Mats Jonssons rapport

Mats Jonsson har, på Djurgårdens Elitfotboll ABs uppdrag, gjort en utredning om händelserna kring derbyt mot AIK då flera supportrar skadades. Detta är ett en sammanfattning av denna tämligen omfattande utredning.

1. Inledning och sammanfattning

1.1 Inledning
Denna rapport har beställts av Djurgården Elitfotboll AB, genom Bo Lundquist. Det bör inledningsvis nämnas att rapporten är tämligen omfattande. Övervägande skäl har därför funnits som talar för att en kortare sammanfattning av rapporten ges.

Jag vill också upplysa läsaren av denna rapport att denna rapport återspeglar den verklighet som jag anser är gällande, utifrån mina bedömningar och referenspunkter. Som alla vet är en sanning aldrig objektiv utan alltid subjektiv. Jag har därför i rapporten använt uttryck som ”enligt min bedömning” eller ”det kan antagas att” och så vidare för att tydliggöra att det rör sig om bedömningar och åsikter. Att nå en total sanning, som är definitiv och där ett händelseförlopp inte kan tolkas på annat sätt än vad som är gjort, vore förvisso önskvärt men är i realiteten en omöjlighet. Men, jag anser mig ändå utifrån det arbete som utförts i samband med denna rapports framtagande att jag har goda grunder för mina åsikter och ställningstaganden, bedömningar och analyser.

1.2 Sammanfattning
Denna rapport har som huvudsakligt skriftligt underlag använt sig av de rapporter som gjorts av dels Djurgården Säkerhet dels Järnkaminerna. Dessa rapporter har jag utgått ifrån när händelseförlopp och skeenden har försökt bestämmas. I korthet kan här nämnas att rapporterna i sig är mycket likartade då det gäller att beskriva ett händelseförlopp, men att de i väsentliga delar skiljer sig åt märkbart då det handlar om motiven för händelseförloppen eller då det handlar om att göra slutsatser kring visst handlande. Detta är förvisso inget som i sig är anmärkningsvärt, utan snarare får man betrakta detta som i högsta grad trovärdigt för den roll som respektive rapportförfattare har haft. Ingen av rapporterna kan heller inte helt och fullt anses som opartiska i sin argumentation och/eller i sina slutsatser, och ej heller detta kan anses som på något sätt anmärkningsvärt. Detsamma gäller givetvis även denna rapport, även om jag eftersträvat att vara så opartisk och objektiv som möjligt.

• AIK-Djurgårdens IF den 24 april 2008 på Råsunda
Inför matchen hade Järnkaminerna dagen före gått ut med information om att en fri-villig kvarhållning skulle göras på den Södra Läktaren efter matchen. Detta som en aktion mot Polisens nya taktik att släppa båda klackarna samtidigt vid derbyn. Denna aktion var såväl Polismyndigheten som Djurgården Säkerhet informerade om, liksom att majoriteten av publiken på Södra Läktaren, enligt min bedömning, visste om att denna aktion skulle genomföras.

Djurgården Säkerhet uppfattar felaktigt att Polisen under matchen fattar beslut om kvarhållning. Anledning till denna misstolkning är i högsta grad förståelig. Då beslutet kommer då 30 minuter återstår av andra halvlek, har det funnits gott om tid att informera representanter för Järnkaminerna om de nya förutsättningarna, vilka alltså var att kvarhållningen inte längre var frivillig i den bemärkelsen som Järnkaminerna gått ut med information om. Visserligen uppfattade representanter för Järnkaminerna att något var fel, då AIK:s speaker går ut med information om att Södra Läktaren ombeds stanna kvar efter matchen. Detta leder i sin tur till att man p g a osäkerheten inte finner det möjligt att använda sitt egna PA-system för att distribuera information om kvarhållningen, då man upplevde att man inte visste vad som egentligen gällde. Denna brist, att informationen om de nya förutsättningarna inte förmedlades till Järnkaminerna, är något som jag med fog kan lägga Djurgården Säkerhet till last. Järnkaminerna å sin sida bröt överenskommelsen om att använda PA-systemet vid kvarhållningen.

Kvarhållningen kan i sig delas upp i två skeenden. Ett skede som sker i anslutning till matchens slut under de intervjuer som sker från innerplanen. Och ett skede som sker efter det att intervjuerna har avslutats och kvarhållningen formellt har avslutats. I det första skedet, som sker i Ryttargångens början ut mot planen går allt relativt lugnt till. Den våldsanvändning som här sker är medelst knuffar mot supportrar som vill lämna läktaren. Inga batonger används över huvud taget i detta skede. Efter elva minuter beordras att man släpper kvarhållningen, varpå en av ordningsvakterna faller till marken av den ansamling av supportrar som bildats i Ryttargångens början. Den supporter som ordningsvakten uppfattar har attackerat honom fälls omkull och ordningsvakten och supporten ligger på marken och brottas i ryttargångens bortre del (från planen sett) ut mot Södra Parkeringen. Ordningsvaktskollegorna som befinner sig i Ryttargången och varit med i de ordningsvaktslinjer som vid kvarhållningen använts, ropar ut i ordningsvakternas radiosamband att en ”kollega är i underläge” och vid själva gripandet att ”vi behöver hjälp i ryttargången”. Folkmassan, som med fog kan anse att kvarhållningen är över, hålls nu återigen kvar mot sin vilja av den linje av ordningsvakter som står framför den ordningsvakt som ligger på marken med en supporter som han skall gripa för brott. Då trycket är extremt stort mot denna ordningsvaktslinje beordras batongen fram av en av gruppcheferna i denna ordningsvaktslinje. Här sker våldsanvändning mot såväl enskilda supportrar av ordningsvakterna, som mot ordningsvakterna av enskilda supportrar. Ett antal supportrar, som inte kan räknas in i den risksupportergruppering som finns inom Djurgårdspubliken, befinner sig i en situation där man oförskyllt får motta slag av ordningsvakterna. Ordningsvakterna befinner sig i sin tur i en situation som man beskriver som mycket kritisk, och vissa ordningsvakter har uppgett att man upplevt fara för sitt eget liv. De ordningsvakter, som hörsammat radiosambandet, men som inte varit Ryttargången initialt, utan på andra ställen på Södra Läktaren och Södra parkeringen, anländer till platsen och ser där hur ordningsvakterna har varit hårt trängda av en större mängd supportrar, och ser hur batongerna används i denna situation. Man har själva i detta läge anslutit till ordningsvaktslinjen och dragit fram sina batonger de med.

Man försöker vid ett tillfälle att retirera bakåt ut mot Södra Parkeringen, vilket inte varit möjligt då det på Södra Parkeringen varit fullt av människor, till viss del beroende på de polisavspärrningar som funnits runt Södra Parkeringen. De risksupportrar som tagit sig ut på Södra Parkeringen och som haft en kortare skärmytsling med likasinnade från AIK, har även de tryckts tillbaka på den Södra Parkeringen av Polisen, varför deras intresse alltmer börjar riktas mot vad som händer i Ryttargången. Detta innebär att risksupportrarna ser det som att helt oskyldiga supportrar blir ansatta av Djurgårdens ordningsvakter i Ryttargångens mynning mot Södra Parkeringen varför de går till angrepp mot ordningsvakterna från Södra Parkeringen sett. Detta var en anledning till att ordningsvakterna inte kunde retirera från Ryttargången initialt. Strax därpå kommer ordningsvakter infarande från hörnet Södra/Västra Läktaren, tillhöriga AIK:s säkerhetsorganisation. Deras framfart kan beskrivas som allt annat än måttfull och sansad, varpå alla människor som befinner sig på Södra Parkeringen i direkt anslutning till Ryttargången, med våld jagas därifrån. Även ridande Poliser kommer in på parkeringen från hörnet Södra/Östra Läktaren. Detta leder i sin tur att de ordningsvakter som är i Ryttargången kan retirera bakåt ut mot Södra Parkeringen då utrymmet framför Ryttargången har rensat av AIK:s säkerhetspersonal och ridande Polis.

När man väl retirerat har det tryck som uppstått inne i Ryttargången blivit extremt stort vilket gör att människor som befinner sig längst fram i denna massa faller om-kull. En hög med människor korkar därför igen utgången varpå det är en omöjlighet att i detta läge ta sig ut på Södra Parkeringen. I detta läge får Djurgårdens ordnings-vakter ägna sig åt att hjälpa supportrar som befinner sig i högen att dra ut dessa åt både höger och vänster i Ryttargångens öppning mot parkeringen. De som har ska-dats tas sedan, när läget har stabiliserats på Södra Parkeringen, till det provisoriska sjukvårdsområde som upprättades på parkeringen.

Härefter kan publiken ta sig ut på Södra Parkeringen utan hinder av ordningsvakter eller liggande publik på marken. På parkeringen är stämningen mot Djurgården Sä-kerhet mycket hätsk och irriterad. Supportrar upplever, med viss rätt, att man blivit bryskt behandlade. Ordningsvakterna, som även de med viss rätt, är skärrade över det inträffade besvarar eventuella frågor och synpunkter genom att inte ta dialogen, förutom i något enstaka fall, utan motar bort anhöriga till skadade och andra supportrar man inte anser skall vara på platsen. En del som befinner sig på Södra Parkeringen har uppgett att man upplevt vakterna som ovilliga att föra en dialog med.

Totalt har 15 stycken supportrar tagits om hand på sjukvårdsplatsen som upprätta-des på Södra Parkeringen. Totalt kallades sju ambulanser till platsen varav sex stycken åkte med patient till sjukhus. Av dessa sex supportrar har en persons skador av sjukvårdsansvarig betecknats såsom allvarliga. Av dessa totalt 15 supportrar upp-visade 13 stycken tecken på klämskador medan två supportrar uppvisade tecken på skador från batong. Då jag inte har anledning att ifrågasätta sjukvårdsansvarigs bedömningar kan jag härmed konstatera att flertalet av de skadade, har skadats av andra orsaker än direkt våldsanvändning utav ordningsvakt och/eller Polis. Utöver detta kan nämnas att minst sju anmälningar mot ordningsvakter finns inlämnat till Polismyndigheten, medan minst tio anmälningar finns inlämnat mot supportrar. Av detta kan man utläsa att de som blivit slagna av batonger förmodligen är fler än de två som omhändertagits på sjukvårdsplatsen, eftersom anmälningar härom finns mottaget av Polisen fram till den 31 maj 2008.

• Djurgården-Ljungskile SK den 28 april på Stockholms Stadion
Järnkaminerna reagerade kraftfullt och nästan omgående på den behandling som man ansåg man blivit utsatta för av Djurgården Säkerhet. Denna behandling bestod i att man ansåg att Djurgården Säkerhet misshandlat Järnkaminerna. Med anledning av händelserna framförde Järnkaminerna till Djurgårdens IF Fotboll tre krav inför matchen mot Ljungskile. Dessa var att inga ordningsvakter skulle vara i tjänst, åtminstone inte synligt, att publikvärdsantalet skulle hållas på en minimal nivå samt att en annan säkerhetssamordnare än den som var på derbyt skulle hålla i trådarna från ledningshytten. Samtliga dessa krav godkändes av Djurgårdens Fotboll, Djurgården Säkerhet och Polismyndigheten.

Matchen som sådan förlöper utan att några större incidenter inträffar och våldsspi-ralen bromsas härmed. Dock framförs i samband med matchen, vilket också var väntat, ett antal budskapsbanderoller med mycket kritiskt budskap mot Djurgården Säkerhet. Vad som dock inte var väntat var den ramsa om ”Knivhugg NN”, som förvisso en liten del, men ändock, av publiken skanderade. Denna ramsa övergår vida vad man kan anse som godtagbart, även med hänsyn till händelserna kring matchen mot AIK den 24 april på Råsunda. Sådana ramsor hör, enligt min mening, definitivt inte fotbollen till på Stockholms Stadion.

• Djurgården-Hammarby IF den 7 maj på Råsunda
Det klargjordes, från Polisen, mycket tydligt inför matchen att det inte skulle bli några kvarhållningar av publiken efter denna match, oavsett vad som än hände under matchen. Det klargjordes också mycket tydligt att alla beslut som fattades i ledningshytten skulle godkännas av tjänstgörande arenabefäl från Polisen.

Inför matchen var läget mycket spänt mellan Järnkaminerna och Djurgården Säker-het. Många supportrars aggression, rätt eller fel, var riktad mot Djurgården Säkerhet. Polisen hade därför gjort bedömningen att deras initiala tillståndskrav inför matchen var tvunget att revideras, varför man dels ålade Djurgårdens Elitfotboll AB att ha minst 60 ordningsvakter på och omkring Södra Läktaren under matchen, dels att man införde en åskådarbegränsning på den Södra Läktaren (Nedre och Mellan) från knappt 8 000 till 5 000 personer. Samtidigt angavs att Polismyndigheten utökat sin kommendering med 45 Poliser som uppgavs skulle arbeta och stötta vid eventuella oroligheter på Södra Parkeringen.

Före matchstart, omkring 19:45, anländer Djurgårdens risksupportrar till Södra Par-keringen. När man nått mitten av parkeringen sker ett utfall mot ordningsvakterna som står längs hela väggen till den Södra Läktaren. Polisen motar dock bort support-rarna mot parkeringens bortre del, medan insläppet helt stängs då visitationsperso-nalen av rädsla försvunnit ifrån sina arbetsplatser. Detta beslut fattas, tvärt emot vad som klargjorts före matchen, utan inrådan/medverkan av Polisen. Detta får till konsekvens att en större mängd supportrar, som inte vill annat än komma in på matchen, blir strandsatta på Södra Parkeringen.

Risksupportergrupperingen återsamlas kort efter Polisens bortmotande på Södra Parkeringen och man forcerar ett av insläppen. Mängder av supportrar, såväl risksupportrar som andra, kan obehindrat och utan biljettkontroll eller visitation göra entré genom det forcerade insläppet. Uppskattningsvis tar uppemot 1 000 supportrar sig in på detta sätt.

Under matchen fattar insatschefen under aktuell match beslut om att skicka hem samtliga ordningsvakter. Ordningsvakterna transporteras före matchens slut iväg från arenan. Under matchen tjänstgör dock publikvärdar på läktaren, som denna dag har förstärkts av representanter från Djurgården Fotbolls styrelser och tjänstemän. Detta till trots utför risksupportrarna en stor vandalisering av de kiosker som finns bakom Södra Mellan. Denna aktion kan inte ses på något annat sätt än som en ren provokation att få upp säkerhetspersonal i första hand, och Polis i andra hand. Vare sig ordningsvakter eller Polis möter dock upp denna provokation. Djurgården Fotboll kommer med stor sannolikhet att få en dyr räkning i brevlådan utifrån de skador som risksupportrarna har åsamkat genom vandaliseringen av kioskerna. Det bör dock poängteras att inga personskador på exempelvis kioskpersonalen uppges ha uppkommit.

Utifrån denna kortfattade sammanfattning av denna rapport kan följande slutsatser dras (fler slutsatser genom utdelad kritik finns framfört under avsnitt 14 i denna rapport):
- Kvarhållningen av Södra Läktaren var inte ett beslut fattat av Polismyndigheten.
- Djurgården Säkerhet har uppfattat att det funnits ett polisbeslut om kvarhållning av den Södra Läktaren och haft rimlig grund för denna uppfattning;
- Djurgården Säkerhet har inte informerat om de nya förutsättningarna för kvar-hållningen till representanter för Järnkaminerna;
- Järnkaminerna har inte använt sig av det PA-system som man förfogade över eller har i övrigt inte varit behjälpliga vid själva kvarhållningen;
- Ingen våldsanvändning har skett från Djurgården Säkerhets del i kvarhållning-ens inledningsskede;
- Polisen har genom avspärrningar efter matchen varit delaktiga i att skapa ett kaos med människor på Södra Parkeringen efter matchen;
- Djurgården Säkerhet har använt batongen i kvarhållningens senare skede vid mynningen ut mot Södra Parkeringen, och härvid kan oskyldiga supportrar ha drabbats av våldsamheter från vakternas sida;
- Djurgårdens Säkerhet har dock i förekommande fall agerat föredömligt genom att rädda enskilda supportrar som befunnit sig i uppenbar fara då en hög av människor kom att hamna i ryttargångens mynning ut mot parkeringen;
- Järnkaminerna har dikterat villkoren för matchen DIF-LSK den 28 april, vilket är ett ansvar som man inte kan (eller bör) ta på sig då Djurgården Elitfotboll AB är arrangör. Om något hade hänt kring denna match skulle Djurgården Elitfotboll AB ligga mycket illa till utifrån hur ordningslagen är formulerad avseende ansvarsfördelning och hur lagen om skydd mot olyckor ser ut. Detta är något som Djurgården Elitfotboll AB och Järnkaminerna bort ha förutsett.
- Supportrarna har betett sig olämpligt vid ett antal tillfällen, dels i samband med AIK-matchen och Ljungskilematchen och den ovan berörda ”Knivhugg NN”-ramsan; samt vid de händelser som skett i samband med Hammarby-matchen (på Södra Parkeringen före matchen och vandaliseringen av kioskerna på Södra Mellan).

2. Direktiv om rapporten från uppdragsgivaren
Djurgårdens IF (DIF) har genom Djurgården Elitfotboll AB (DEFAB) givit mig i uppdrag att ta fram en rapport avseende händelserna i samband med AIK-DIF den 24 april 2008. Uppdraget gavs formellt till mig fredagen den 9 maj 2008.

Det som särskilt röner intresse för rapporten är de våldsamma händelserna som in-träffade på och kring Södra Läktaren på Råsunda, liksom händelserna på och kring den Södra Parkeringen i omedelbar anslutning till den Södra Läktaren förevarande match. I uppdraget har ingått att närmare se över händelseförloppet eller händelse-förloppen och att försöka se hur dessa har uppstått och varför. Rapporten förväntas komma fram till ett antal slutsatser utifrån vilka styrelsen i DEFAB kan komma fram till beslut som är till gagn för Djurgårdens IF. Rapporten förutsätts inte komma med förslag till förändringar eller förbättringar utan skall enbart återspegla händelseförlopp och övriga ageranden från såväl organisationer som personer, och om möjligt presentera förutsättningarna för dessa händelseförlopp och enskildas ageranden på ledningsnivå.

2.1 Utvidgning av direktiven på eget initiativ
Jag har valt att i rapporten uppta även händelser som skett såväl före som efter AIK-DIF den 24 april 2008. Anledningen till denna utvidgning är att jag under arbetets gång kommit fram till att händelserna den 24 april ej kan ses som en enskild hän-delse utan bör bearbetas utifrån ett något vidare perspektiv. Åtgärder och händelser som vidtagits efter händelserna den 24 april bör också i rapporten finnas med då dessa bör vägas in när styrelsen i DEFAB väl fattar sina beslut utifrån rapportens slutsatser.

Vidare anser jag att det inte vore att förmedla en rättvisande bild över det inträffande om jag endast väljer att beskriva händelserna i samband med AIK-DIF den 24 april, även om det är dessa händelser som initialt kan ses som utlösande faktor avseende de efterföljande åtgärderna som på olika håll vidtas, bl a framtagandet av denna rap-port.

Av nu anförda skäl har jag på eget bevåg och efter eget omdöme tagit mig friheten att utvidga rapportens omfång i relativt stor omfattning.

2.2 Rapportens syfte och metod
Syftet med rapporten är att på ett lättfattligt och överskådligt sätt redogöra för hän-delseförloppet kring oroligheterna i samband med kvarhållningen av Södra Läktarens publik efter matchens slut. Som ovan beskrivits avseende utvidgning av rapportens utredningsomfång kommer syftet även att utvidgas i samma omfattning. Härav följer att såväl händelser och iakttagelser efter AIK-DIF den 24 april kommer att beröras liksom matcherna DIF-Ljungskile den 28 april och DIF-Hammarby den 7 maj kommer att behandlas. Även tiden mellan matcherna har jag bedömt vara av intresse att närmare analysera.

Den metod som har använts har varit att införskaffa så mycket material i skriftlig form som varit möjligt och som bedömts vara en förutsättning för att göra rapporten så trovärdig som uppdragsgivaren har som krav på att den skall vara. Jag har tagit del av de rapporter som gjorts från dels Djurgårdens Säkerhet, dels Järnkaminerna. Dessa rapporter har jag sedan gått igenom ett flertal gånger och hållit möte med ut-redningsförfattarna för att klara ut eventuella frågetecken eller kompletterande fråge-ställningar som jag har noterat utifrån deras egna utredningar. Härtill har även ett visst material inhämtats från diverse massmedier där jag så ansett vara nödvändigt. Givetvis har jag också ägnat en stor del av tiden till att telefonledes med olika perso-ner få perspektiv på vad som egentligen hände. Dessa telefonsamtal finns inte do-kumenterade varför dessa mer får anses vara av informativ karaktär och därför inte kommer att behandlas genom denna rapport. I inget av samtalen har framkommit något som i övrigt inte stöds eller grundas på insamlat skriftligt material.

Jonas Riedel © DIF Fotboll