Åmans återblickar#2 C-laget
- 15 juni 2015
Dags för nästa text i serien "Åmans återblickar" skriven av Djurgårdsprofilen Ronald Åman, aktiv i klubben både som fotbollsspelare 1979-1984 (även uttagen i svenska VM-truppen 1978) och som styrelseledamot under 2000-talet. "Rolle" tar sig an både stort och smått från dåtid och nutid och den här gången placeras luppen på det legendariska C-laget där många var kallade men få utvalda.
Så var det under många år. Men de sista åren var många kallade, men allt färre kom. ”Truppen” i C-laget bestod av cirka 90 namn men likväl visste inte den ”Tekniske Direktören”, Janne Karlén, om han skulle få ihop elva spelare. Men det är klart – att släpa sig upp en söndagsmorgon kl. nio till Östermalms IP (som då var grusplan) för att möta Sol de America eller Tudor Arms reservlag var kanske inte alltid så prioriterat.
Fenomenet C-laget började som ett slags korplag på 70-talet där ungdomsfotbollens anställda och ledare skulle få möjlighet att lira boll, inte bara teoretisera och administrera. Ur detta homogena urval utvecklades under två decennier ett kultlag som t.o.m. var värda en entréavgift, som den gången i Gnesta.
Under alla dessa år har landslagsspelare, allsvenska skytteligavinnare, otaliga elitspelare, styrelsemedlemmar, ledare och supportrar passerat revy - sannolikt alla för kärleken till fotbollen och Djurgården. Längst ned i den sportsliga hierarkin var hangarounds de som fick göra grovjobbet och ta på sig skulden i fall något gick snett, samtidigt som de ordinarie och etablerade tog åt sig äran vid framgång. Inte helt olikt de strukturer som man hittar i mc-gäng. Men där upphör olikheterna: ingen tatuering och skinnväst med klubbmärket, möjligtvis någon luffarprick som man gaddat in i unga år och nu ångrade. Nylonvästar i rött om motståndaren hade det dåliga omdömet att uppträda i blått. C-laget var ett kulturellt fenomen, en slags smältdegel för fotbollsintresset, gemenskapen, tugget och suget att prestera i DIF-tröjan. Den känslan går inte över för att man passerat 35 eller 45, möjligvis avtar den efter 55…
Janne Karlén ryktade under 20 år sitt ämbete med vördnad, ordning och humor, tre inte helt oväsentliga egenskaper när det gäller lagsporter. Vid ett tillfälle när laget innehöll alltför många påfåglar som alla ansåg sig vara spelfördelare i mitten, föreslog Janne spelsystemet 1-2-1-2-1-2-1. Nu blev det inte riktigt så eftersom det fanns en vänsterytter med nr. 40 på ryggen som ogärna lämnade sin kant, nämligen Lars-Gunnar Björklund. Han kallade sig själv ”spjutspets”, ett epitet han minsann hade fått från högsta instans: UEFA.
Bakgrunden var den att Lars-Gunnar uteblev från en tidig match på våren -94 och fick en tydlig reprimand av Karlén. Skamsen och med svansen mellan benen sökte ”spjutspetsen” stöd hos högsta instans där UEFA-ordföranden Lennart Johansson på vederbörligt brevpapper beskrev det märkliga uteblivandet:
”To the coach of the C-team of Djurgårdens IF, Professor Jan Karlen
Sir.
It has nor been possible for me to write to you until today since I have been abroad for the UEFA Congress in Vienna and for meetings with the FIFA President, Mr. Joao Havelange.
First I have to ask you kindly to excuse that I had in the last minute to ask your world-famous ”spearhead”, Lars-Gunnar Björklund to withdraw from your match on the 22nd of April.
I had no other opportunity as I had to leave later on that evening for a meeting with Dr.Havelange about the possibilities for your team to be directly qualified for participation in one of the UEFA Cups. FIFA and Dr.Havelange have no objections to such a proposal and it is now for me to bring that item up in the UEFA Club Committee and in the UEFA Executive Committee.
I hope with the above explanations that you will excuse Mr. Björklund for not entering the team on the day mentioned above. I will keep you posted about the further development.
Sincerely yours
Lennart Johansson”.
Humor. Och därmed kvitterat: ”Spjutspetsen” var tillbaka i truppen.
Sedan undrar man ju lite vilken av, de av UEFA sanktionerade, cuperna som C-laget skulle bli direktkvalificerat för…
Relationen mellan förbundskaptenen och spjutspetsen hade varit ansträngd tidigare.
Den 21 januari -83 skrev Karlén:
”Bäste herr Björklund.
Det är med stor smärta jag konstaterar att våra vägar nu måste skiljas. De tidigare relationer vi haft betecknar jag som goda, ehuru nu ack så sorgligt nedisade. Med anledning av din och din olycksbroder Kotschacks uteblivande från anbefalld träning, lördag 83-01-15, avskiljs ni tills vidare från C-laget.”
Svaret lät naturligtvis inte vänta på sig:
”Bäste herr Karlén.
Den tunga och omfattande mängdträning som jag och min consigliatore, herr Kotschack, har utsatt oss för i mening att fulltränade sprida ytterligare glans över Djurgårdens C-lag, har som ni säkert förstått satt sina spår i våra späkta kroppar. Vi funno helt enkelt att vi skulle bli en belastning för truppen och kanske helt spräcka den sofistikerade teknikträning som alltid varit ert adelsmärke, herr kapten.
Detta – och intet annat - är anledningen att vi uteblevo från träningen 83-01-15. Naturligtvis var vår mening att snarast ställa in oss i ledet, men ert i skarp ton hållna brev varnade oss för att visa oss i er närhet.
Jag hoppas att ni såg herr Kotschack i burken i lördags. Lade ni då märke till det närmast asketiska ansiktsuttrycket som självfallet är resultatet av infernaliska träningsmödor. Förmodligen lade ni också märke till den sorgsna melankoli som strömmade ut från hans vackra ansikte. DET, herr kapten, är resultatet av ert brev.
Jag ser för övrigt inte bättre ut själv. Jag har en cockerspaniels ögon. I tron på att våra meningsskiljaktligheter – uppkomna av uppenbara kommunikationsproblem – skall kunna överbryggas innan säsongsstarten”
Både Lars-Gunnar och Janne Karlén var under många år arbetskamrater på Tipstjänst, numera Svenska Spel. Janne kom dit från ASG i mitten på 80-talet, Lars-Gunnar från SVT 1979. Lars-Gunnars officiella titel var marknadsdirektör, men han var inte bara det - han förkroppsligade Tipstjänst/Svenska Spel och VAR företaget - och gjorde det öppnare och mer marknadsanpassat. ”Konkurrenskraftigt” skulle man sagt idag, men det skulle i sammanhanget vara helt malplacerat eftersom det på den tiden var en monopolmarknad. Nåväl, Lars-Gunnar utvecklade sin kreativitet och P.R.-talang och skapade mängder av nya spelformer och produkter, ofta och gärna tillsammans med tidigare nämnde consigliatore, Pelle Kotschack. Jannes roll var tjänstemannens, där hans noggrannhet och ordningssinne gjorde honom till klippt och skuren för projektledarrollen.
Vid ett tillfälle i mitten på 90-talet blev Janne helt överraskande kallad till Lars-Gunnar, där hans sekreterare Maj (”Majdoff” för Lars-Gunnar) tog emot och bad Janne vänta till marknadsdirektör Björklund befanns vara klar för audiens. Det tog tid. Till slut så tog då marknadsdirektören emot en intet ont anande tjänsteman som naturligtvis undrade: ”Vad har hänt? Varför vill han träffa mig? Har jag gjort något misstag som jag ska få sota för?”
Janne var inte direkt orolig, men det kändes ändå märkligt och… lite olustigt.
Besökaren ombads slå sig ned, sekunder växte till minuter och stegrande oro innan Lars-Gunnar tittar upp under brillorna och låter meddela: ”Janne, jag har bestämt mig. Jag kör ytterligare en säsong…”
Det var inte alla som hade den möjligheten till kungörelse. Bosse Andersson, ”Cementa-Bosse” (då informationschef på Cementa), var en sällsynt multitalang som gick bort alldeles för tidigt. Bosse behärskade de flesta sporter, inte minst fotboll och utförsåkning, och hade en spänst i både tanke och kropp som var närmast unik. Men Bosse levde ett liv som konsekvent innebar tidsförskjutningar, oftast beroende på att han lovat för mycket. Det blev en slags grej att tolka Bosses vita (och mörkare) lögner – ”hur menar han att han ska hinna till Skytteholms IP kl. 10 om han nu är i Örebro och klockan är 9.40?”. Jodå, Bosse hann. Men inte till första halvlek, men väl till mitten av andra…
”Cementa-Bosse” hade också fått Karléns upprop inför säsongen och meddelar sitt intresse via en handskriven lapp:
”Högt värderade förbundskapten!
Efter en hård försäsongsträning, främst bestående av nedgång i cigarettkonsumtion (från 60 per dag till 40) mottager jag Din kallelse, rörd till tårar. Siktar på mitt nationella genombrott och har för avsikt att passa tider, försaka familj, hund och sjuka barn och eventuellt slå en eller annan passning.
Med vördnad, ännu en gång.
Bo Andersson.”
En del av avsikterna förverkligades, dock inte de som förbundskaptenen hoppats på.
Detta märkliga cirkussällskap som hölls ihop av domptör Karlén innehöll som jag beskrivit tidigare både elitspelare, legender och allehanda profiler genom åren.
Var ”Knivsta” och ”Lappen” med? Ja.
Skytteligavinnarna Berggren och Mats Aronsson? Japp.
Vito, Bigge Jacobsson, Rolle Åman, Robbe Casslind från 70 och 80-talet? Jajamen.
Och så vidare...
Men det var inte bara före detta spelare från DIF som var med i den gigantiska truppen, det var minsann många föreningsledare också: Matte Jansson (ironiskt kallad ”Motorn” av förbundskaptenen), Dick Lundqvist, nämnde ”Cementa-Bosse”, Janne Lilja, Janne Karlén själv som ”spelande förbundskapten”, Göran Aral, Hans von Uthmann, Lars-Magnus Wester, Hasse Backe, Tobbe Althén och så ”Näringslivets Garbo” - Johan Björkman, för en gång skull synlig på bild. Naturligvis i samband med en C-lagsmatch. Det var inte på planen som Johan gjorde karriär…
Åh, vad jag kan sakna detta! Undrar om det skulle gå att återskapa? I så fall vill jag ha en ledarroll, kanske som vice förbundskapten…..
Här kan du läsa andra återblickar av Rolle Åman
Här kan du läsa andra återblickar av Rolle Åman