I huvudet på Prince Ikpe Ekong
- 30 jan 2011
Det snackas en hel del om Prince Ikpe Ekong. Vare sig det handlar om pengar, självmål, religion eller mittbacksvikariat tycks de flesta ha en åsikt om den 32-årige nigerianske mittfältaren som trots en hård uppväxt alltid tycks gå runt med ett leende på läpparna.
Under träningen på Bosön kör spelarna snabba, korta ruscher utan boll. Prince Ikpe Ekong deltar, men springer lite vid sidan med boll på grund av en lättare ljumskskada som gör att han inte kan gå för fullt. Ganska symptomatiskt för Prince som är en spelare som alltid tycks gå sin egen väg.
För det är få allsvenska spelare har rört på sig så mycket som Prince. Han har avverkat Italien, Slovenien, Mexico, Schweiz, Rumänien, Kina, Göteborg och nu Stockholm under sin fotbollskarriär. Han skrev på för DIF under 2008 och har ett kontrakt som gäller fram till 2012, vilket innebär en ovanligt lång vistelse på en och samma plats för denne fotbollsvagabond som har en hel del att jämföra med om man pratar allsvensk fotboll.
- Det är ganska stor skillnad på svensk fotboll jämfört med många andra länder som jag har spelat i. Här i allsvenskan är det mycket mer fysiskt jämfört med till exempel Mexico och Italien där det är mindre spelare och mycket större fokus på tekniken. En anfallare i allsvenskan är mer beroende av smarta djupledslöpningar än en spelare i mexikanska ligan där bollen ofta passas hela vägen in i boxen. Så det gäller att lära sig att förstå systemet för att lyckas och det finns många skickliga spelare som har kommit hit och misslyckats för att de inte lärt sig hur man anpassar sig till den svenska fotbollen, konstaterar Prince.
De samlade erfarenheterna från alla länder som han spelat i kan också komma till användning efter att fotbollskarriären är över enligt Prince.
- Det har verkligen hjälpt mig både tekniskt, mentalt och fysiskt och jag ser det som en möjlighet att kunna använda mig av de här kunskaperna efter min karriär. Jag kommer att kunna utbilda spelare och lag om hur fotbollen och kulturen fungerar i olika länder.
Prince berättar om planerna på att börja med sport management, kombinerat med att även kunna verka som agent. Ett affärsprojekt som skulle kunna leda tillbaka till rötterna i Nigeria.
- Jag är delaktig i en fotbollsakademi i Nigeria som jag startade som ett välgörenhetsprojekt för länge sedan. Jag har fått en möjlighet att bli fotbollsproffs och lära känna andra länder, så nu vill jag ge andra ungdomar samma möjlighet hemma i Nigeria. Till dem som inte kommer ut och spelar i Europa i tidig ålder kan jag förmedla lärdomar som jag har skaffat mig.
- De flesta afrikanska spelare drömmer om att bli proffs i Europa och de tränar enligt en afrikansk modell. Därför kan det vara till stor nytta för dem att lära sig mer om andra fotbollskulturer eftersom varje land ofta har sitt sätt att spela och träna på. Så det är något jag vill jobba mer med. I nuläget arbetar vi i mindre skala med min far som team manager för akademien, men jag vill utveckla verksamheten och kunna jobba tillsammans med större klubbar framöver.
Mittfältare eller mittback?
Eftersom Prince trivs bra i Stockholm och familjen – en stor sådan med sex barn - har rotat sig, vill han helst stanna kvar här och sedan periodvis resa på jobb och familjebesök i Nigeria. Men nu är det DIF som gäller och satsning på knipa en plats i truppen under kommande säsong. Om det blir som mittfältare eller mittback, som han vikarierade som under förra året, återstår att se. Men det var trots allt inte en ny upplevelse för honom.
- Jag spelade sju matcher som mittback när jag var i Reggina och vi hade mycket skador bland försvararna. Det gick väldigt bra och tränaren ville att jag skulle fortsätta där även när de ordinarie mittbackarna var friska. Men jag ville visa respekt för dem så jag återgick till min vanliga position på mittfältet.
I DIF råder dock knappast någon brist på mittbackar i dagsläget så under träningarna på Bosön är Prince tillbaka i den mittfältsroll som han brukar spela på. Vi minns dock några riktigt grymma insatser som mittback under förra året – speciellt IFK Göteborg hemma – men vi minns också några ödesdigra självmål.
- Jag har aldrig gjort självmål i någon klubb förut så det var en ny erfarenhet för mig. När det gäller självmålet mot Gefle så handlade det om dålig kommunikation. Dembo kom ut och jag hade inte uppfattat det, så det blev som det blev. Men jag har lätt för att skaka av mig sådant. Jag är inte typen som går och grubblar över saker utan man måste gå vidare.
Hårda år i Lagos
Ett inte alltför oväntat konstaterande av Prince som alltid tycks hålla humöret uppe och har nära till skratt när man träffar honom under träningarna. Något som han har lärt sig efter att ha växt upp under tuffa förhållanden i Nigeria.
- Min uppväxt formade min inställning väldigt mycket. Ett starkt självförtroende är ingenting som man får gratis och jag har fått jobba på att bygga upp det när jag växte upp.
- Jag förlorade min mamma när jag var sex år gammal. Så jag växte upp tillsammans med min far och han var tvungen att lämna oss då och då när han var iväg på jobb. Därför var jag tvungen att ta hand om mina yngre systrar från och med att jag var tio år gammal. Det har gjort att jag är van att ta ansvar, men också att vara stark. Allt du går igenom i livet kommer i slutändan att bli till nyttiga erfarenheter.
-Jag har lärt mig att alla hinder du stöter på i livet kommer att lyfta dig till en högre nivå i framtiden. Människor är som skepp som seglar på ett hav och ibland är det bra att söka upp stormen istället för att fly den. Den stormen kan ta dig vidare till nya destinationer som du inte skulle ha nått annars. På så sätt kan vi alltid lära oss nya saker och hålla ögonen öppna för vad som sker runt omkring oss. Men det är viktigt att hålla i rodret ordentligt, haha!
I samband med att modern dog började också ett fotbollsintresse växa för den då sexårige Prince. Pappan var en duktig fotbollsspelare och hade som ensam elev fått ett fotbollsstipendium från sin skola för att kunna satsa vidare.
- Pappa ville bli fotbollsspelare och lämnade sin hemby och åkte till Lagos för att ta en plats i ett av stadens lag. Men han fick inte riktigt fart på fotbollskarriären utan fick istället lägga den mesta tiden på att leta efter jobb. Han var duktig men nådde inte hela vägen fram, vilket gjorde honom frustrerad och till slut gav han upp fotbollsdrömmen.
- Så när jag var två år gick jag runt och sparkade på allt jag kom åt och pappa gillade det han såg. Men min mamma var från en ”fin familj” och ansåg inte att en fotbollskarriär var ett bra yrkesval, utan tyckte att jag borde skaffa ett riktigt jobb. Sedan när min mamma försvann blev det samtidigt en möjlighet för mig att få spela fotboll. Jag var ute och spelade så ofta jag fick chansen. Men det var inte bara fotboll, jag var duktig även på handboll och bordtennis, så till slut var jag tvungen att bestämma mig för en sport och när jag fyllde fjorton så föll valet på fotbollen.
Fadern hade ett visst ord med i laget och när valet väl var gjort gick utvecklingen fort för Prince när inga andra sporter stod i vägen för fokuseringen på fotboll.
- I samband med det blev pappa av med jobbet när han lade för mycket tid på att hjälpa mig med fotbollen och pensionssystemet i Nigeria är inte alls bra. Det blev hårda år för mig och mina tre systrar och många människor runt omkring oss tycket att jag skulle ta ett deltidsjobb. Men hade jag gjort det hade jag inte kunnat lyckas som fotbollsspelare. Många av mina jämnåriga fotbollskompisar började jobba för att kunna köpa sig saker men kunde sedan inte bli proffs eftersom de inte satsade fullt ut. Själv hade jag knappt någonting på den tiden, men med facit i hand är jag glad att jag tog de där hundåren och satsade på fotbollen. Men jag fick starka ben av att gå den långa vägen fram och tillbaks till träningen i alla fall, haha.
Löner och välgörenhet
En satsning som var lyckosam och Prince pappa är i dagsläget mycket stolt över sin son. Han har sett honom spela i andra länder och i år så kommer han förhoppningsvis till Stadion för att se Prince representera DIF. En resa som Prince bekostar, precis som många andra av de olika välgörenhetsprojekt han bedriver i Nigeria.
- Det är klart att jag hjälper min pappa med en bra pension. Jag är även väldigt engagerad i att hjälpa fångar i Nigeria. Fängelserna där är inte bra och de intagna har det väldigt tufft. Många svälter så jag hjälper dem med mat och madrasser. Jag var även i Kenya förra året och hjälpte internerna i ett fängelse där och jag får ut väldigt mycket själv av att engagera mig för att förbättra för de här fångarna.
En sida av Prince som ganska få känner till. Det har varit mycket snack om pengar, men mindre prat om vad de används till.
- Det spelar ingen roll om folk vet om det inte eller inte. Jag är kristen och för mig är det viktigast vad Gud tycker om mig. När jag kommer hem till Nigeria och ser hur kärvt vissa människor har det så känns det som en självklarhet att försöka hjälpa till när jag har det bra ställt själv.
Något som knappast gått obemärkt förbi med tanke på att det skrivits och debatterats en hel del om lönen som Prince har.
- Det är klart att jag har reagerat på det. Men som jag sa förut, jag har lärt mig att hantera kritik och istället gå vidare i livet. Jag försöker göra något vettigt med de pengar som jag får in och förhoppningsvis kommer folk att märka av det också. Till exempel genom att läsa den här artikeln, haha.
Topp tre med hjälp från högre makter
Gott så och nu väntar en ny säsong då det är dags för DIF-spelarna att göra skäl för lönen och leva upp till förväntningar som är högre ställda i år.
- Förra året tog vi ett kliv framåt och i år ska vi lyckas ännu bättre. Vi uppfyller kraven på att ta en plats i toppen och så målsättningen att vara bland de sex bästa är absolut realistisk. Till och med bland de tre bästa är ingen omöjlighet, vi har ju en sponsor som säger ”Impossible is nothing” så då får vi leva upp till det.
- Jag brukar läsa en text i bibeln som handlar om när Jesus pratar med lärljungarna och säger: ”För människor kan det vara omöjligt, men med Guds hjälp är allt möjligt”, avslutar Prince.
Även om jag själv inte tillhör de troende skarorna hoppas jag gärna att Prince har rätt. Och jag skulle till och med kunna tänka mig ett kyrkobesök om det innebar en allsvensk medalj för Djurgården.
Men i slutändan är det nog klokast att överlåta kontakten med de högre makterna till Prince själv och hoppas att de inspirerar honom till samma fina insatser som till exempel den klockrena mittbacksprestationen mot IFK Göteborg på Råsunda – och att de även ser till att de blårandiga målen hamnar i rätt bur.
peder.ernerot© DIF Fotboll