DIF-Historia: Guldjakten 1964

  Läsningen av den allsvenska tabellen blir alltmer trivsam och jakten på en topplacering med tillhörande Europaplats är i full gång. Men det finns också en serieledare att jaga och även om sju poäng kan tyckas vara ett stort avstånd så finns det vissa historiska paralleller från 1964 som är intressanta i sammanhanget. Det bästa sättet att bringa klarhet i detta var att kalla in Pelle Kotschack - hedersledamot i DIF Fotbolls styrelse och tillika ett vandrande uppslagsverk när det gäller DIF-historia. Sagt och gjort, Pelle tittade in på kansliet, tog en kaffe och började berätta om den makalösa spurten mot Malmö FF som slutade med allsvenskt guld för Djurgården. – Året var 1964 och när det var fyra omgångar kvar var det sex poäng och massor av plusmål som skiljde upp till MFF, det bör tilläggas för de yngre läsarna att det här var på den tiden då det bara var två poäng som gällde för seger. Så inför sista omgången mötte vi IFK Göteborg och vi behövde vinna med minst 3-0 eller 4-1 samtidigt som Malmö FF skulle förlora med minst 0-3. Det var stor dramatik och när det är två minuter kvar så leder vi med 3-1 mot Blåvitt och Malmö ligger under med 0-2 mot IFK Norrköping borta. I det läget ringer det i vaktmästarens väggtelefon på arenan. Spänningen stiger när han tar fram en siffra till skyltarna som användes för resultaten i övrig matcher på den tiden. Det visar sig vara en trea, alla skriker och hoppas att han ska gå från M-matchen - där siffrorna fanns - ända bort till A-matchen som var Malmös match. Man bör också känna till att det stod 2-2 i G-matchen som var på vägen. Han är jättegammal, går jättelångsamt och alla skriker "gå till A-matchen!". Det är också dit han går och tar bort 2:an och hänger upp 3:an. Malmö ligger under med 0-3 och då är det helt jämnt, exakt lika i poäng, målskillnad och lika många gjorda mål. Men då skulle Malmö vinna enligt dåvarande regler för att de vann sin match mot DIF hemma och de som var där då såg att det var en filmning av Bosse Larsson och en feldömd straff som avgjorde den matchen. "I bästa Ingemar Bergman-anda", stod det för övrigt i tidningarna om den filmningen... – Nåväl, tillbaka till DIF-matchen. I slutminuten stormar Leffe Eriksson fram och han blir fälld i straffområdesgränsen - det var kanske inte helt solklart om man ska vara lite diplomatisk - och domaren Evert Mårtensson från Landskrona dömer straff! Då kliver Bernt "Sump-Hugo" Andersson fram och slår straffen i målvaktens vänstra kryss och sedan är matchen slut. P Kotschack i sin enkelhet, just fyllda elva år, hoppar in på planen och hoppar upp i Gösta "Knivsta" Sandbergs famn ock skriker: "Nu är det guld!".   En fantastisk fotbollssaga som lämnar få Djurgårdshjärtan oberörda och en intressant parallell till det nuvarande tabelläget. Oavsett jinx-faktorerna i detta är det ändå en rolig observation och likheten i situationen är påtaglig. – Parallellen är ju följande: Ja, MFF har lett förut och vi tog in det då så det kanske ligger lite i generna hos dem att de kan bli lite nervösa när de leder med så mycket. Då handlade det om sex inhämtade poäng på fyra omgångar i ett tvåpoängssystem och nu handlar det om sju poäng på åtta omgångar i ett trepoängssystem. Så vi påminner dem gärna om 1964, säger Pelle som dessutom hade den stora äran att senare i livet få tacka lite extra för guldhjälpen 64. – Jag har en bild från när jag i ett annat sammanhang träffade Nils "Tidan" Johansson som var den spelare som fällde Leffe Eriksson vid straffsituationen. Jag föll i hans armar, tackade för hans vårdslösa spel och tog dessutom en bild med honom. Vi tackar i sin tur Pelle Kotschack för ett inspirerande avsteg från den klassiska en-match-i-taget-filosofin som ju annars är vedertagen inom den nuvarande fotbollstillvaron. Icke desto mindre är det precis det som gäller nu och vi börjar med att backa upp våra blåränder med ett massivt stöd på lördag när Örebro gästar Tele2 Arena. Var på plats och delta i jakten, biljett köper du via bannern nedan.