Lång intervju med Sam Johnson

Vi möter Sam på ett sommarvarmt Kaknäs. Ett tufft träningspass med intensivt lagspel har just avslutats. Han kommer glidandes i ett par badtofflor och nynnar på en låt. Man har svårt att tänka sig att samma kille är uppväxt i samband med ett inbördeskrig i Liberia. Denna eftermiddag utstrålar han glädje, harmoni och självsäkerhet. Vi inleder med att gratulera Sam på hans födelsedag (23 år fyller han) och frågar hur han ska fira.  – Jag ska bara ta det lugnt. Kanske träffa några polare och gå ut för att käka. Djurgården har inlett serien ojämnt med tre segrar som följdes upp av tre förluster. Men efter en övertygande insats mot nykomlingen Östersund är laget tillbaka på det vinnande spåret. Sam konstaterar att vinsten var väldigt viktig för laget. – Det var absolut viktigt att vinna igen. Att vinna ger alla självförtroende. Det blir viktigt för fortsättningen av säsongen. Att vara tillbaka i vinnarspåret ger oss motivation att fortsätta jobba hårt. Nu blickar vi framåt. Vi kör stenhårt både på träningar och matcher. Vi har tuff konkurrens på alla positioner i laget så alla krigar för att behålla sin plats. Vi har också en bra mix med unga spelare som vill slå sig in i startelvan. Förra året gjorde Sam 10 mål i Allsvenskan och fick sitt stora genombrott. I år har han redan gjort 6 mål. Han har varit en av de stora anledningarna till att Djurgården efter 7 omgångar hänger med i toppen. Om det ska bli fler mål menar Sam att han måste få många målchanser. Han menar att det är något han får under denna säsongen tack vare anfallskollegan Mathias Ranegié. – Detta året gör jag mycket mål. Förra året hade jag inte lika många chanser. Då hade jag en roll i laget som gick ut på att vinna luftdueller. I år ska jag mer ligga i boxen. Mathias tar de flesta duellerna. För oss anfallare är det viktigt att göra mål. Ju fler mål du gör desto bättre självförtroende får du. Men för att göra mål måste jag få målchanser. Men om du får chanser gör du väl mål? – Ja, det tror jag absolut. Men ibland får man tre chanser i en match och gör noll mål. I en annan match kanske man bara få en chans och gör då mål. Fotboll är oförutsägbart. Sam fortsätter att berätta om hur Ranegié har hjälpt honom sedan sin ankomst till Djurgården. De hjälper varandra på planen men även utanför den gröna mattan. – Mathias är en mogen spelare som har spelat i många stora ligor. Jag tycker att alla anfallare i vårt lag är duktiga. Men jag tror att jag och Mathias är första valet i anfallet just nu. Att spela med någon som har så mycket erfarenhet som honom är bra för mig. När han kom hit och var skadad kollade han på matcherna. I en av träningsmatcherna kom han fram till mig och sa att jag var en väldigt bra fotbollsspelare. Han sa att jag inte skulle stressa upp mig för mycket. Att jag inte skulle vara orolig över att göra mål. Det viktigaste var att skapa chanser. Då kommer målen till slut. Vägen till Allsvenskans skytteligatopp har varit allt annat än spikrak för Sam. Han växte upp i Liberia som under hans barndomsår var kantat av stridigheter. Ett inbördeskrig i landet innebar att ungefär 200 000 liberianer miste livet. Under dessa år tog Sams pappa hand om honom. Pappan ville dock inte att Sam skulle satsa på fotbollen i första hand. – Att växa upp i Liberia var tufft. Men jag älskar landet, det är mitt hemland. Jag tyckte jag hade en bra uppväxt där pappa gjorde allt för mig. Han följde mig till skolan, lagade mat och köpte kläder till mig. Men när pappa levde tyckte han inte att jag skulle spela fotboll. Han var väldigt smart. Han ville att jag skulle skaffa en utbildning och jobba istället för att spela fotboll. Till slut lyckades jag förhandla fram att jag skulle få spela fotboll en timme om dagen. När Sam var 14 år gick hans pappa tragiskt bort. Då fick hans mamma ta hand om honom trots att hon inte hade något arbete. Hans två systrar jobbade inte heller. I och med detta kunde inte hans skolgång finansieras. Det var då Sam såg fotbollen som sin enda utväg. – När jag kom till high school hade pappa nyligen gått bort. Då började jag spela fotboll i ett lag. Alla i det laget sa att jag var bra och kunde bli riktigt duktig. Efter det skulle jag utbilda mig på college. Men det hade vi inte råd med. Då tänkte jag att jag skulle fokusera på något jag va bra på. Så jag började satsa på min fotboll. Sam märke tidigt att han hade talang. Den stora bekräftelsen kom när han blev uttagen till Liberias U23-landslag som 17-åring. Trots sin unga ålder satte han stora avtryck och gjorde tre mål på två matcher. Han började skapa sig ett namn i Liberia tack vare sitt spel i ungdomslandslaget. Det han inte visste då var att en svensk agent befunnit sig på läktaren och blivit imponerad av honom. Några dagar senare fick Sam ett samtal som skulle förändra hans liv. – Jag frågade vem det var som ringde. Då berättade han vem det var. Mannen sa att han tyckte att jag var en bra fotbollsspelare. Han sa att han kunde hjälpa mig att få en bra fotbollskarriär i Sverige. Han ville hjälpa mig att komma till Sverige. Då sa jag ”okej!”. Det var en möjlighet att få spela fotboll utomlands. Det drömmer alla fotbollsspelare om i Liberia. Det var en jättechans. Jag var så glad. Jag tänkte att man måste våga chansa för att lyckas. Sam var trots detta inte helt övertygad. Det fanns en misstänksamhet från både han själv och sin mamma. Var denna mannen verkligen seriös? Då kom Sam på hur han skulle få detta bekräftat. – När han ringde mig frågade han om jag hade ett pass. Då sa jag att jag inte hade det. Jag hade ett pass men jag ville se hur seriös han var. Han frågade hur mycket det skulle kosta. Jag sa att det kostade 3000 kr. Han sa då att han skulle skicka pengarna dagen därpå. Jag gick nervöst till banken några dagar senare för att hämta pengarna. De var där. Då fick jag förtroende för honom och jag förstod att han verkligen ville hjälpa mig. Efter det gick allt väldigt snabbt. Den mystiske mannen från Sverige bokade flygbiljetter som skulle ta Sam från Liberia till Sverige. Denne man betalade även alla omkostnader för Sam och tog emot honom på flygplatsen. Det var första gången de båda träffades. –  Han sa: ”Välkommen till Sverige!” Jag var väldigt glad över att få träffa honom. Att få ett ansikte. Samtidigt var det väldigt tufft att lämna familjen. Speciellt min mamma. Hon ville inte att jag skulle åka. Hon var orolig över att den svenska killen inte var seriös och var osäker på om jag skulle klara mig. Det första mannen gjorde när jag kom till Sverige var att ringa min mamma och säga att allt skulle bli bra. Att jag var i trygga händer. Sam började att spela i flertalet småklubbar i Sverige. Han spelade bland annat i Juventus IF. Inte de italienska mästarna utan division tre laget från Västerås. Sedan slog han igenom i IK Frej som då spelade i division ett. Det var då Bosse Andersson fick upp ögonen för den blixtsnabbe liberianen. – Bosse såg mig spela i Frej. Jag pratade aldrig med honom. Han talade med min agent. Jag gjorde väldigt bra ifrån mig i Frej så Djurgården värvade mig till slut. Klubben sa då att jag skulle vara fjärdeanfallare i laget. Men jag trodde på mig själv. Jag var säker på att jag skulle få spela. Jag skulle kämpa för att lyckas. Djurgården sa att jag var fjärdeanfallare men jag såg mig själv som förstavalet. Jag ville ta chansen i den största klubben i Stockholm. Förra året, på försäsongen, gjorde jag mycket mål. Det ledde till att jag blev förstavalet i början av första säsongen ändå. En av de stora anledningarna till att Sam valde Djurgården var supportrarna. Han menar att deras stöd gör att alla spelare kämpar extra hårt under matcherna. – Vi spelare uppskattar dem väldigt mycket. Trots att vi spelar bortamatcher som är långt iväg kommer de alltid dit. De betalar sina egna resor och hejar på oss. De är väldigt bra. Ibland när vi förlorar blir man ändå glad när man ser fansen och blir medveten om hur mycket de kämpar för laget. Man vill göra bra ifrån sig för dem. Trots att vi förlorar så är de där. När de blir sura vid förluster så förstår jag det. De kämpar också för laget. Jag tycker att vi har de bästa supportrarna i Sverige. Den senaste tiden har Sams privatliv präglats av ett dystert besked. För några veckor sedan ringade hans mamma och berättade att hans syster hade gått bort. Det beskedet tog väldigt hårt på Sam. – Det har varit tufft. Men mitt motto är att ha hopp. Vi stod varandra väldigt nära. Hon pratade ofta. När mamma ringde och berättade det ville hon inte att jag skulle bryta ihop. Hon ville att jag skulle fortsätta kämpa. Mamma sa att hon visste att det var tufft att bo så långt ifrån familjen. Hon sa att jag skulle fokusera på mitt jobb. Hon menade att det kvittar hur mycket jag gråter och är ledsen. Min syster kommer ändå inte tillbaka. Han berättar att under landslagsuppehållet i juni så flyger han hem till Liberia. Inte bara för att spela i landslaget utan även för att träffa familjen. – Varje gång som jag åkte hem för att spela med landslaget var det alltid min syster som hämtade mig. Vi umgicks hela tiden. Det kommer bli tufft att hon inte hämtar mig denna gången. Jag kommer gråta extra mycket för att min syster inte är där. Människor trodde ofta att vi var ett par för att hon alltid var med mig. Vi brukade göra allt ihop. Hur mycket har din mamma betytt för dig under denna period? – Min mamma är allt för mig. Framförallt nu när både min pappa och syster har gått bort. Jag sparar ständigt pengar som jag skickar till henne. Alla pengar som blir över ger jag till henne. Det är svårt att förstå hur mycket Sam har gått igenom. Trots motgångar fortsätter han vara en glädjespridare. Han förklarar att musik har fungerat som ett lugnande medel under dessa tuffa tider. – Jag älskar musik. Det är skönt att ta bort stressen och bara slappna av med en låt i bakgrunden. Jag gillar musik med bra innehåll och fina texter. Jag gillar även att sjunga. Det brukar jag och Omar (Colley) att göra, haha. Sjunger du bättre än Kevin(Walker)? – Haha, nej det gör jag verkligen inte. Han har en väldigt bra röst. Hade jag haft en så bra sångröst hade jag inte spelat fotboll. Under förra säsongen spelade Sam med rastaflätor. Men efter flera negativa kommentarer på Twitter angående flätorna blev han beordrad av sin mamma att byta frisyr. Den nya looken pryder nu reklambilderna för Djurgårdens nya matchtröjor. Sam är inte blygsam om att han trivs framför kameran. – Jag gillar att vara framför kameran. Jag tror att man blir mer populär bland supportrarna om man är med på sådana bilder. Det tyckte jag var väldigt roligt. Det är kul att se sig själv på affischer. Slutligen ser Sam ljust på framtiden. Han tror mycket på laget. På måndag är det IFK Göteborg som står för motståndet på Gamla Ullevi. Han hoppas på ett stort bortafölje från Djurgårdssupportrarna. Samtidigt är han medveten om att det blir en svår match. – Göteborg är ett bra lag. De har många erfarna spelare. Men vi har också ett bra lag med många hungriga ungdomsspelare. Vi blir bättre för varje dag. Måndagens match kommer att vara väldigt jämn. Jag tror att det laget som är bäst för dagen och är mest villiga att kämpa går vinnande ur matchen. DIF.se tackar Sam för pratstunden. Vi önskar honom ett stort grattis på födelsedagen och hoppas på fler mål från anfallaren på måndag.