VM över: DIF-facit

I söndags kväll spelade Italien hem ett nytt VM-guld efter en händelserik final som avgördes med straffar. För Djurgårdens del finns en del att summera, men tyvärr inte längre fram än till åttondelen mot Tyskland.

Text: Carl-Johan Eelde

Ingen kan ha missat fotbolls-VM denna sommar. Italien tog hem guldet, Frankrike fick silvret och tyskarna tog bronset. Sverige åkte ut redan i åttondelen mot värdnationen och blivande bronsmedaljören. Marginalerna mellan de allra bästa nationerna är så små att Tyskland kunde ha tagit guldet. Sverige, Lars Lagerbäck och hans 23-mannatrupp behöver faktiskt inte skämmas det minsta efter förlusten mot Tyskland. Guldmedaljören Lippi hade kanske inte heller gjort bättre än Lagerbäck om han fått styra den blågula skutan. Handen på hjärtat - och inget illa menat - men Sverige hade säkerligen inte vunnit mot Tyskland med Alexander Östlund som högerback. Inte ens med Djurgårdens egen högerback Matias Concha.

Sveriges bästa startelva, om alla är friska, räcker knappt för att bjuda upp till dans mot de allra bästa länderna. De allra bästa länderna i detta VM hade en fyrbackslinje med spelare i yppersta världselit. Sverige hade som jämförelse spelare från Aston Villa, Rennes, Häcken och IFK Göteborg framför Isaksson. Dessa fyra gjorde med facit i hand ett klart godkänt VM. Tyvärr saknar Sverige spelare i Fredrik Ljungberg-klass på samtliga positioner och även på bänken. Man kan jämföra med exempelvis Frankrike som körde med en väldigt bänkad Trezeguet och ändå var de så otroligt nära att vinna guldet.

Sverige gjorde ett bra VM med de spelare som fanns i truppen. Och på tal om truppen. Det fanns en hel del spelare med förflutet i Djurgården, och som spelar i Djurgården för närvarande. Och nästan alla fick speltid. Spelare för spelare, så här gick det:

Foto: Bildbyrån Isak in action

1. Andreas Isaksson: Missade första matchen efter hjärnskakningen orsakad av Kim Källströms (!) otroliga vänsterslägga på en träning inför matchen mot Trinidad & Tobago. Stod därefter de följande tre matcherna och gjorde riktigt bra ifrån sig, speciellt mot Tyskland trots förlusten.

Speltid: maximal, borträknat hjärnskakningen.

Höll nollan

23. Rami Shaaban: Fick stå som Isakssons ersättare i matchen mot Trinidad & Tobago och höll nollan. Hur bra betyg det bör bli är svårt att säga, då det var på förhand ett av VM:s sämsta lag - även om alla lag är väldigt bra, eftersom de trots allt kvalat in. Ett par fina räddningar hann han med att visa prov på. Rami känns nu definivt som den givne reservmålvakten bakom Isaksson.

Speltid: En match.

Foto: Bildbyrån

Såg och lärde

14. Fredrik Stenman: En frisk Erik Edman förpassade Bayer Leverkusen-spelaren till bänken. Han var med mest för att "se och lära". Troligtvis dyker han upp i kommande landskamper. Han har definitivt tagit klivet upp som Sveriges andra vänsterback i rangordning.

Speltid: inget.

Foto: Bildbyrån Källström i DIF

16. Kim Källström: Nyblivet Lyon-proffs men märkligt nog bänkad från start i matchen mot Trinidad & Tobago till förmån från en Elfsborg-spelare. Frågan är vad som gällde där, gamla meriter, dagsform eller taktik? Efter en timmes spel stod det 0-0 och Svensson byttes ut, men inte för att ta in Källström som vanligt. Däremot byttes Linderoth ut och Källström in med 12 minuter kvar. Tyvärr inget mål men under den korta tiden fick man se prov på läckra crossbollar och fina passningar och allt slit som man kände igen från Djurgårdstiden. Därefter spelade han från start i följande matcher och Svensson fick ingen mer speltid. Hade inte Teddy Lucic visats ut mot Tyskland hade Kim fått ännu mer speltid, eftersom han byttes ut mot mittbacken Petter Hansson.

Speltid: Drygt 2 1/2 match.

Foto: Bildbyrån

Pigga inhopp

17. Johan Elmander: Fick göra sitt första inhopp i matchen mot Paraguay. Byttes då in med ungefär fem minuter kvar och var med i förarbetet till Fredrik Ljungbergs nickmål till 1-0 för Sverige i den nästa sista ordinarie minuten. Fick sedan förtroendet som inhoppare med kvarten kvar mot England och kämpade på som vanligt. Zlatan och Henke är den givna anfallsduon. Därefter kommer Allbäck, men sedan kommer Jonson och Elmander före Markus Rosenberg. Elmander har tagit ett ytterligare kliv mot en ordinarie plats i blågult.

Speltid: Drygt 20 minuter.

Gjorde ett bra VM

18. Mattias Jonson: Lagerbäck har verkligen ett förtroende för Djurgårdens nummer 12. Han är lite som Niclas Rasck i Djurgården. Efter längre tids skada, sjukdom, avstängningar och allt vad det kan vara är han tillbaks i gammal god form och presterar på topp. I detta VM satsade Lagerbäck på Jonson och "Chippen" som högermittfältare. I första matchen hoppade Jonson in i 78:e (samtidigt som Källström), i den andra i 68:e och mot England var det plötsligt spel från start till 54:e. Mot Tyskland likaså, men till 52:a, där han gav Ballack en ordentlig knuff i ryggen som inte såg särskilt skön ut. Gult kort besträffades knuffen av, ett gult kort som många säkert fick anledning att fundera på hur färgad varningen från derbyt mot Hammarby borde ha varit.

Speltid: Drygt 1 1/2 match

Summerat över alla spelare med Djurgårdsanknytning såg det bra ut. Kim Källström såg nu för första gången på länge - eller första gången någonsin(?) - ut att spela med samma självförtroende i landslaget som en gång i tiden i Djurgården och på sistone i Rennes, och det bådar i sånt fall mycket gott. En Källström med självförtroende är en mycket bra mittfältare, vilket Lyon känner till. Tyvärr fick vi inte se speciellt mycket samarbete mellan Källström och Elmander, men det kommer vi säkerligen få se mer av i framtiden, kanske redan i höstens matcher? Rami Shaaban, som gick över till Arsenal inför hösten 2002 och skadade sig allvarligt strax innan nyår, har efter skadan inte lyckats slå sig tillbaks i klubben. Istället har han fått leta ny klubb att spela i och frågan är om han lyckades smöra in sig hos någon storklubb.

Av erfarenhet brukar inte Lagerbäck ta in allt för oprövade kort till kvalmatcher, om de ordinarie spelarna är helt friska och speldugliga. Därmed ser det tufft ut för de smått meriterade Tobias Hysén, Johan Arneng och Matias Concha att spela i A-landslaget i höst. Landskamperna i augusti ochnovember blir sannolikt deras bästa chanser till spel.

Återstående landskamper 2006

16 augusti: Tyskland - Sverige (vänskap)
2 september: Lettland - Sverige (EM-kval)
6 september: Sverige - Liechtenstein (EM-kval, Ullevi)
7 oktober: Sverige - Spanien (EM-kval, Råsunda)
11 oktober: Island - Sverige (EM-kval)
15 november: preliminär vänskapsmatch (motstånd ej klart)

Jonathan Broberg© DIF Fotboll