelse för Arenautredningens arbete under 2011. Under slutet av 2010 begärde styrelsen en detaljerad utredning av ÖIP-förslaget – en arena på Östermalms IP med kapacitet för 16 000 åskådare. Ett nytt arenabolag, med en styrelse bestående av bland andra Tommy Jacobson, Johan Skarborg och Lars-Erik Sjöberg fick i uppdrag att genomföra utredningen. Utredningen leddes av Tom Davidson, medgrundare av The Stockholm 2020 Initiative och medgrundare och huvudansvarig för Djurgårdens Nya Affärsnätverk, DNA, och bekostades av sex DNA-medlemmar, däribland Tommy Jacobson och Johan Skarborg. Syftet var att utreda om ÖIP-förslaget var genomförbart, och – om inte – undersöka andra platser i Stockholm, främst i ”Djurgårdsland”. Utredningen skulle titta på förutsättningarna för att uppföra en arena som motsvarar kvalitén på Stockholmsarenan och Swedbank Arena. Samtidigt skulle utredningen undersöka en rad utmaningar, såsom finansiering, lönsamhet, det politiska läget och hur det lokala området påverkas. Omfattande utredning För att lyckas genomföra ett projekt i Nationalstadsparken eller i dess närhet måste Djurgården inte bara ta hänsyn till höga miljökrav och arkitektonisk utformning. Föreningen måste dessutom ta fram ett koncept som inte bara handlar om elitfotboll utan skapa ett projekt och en process som inkluderar och stöttas av både andra berörda intressenter och av allmänheten. Till sin hjälp tog utredningen in extern expertis inom bland annat stadsplanering, miljö, hälsa, utbildning samt två internationella arkitektkontor med stor erfarenhet av arenabyggen samt nätverk som Biotech Builders och The Stockholm 2020 Initiative. Teamet besökte en rad svenska, skandinaviska och internationella arenor – från Swedbank Stadion och Malmö Arena i Malmö, Guldfågeln Arena i Kalmar, Borås Arena samt Parken i Köpenhamn till Emirates Stadium i London, Allianz Arena i München och Red Bull Arena och Yankee Stadium i New York. Nära kontakt togs med en rad olika politiker och nämndemän i Stockholms Stad och Östermalms Stadsdelsförvaltning, med olika intressenter som exempelvis Kungliga Djurgårdens Förvaltning, Ekoförbundet, Kungliga Tennishallen, Tennisstadion, Försvarsmakten, Brinken Hockey, Stockholm Maraton samt med flera andra idrottsföreningar, organisationer och företag i området. Dessutom fördes diskussioner med större bygg- och anläggningsbolag för att utreda kostnader för ett arenaprojekt och med ledande vård- och utbildningsinstitutioner för att utreda möjligheterna att skapa ett värdefullt innehåll i ett eventuellt arenaområde. – Utredningen gick minst sagt noggrant till väga. Vi vände på varenda befintlig sten, från arkitektur och miljökrav till kommersialiseringsmöjligheter och finansiering och vi diskuterade frågan med i princip samtliga befintliga intressenter. Vi fick väldigt många svar, men också väldigt många nya frågeställningar att ta hänsyn till, säger Tom Davidson, ansvarig för arenautredningen. En av de första slutsatserna var att ÖIP-alternativet inte skulle gå att genomföra, av flera anledningar: Den totala kostnaden för en arena på ÖIP skulle bli väsentligt högre än de 425 Mkr som tidigare beräknats. Detta, tillsammans med att andelen banklån för att finansiera projektet skulle bli mycket lägre än de 80 procent som tidigare kalkylerats med, gör att kalkylen för en arena på ÖIP inte går ihop utan ett väldigt stort bidrag från externa finansiärer. 1. Betydelsen av ÖIP för det lokala föreningslivet, barn och ungdomar är alltför stort. 2. Det stora antalet befintliga idrottsverksamheter på ÖIP. 3. En flytt av verksamheterna, exempelvis till Stadion, måste bekostas av Djurgården, vilket det saknas medel till. 4. Det är tveksamt om det går att hitta en fungerande alternativ för den omfattande skridskoverksamheten på ÖIP. 5. Platsen har ett stort historiskt och kulturellt värde. 6. Många föreningar är negativa till en eventuell flytt från ÖIP. 7. Miljöorganisationerna är väldigt negativa till planerna på en ny arena på ÖIP. 8. Övriga intressenter och boende generellt är negativt inställda till Djurgårdens planer. – Det framstod ganska tydligt att den här frågan var på väg att bli ett nytt Slussen, med beslut som blir dragna i långbänk och en mängd högljudda motståndare. Samtidigt som det riskerade att skapa rejäl badwill för föreningen innebar förslaget också en avsevärt högre kostnad än tidigare beräknat, säger Tommy Jacobson. Utmaningar på Storängsbotten Utredningen tittade istället på andra föreslagna områden, exempelvis norr om Stockholm och på Loudden, men ingen av dessa bedömdes vara fungerande alternativ sett till bland annat geografi, kostnadsbild och byggtidsaspekter. Fokus lades därför på den förmodat bästa möjliga placeringen – Storängsbotten. Konceptet innefattade en arena som skulle passa in både arkitektoniskt och miljömässigt i omgivningen och som dessutom skulle utvecklas som ett ”sport campus”, där arenan skulle bli idrottsparkens naturliga mötesplats och ett nav för hälsa och idrott även för allmänheten. Utredningen visade dock att ett större arenabygge i Nationalstadsparken skulle behöva uppfylla flera stränga miljökrav och arkitektoniska krav för att passa in i området, något som skulle öka kostnaden väsentligt. Möjliga överklaganden från miljöintressenter skulle dessutom skapa och förlängd byggtid. Vidare skulle möjligheterna att skapa en arena någorlunda jämförbar med Stockholmsarenan och Swedbank Arena, sett till matchupplevelse, faciliteter och generell standard, vara begränsade och extremt kostsamma. – Arenaprojekt på Storängsbotten beräknades totalt bli väsentligt dyrare än det förslag föreningen tidigare tagit fram för Östermalms IP. Eftersom området dessutom klassas som idrotts- och rekreationsområde skulle det inte heller gå att kommersialisera projektet på ett önskvärt sätt vilket i sin tur skulle minska möjligheten att skapa lönsamhet på arenan, säger Tom Davidson. De arenor i Sverige och utomlands som undersöktes visade också på svårigheten att nå ekonomi i driften av en egen arena. Djurgården saknar ekonomiska resurser att investera i ett arenaprojekt vilket utesluter att man på egen hand kan äga en arena. Alternativet skulle vara att hitta externa finansiärer som bygger och äger arenan och sedan hyr ut den. Detta skulle dock inte vara någon attraktiv investering på grund av stora finansiella risker, den rådande konjunkturen och Djurgården Fotbolls svaga ekonomi. Slutsatser och rekommendation Utredningen visade sammantaget att en arena i Nationalstadsparken och på Storängsbotten inte är möjlig i dagsläget och att en arenaprocess generellt inte heller är en process som Djurgården Fotboll kan driva ensamt. Med utvecklingen av Norra Djurgårdsstaden finns dock stora möjligheter längre fram. Men dessa måste drivas av Stockholms Stad tillsammans med Djurgården och andra parter. Därför blev rekommendationen att i dagsläget avvakta med att gå vidare med arbetet med en egen arena och istället fokusera på att bygga upp förenings ekonomi och organisation, parallellt med att projektteamet arbetar vidare med möjligheterna kring utvecklingen av Norra Djurgårdsstaden och andra platser, i samarbete med Stockholms stad och andra intressenter. Samtidigt bör föreningen dra lärdomar av Stockholmsarenan och Swedbank Arena. Diskussionen är samtidigt redan långt gången med Stockholms Stad om att på Storängsbotten anlägga en ny modern träningsanläggning för Djurgården Fotboll som också innefattar gemensamma kanslifunktioner för hela föreningen. – Vi trodde verkligen på ÖIP-spåret och vi ville utreda frågan hela vägen. Alla inblandade har arbetat oerhört hårt för att få till en arenalösning för Djurgården på kort sikt. Jag har själv stuckit ut hakan en hel del tidigare och det är bara att konstatera att jag hade fel, med facit i hand. Med alla fakta på bordet prioriterar vi nu i stället att i första hand bygga upp föreningen ekonomiskt och organisatoriskt, skapa optimala träningsförutsättningar på en egen anläggning och se och lära av Stockholmsarenan och Swedbank Arena. Parallellt diskuterar vi olika framtida arenalösningar med staden och olika intressenter på de platser som kan bli aktuella och om några, år, när timingen är optimal och Djurgården Fotboll står starkt. Med de erfarenheter vi har av denna utredning och de relationer som upparbetats finns det trots allt goda möjligheter i framtiden. Men rätt sak i rätt tid. Nu är det sista året på Stadion och första på Stockholmsarenan som gäller, säger Tommy Jacobson. Teamet bakom arenautredningen: Tom Davidson (huvudansvarig); Alf Johansson, Djurgården Fotboll; kuratorn och stadsutvecklaren Jan Åman; CSR-experten Malin Lindfors Speace, Ethos International; kommunikationsföretaget The Good Guys; Jesper Ericsson, Biotech Builders; The Stockholm 2020 Initiative; Mia Lundström, projektutvecklare; Carl Henrik Nordin, Martin Lindman, Ulf H Petersson och Carl Pers, research; de två internationella arkitektkontoren Habiter Autrement i Paris och Barcode Architects i Rotterdam. Habiter Autrement ägs av den svenska arkitekten Mia Hägg som tidigare varit partner på en av världens ledande arkitektbyråer, Herzog & de Meuron, och bland annat varit projektledare för OS-arenan Fågelboet i Peking. Barcode Architects ägs bland annat av Dirk Peters, tidigare hos OMA/Rem Koolhaas och Herzog & de Meuron.