Krönika: Läktarstöd och passion = avancemang

Supporterföreningen Järnkaminernas vice ordförande Adam Szulkin skriver om sitt lidande med ett Djurgården som legat långt ifrån den allsvenska toppen, men framför allt vad som behövs för framgångsrika matcher mot Rosenborg och en poänggivande höst i Allsvenskan.

Det hela är egentligen ganska enkelt. Det är upp till dig och mig, supporter som spelare, kanslist som ledare, om vi vill se blåränderna slå sig fram i Europa. Men vi börjar i en helt annan ände. Säsongen hittills har varit tuff för oss supportrar. Man kan absolut inte komma ifrån att många av oss har levt med ständiga hån av kollegor, bekanta, familj och "vänner" som inte delar våra sympatier. Det är tungt och absolut inte roligt någonstans. Huvudet är böjt och sömnen är allt annat än god när man sent på natten ligger och spekulerar om vad som hade hänt om vi fått straffen på övertid mot Göteborg, hur hade matchbilden blivit om Rajalakso inte blivit utvisad för en klockren tackling mot Kalmar och varför har vi haft sådant oflyt i slutet av matcherna? Är det grunduppställningen som klickar? Ska man flytta upp Rajalakso som ytterforward? Ska Lance spela mittfältare eller back? Tankarna snurrar.

Ni vet alla vad jag menar. Men för mig personligen är det något som jag fortfarande klamrar mig fast vid; förmågan att knyta näven i fickan när det går dåligt och känslan av "DIF mot rubbet!". Visst, det kanske är lätt för de gamla rävar som hängt med sedan 70-, 80- och 90-talen. Men det ska inte spela någon roll, för även de yngre supportrarna, de som på allvar började följa blåränderna under tvåtusentalet, bör någonstans känna att man som Djurgårdare aldrig, aldrig, aldrig ger upp. Någonsin. Det bör vara inpräntat i allas supporterskap att det sista som överger dig är kärleken och passionen för ditt lag – din tillhörighet.

Vi som supportrar kommer inte att kunna ändra något över en natt och se till att Djurgården vinner Allsvenskan 2008. Det finns däremot något vi kan göra och är grymt bra på. Det är att hjälpa till att driva Djurgården mot nya framgångar, att stödja och att ingjuta mod och kraft. Vi i Djurgårdsfamiljen har en förmåga att tillsammans driva upp ett enormt sug, en enorm glädje och en enorm vilja, och det oavsett det sportsliga resultatet.

I Uefacupen gick vi vidare och har bra möjligheter mot ett Rosenborg totalt ur form (trots en vinst senast har året inte alls varit vad de hoppats på). Vi slår lite ur underläge samtidigt som vi den senast tiden visat upp ett allt bättre spel och nu även börjat vinna. Vi har supportrar som vägrar att vika ner sig, som sjungit nittio minuter, match efter match, och publiksiffror som står stadigt trots att vi ett tag parkerat i den nedre halvan av tabellen. Det är något att bygga vidare på, något att ta med sig när det känns tungt.

Det finns ett medel som ser till att fortsätta den positiva trenden och att se till att spelet blir ännu bättre och att poängen strömmar in allt oftare. Kärlek och passion. Det som är hela grundvalen i att vara Djurgårdare. Vi som supportrar måste nu dra vårt strå till stacken och visa vägen tillbaka. Vi måste vara de som knyter näven hårdast i fickan och det är vi som ska se till att ingen får chansen att skratta åt oss eller driva med oss. Tillsammans och enade är det ingen som rår på oss och tillsammans och enade kan vi skapa en stämning, både på bortaplan och hemmaplan, som kan skrämma även de mest luttrade lagen. Se bara på matchen mot Partizan Belgrad som buades ut så högt att det tog dem 70 minuter och skador i Djurgården att komma in i matchen, eller Utrecht som blev så chockade av Djurgårdsfamiljens beslutsamhet trots 4000 på läktarna att de nästa tappade en fyramålsledning på Råsunda. Eller rutinerade lag som Juventus som verkade helt lamslagna både borta som hemma av den passion som Djurgårdsfamiljen visade. Jag minns tillbaka med ett leende på det sätt som vi slog ut Köpenhamn och hur närmare 5000 strupar fick det att eka på parken i 90 minuter och lite till.

Det är tillbaka till den nivån som vi ska ta oss på torsdag. Att möta Rosenborg är ett nordiskt derby och är det derby så handlar om vem som vill mest. Det är upp till oss att bära fram spelarna till stordåd, förlita dig inte på att någon annan tar sig till Solna och sjunger. Det är du och ingen annan som ska sluta upp på södra läktaren (eller västra/östra) och hjälpa till att bära fram elva man när de behöver det som mest.

Det finns ett lag och det finns en grupp supportrar som regerar i Norden och det är inte Köpenhamn, Bröndby eller Rosenborg. Det är Djurgårdens IF och nu har vi chansen att visa det igen.

Djurgården behöver dig. Vi ses på Södra!

/Adam Szulkin, vice ordförande Järnkaminerna

Jonas Riedel © DIF Fotboll