Jacobson: Nu lämnar jag Djurgården hockey

Jag trodde knappt på det när Bosse Lundquist fick tag på mig i New York i fredags och berättade att Anschutz var den nya finansiären i Djurgården Hockey. Jag har flera gånger frågat Bosse, bland annat i styrelsen för Djurgården Elitfotboll (där jag är vice ordförande) hur arenafrågan löper inom hockeyn. Han har då förklarat att han löpande sökt kontakt med hockeystyrelsen, men mötts av beskedet att hockeyn inget gör som påverkar fotbollen. Uppenbarligen har det som nu skett ansetts så känsligt att det inte gått att hålla Djurgården Fotboll informerad.

Hur har det då kunnat bli så illa att ett beslut som det som hockeystyrelsen nu fattat varit nödvändigt? Det är ett beslut som bara kan fattas av en styrelse som är mycket svag, och mycket desperat. Den yttersta orsaken till den konstruktion som gjorts är att ishockeyn har skötts så dåligt under ett antal år med Mats Larsson som ordförande att den nu är konkursmässig med vanliga ekonomiska mått mätt. Trots den namnkunniga styrelsen så är föreningen idag i ekonomisk ruin och skulle inte ha klarat ett bokslut den 30 april i år utan nya pengar. Nu ska jag lägga fram en bild som jag tror är nära verkligheten. I det läge man nu är har Djurgården Ishockey givetvis hamnat i ett antal beroendeställningar, bl.a. till Stockholms Stad som ägare av arenan Hovet och Globe Arena AB, det bolag som sköter Globenarenorna och således har kontrakten med Djurgården Ishockey.Stockholms Stad har enligt uppgift givit Djurgården Ishockey några garantier, bl.a. ekonomiska och rörande investeringar på ett par hundra miljoner i Hovet, som alltså skall bli Djurgårdens Hockeys framtid. Därmed har Stockholms Stad ett intresse av att Djurgården Ishockey skall ligga kvar i Elitserien och inte degraderas för att man kommer på obestånd. Lite extra hjälp utifrån skulle alltså vara bra.

Men Stockholms Stad har också ett annat intresse, nämligen att uppfylla löftet till Hammarby Fotboll om en ny arena. Ursprungligen var det meningen att Hammarby skulle finansiera den själv, men det visade sig att det hela blev för dyrt för den stora aktieägaren Anschutz som skulle stå för fiolerna. Philip Anschutz i Colorado, med sitt stora bultande Hammarby-hjärta, kom i viss konflikt med den egna plånboken med andra ord. Stockholms Stad var därför tvingade till att besluta att satsa hårt själva.

I dag går Globen med en förlust på ca 75 mkr. per år. Arenabolaget Globe Arena går däremot med vinst, eftersom man inte behöver betala någon hyra. Här ser Staden en ännu inte publicerad chans, och här kommer Anschutz in i bilden. För att få intäkter till Globenarenorna, bland annat den nya lyxarenan för 30 000 åskådare (som kostar lika mycket som Nationalarenan i Solna för 50 000 åskådare) behöver man nämligen en pålitlig samarbetspartner som kan skaffa artister till arrangemang i mängder och som har mycket pengar. Anschutz! Hur locka in dem? Jo, dels genom att ge dem en redan upparbetad marknad av Live Nations(f d EMA Telstar) och kanske dels genom att låta amerikanerna köpa över Globe Arena AB, fortfarande subventionerat med cirka 75 mkr, av Stockholms Stad. Detta borde väl vara en lockelse om något? Eftersom Anschutz själva har artister och är inne i branschen borde ju möjligheterna vara enorma att tjäna pengar på ett Globe Arena utan hyreskostnader. Brilliant. I och för sig är detta steg ännu inte taget ,men det är min gissning att det snart kommer, för i annat fall kan nog inte staden uppföra den nyligen presenterade storarenan på söder. Den sägs förövrigt bli kostnadsneutral för stadens skattebetalare, vilket givetvis är rent nonsens om man utför kalkylerna på ett ekonomiskt riktigt sätt. Med en riktig ekonomisk kalkyl hade nog Anschutz satsat själv.

Men hur kommer då Djurgården Hockey in i bilden? Jo, givetvis för att Anschutz inser att man behöver ha kontroll över de två stora sporterna i Sverige, de sporter som blir en bas i Globenområdet. Anschutz har haft den strategin ända sedan intåget i Hammarby Fotboll. Vem minns inte de stolta planerna när Anshutz investerade i Hammarby Ishockey? Bäst i Stockholm och Sverige om några år löd ropen i början av tvåtusentalet. Men sedan gick det ju inte så där riktigt bra och Anschutz drog sig naturligtvis ur omedelbart. Hur är det med Hammarby Hockey idag, förresten? Även AIK Hockey såldes ut på tvivelaktiga grunder. Och försvann.

Och plötsligt kommer nu tillfället! Mats Larsson och Anschutz advokat och tunga namn i Sverige, styrelseledamot i Hammarby Fotboll med mera, Per Magnusson är kollegor och gamla vänner. Pusselbitarna föll på plats med precis rätt timing. Djurgården Ishockey under Mats Larsson är på fallrepet och blir nedflyttade den 30 april i år om inte kapital snabbt kommer in. Ingen riktig Djurgårdare kan alltså säga nej till pengar, var de än kommer ifrån. Något värre än nedflyttning finns inte ! Möjligtvis har Philip Anschutz i Colorado även ett stort hjärta för Djurgården Ishockey, men det har kanske inte varit avgörande utan det finns nog ett annat skäl för ”välgörenheten” att satsa de 9 miljonerna.

Och eftersom väl ingen Djurgårdare vill ha Anschutz som en aktiv ägare i Djurgården Ishockey på samma gång som de styr över Hammarby Fotboll AB så begränsas aktieinnehavet till 12,5 procent. Inte så farligt och ett litet pris att betala för att vårt kära ishockeylag får leva vidare. Men tyvärr är verkligheten så att bland annat två scenarier kan vara möjliga, och i båda är Anschutz vinnaren.

1) Djurgården Ishockey sköts i framtiden lika dåligt som hittills. Djurgården Ishockey kommer då att behöva mer pengar. Vem kan sätta in dem ? Givetvis Anschutz, så länge det gynnar evenemangen på Globen. Och i slutänden kanske man till och med får hjälp av en ny regel som jag själv kämpat för så många år, nämligen att idrottsbolag inte skall behöva ägas till mer än 51 procent av föreningar. Anshcutz kan alltså ta över Djurgården Ishockey – och Hammarby Fotboll.

2) Djurgården Ishockey får en ny kompetent styrelse, som med hjälp av bland annat sponsorpengar, säsongsbiljetter och en trogen publik, ser till att Djurgården Hockey blir lönsamt. En del av vinsten, som vi Djurgårdsfans alltså själva bidrar med, tillhör då Anschutz, som alltså stärks och kan fortsätta investeringarna – i Djurgården Ishockey AB och i Hammarby Fotboll AB. En för mig helt omöjlig tanke.

Enligt uppgift framkom det även på fredagens bolagsstämma att Anschutz har en option på att öka sitt innehav i Djurgården Hockey till ca 35 procent när Djurgården har kontroll över Hovet. Min gissning är att det arrangemanget redan är riggat i kulisserna.

Då kommer vi till det här med Djurgården Fotboll, som ligger mig (och de flesta Djurgårdare gissar jag) mycket varmt om hjärtat. Vad händer? Kanske Staden inte längre är så intresserade av att fotbollen får den arena som vi så gärna vill ha och som vi lovats. Kanske man skall tolka Kristina Axén Olins vilja att få oss till söder som en varning: ”Kom till söder annars är ni döda!” Tja, jag har inte trott på det förut, men nu börjar jag tvivla. Staden, Anshcutz och Hammarby Fotboll har tillsammans löst sitt problem och fått med sig det enda ishockeylaget i Stockholm, Djurgården Ishockey. Slutresultatet kan kanske inte bli tydligare än vad Hammarby Fotboll AB:s Henrik Appelqvist framförde i Aftonbladet i lördags: ” Det är bara att gratulera Djurgården. De spelar ishockey och vi fotboll.”

I affärer – och här är det fråga om affärer – måste man alltid vara försiktig och man måste förutse framtida konsekvenser av dagens beslut. Det är ingen tvekan om att ett elitlag i fotboll i Stockholm och ett i Solna är tillräckligt för en arenaägare och ett evenemangsföretag på söder. Staden kan kanske tycka att det är bra med två elitlag, men inte om det innebär något problem. Att lösa en arenafråga till exempel. Men att Mats Larsson, Djurgården Ishockeys ordförande, ställer upp på det är för mig obegripligt.

Djurgården Fotbolls ordförande Bosse Lundquist (och jag själv med för den delen) har länge haft en vision om en gemensam camp för Djurgården, inte bara de stora sporterna fotboll och ishockey utan även för andra alliansföreningar. Men de två stora är nödvändiga som en bas. Vi har samma supportrar och till stora delar samma sponsorer. Vi skulle kunna få samma kapitalägare (troligtvis inte Anschutz). Varför skulle vi då inte bygga en gemensam Djurgårdsarena, helt unik i Europa? Mats Larsson har inte ens en gång velat lyssna till argument. Vi har inte förstått varför. Förrän nu!

Vad händer då härnäst ? Min gissning är, som jag skrev ovan, att ett nytt kapitel skrivs ganska snart när Anschutz får ta över Globe Arena AB till en årskostnad subventionerad med cirka 75 miljoner kronor av Stadens skattebetalare. Mats Larsson och Per Magnusson blir polare även i Djurgården Ishockey AB, den ena synlig , den andra osynlig. Någon återvändo här finns inte. Mats Larsson har perfekt gjort timingen så att ingen kan säga nej. Om man gör det dras snöret åt den 30 april och Djurgården ishockey degraderas till Allsvenskan. Djurgården Ishockey AB får 9,5 miljoner kronor (välvilligt) från Anschutz som tack för hjälpen och som en följd av ett undermåligt styrelsearbete. Och intresset från stadens sida svalnar – trots tidigare högtidliga löften – för att lösa Djurgården Fotbolls arenaproblem. hammarbysupportrarna i Stadshuset kan andas ut.

Själv lämnar jag Djurgården Ishockey som sponsor och, efter 15 år, som säsongsbiljettinnehavare. Och jag skall erkänna att jag gör det förbannad. Att se Djurgårdsmärket i samma ”familj” som Hammarbys, det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. I fotbollen skall jag ta ett snack med en som jag förmodar besviken Bosse Lundquist. Nu får det vara slut med filttofflor och hänsyn ett tag. Nu är det Djurgården Fotbolls framtid det gäller. Full fart framåt.

Så vad borde Mats Larsson och övriga herrar i hockeystyrelsen ha gjort när de själva satt föreningen i den sits man är? Ett naturligt steg hade väl varit att ta kontakt med DFAB för att se om vi kunde hitta en djurgårdslösning tillsammans. Men Anschutz var uppenbarligen naturligare.

Tommy Jacobson

Tommy Jacobson är ordförande i Djurgården Fotboll AB som är ett fristående investeringsbolag där DIF Fotboll äger 6 procent av kapitalet.

© DIF Fotboll