Bogerius EM-krönika

0-0 mellan Sverige och Turkiet och tjurskallen slog till igen. Med en kvart kvar av denna måste-vinna-match byttes Henrik Larsson ut och det var ju inget konstigt med det. En matchotränad ”Henke” hade signalerat för byte i tio minuter och det perfekta alternativet i form av Yksel Osmanovski fanns på bänken. Italien-proffset Osmanovski väntade bara på chansen att få komma in och avgöra och det var i optimistens ögon upplagt just för ett klassiskt succéinhopp som kom när det behövdes som bäst. Det var bara det lilla problemet att förbundskapten Tommy Söderberg hade en annorlunda idé. In med Magnus Svensson. Magnus Svensson! En defensiv mittfältare! ”Vi behövde en löpstark spelare centralt” sa Tommy. Grattis Sverige. Det var kanske inte en vattenbärare till som vi längtade efter i det genomtorftiga landslag där Fredrik Ljungberg var så förtvivlat ensam med att besitta konstruktiva kvaliteter. Det var väl kanske inte exakt vad vi så intensivt önskade oss i en match som står 0-0 och som måste vinnas. Vi undrar nog vad Osmanovski tänkte när Magnus Svensson inte förstod hur han skulle springa på Ljungbergs perfekta lobbpassning in i straffområdet. ”Vilket offensivt byte” sa en besviken svensk supporter i TV och jag vet inte säkert om Söderberg/Lagerbäck skulle förstå ironin i detta. Efter fiaskot intervjuas Söderberg av TV-sportens utmärkte Albert Svanberg och han pratar om ett ”glimrande försvarsspel”. Jag vet inte om det kändes som nån vidare tröst. Sanningen är ju så enkel och uppenbar: Söderberg gillar inte Osmanovski, precis som Söderberg inte gillar Per Zetterberg och det kan väl diskuteras om det verkligen är så lyckat att denna brist på personkemi så uppenbart försämrar Sveriges förutsättningar. Visst, jag vet att Fredrik Ljungberg flyttades upp i kedjan när Magnus Svensson kom in, men varför då? Ljungberg var slutkörd och framför allt, Ljungberg är ingen forward. Sverige-Belgien och Sverige-Turkiet är EM:s två hittills sämsta matcher och de blågula spelarna hade tyvärr ingen aning om vad för slags anfallsspel som skulle praktiseras igår. Det var extra påtagligt efter att Kenneth Andersson tvingats utgå och det kan kanske vara en klar nackdel i en match som måste vinnas. Det var roligare ute på Bosön i går. Djurgårdens B-lag körde över AIK:s och vann till slut med hela 6-0. Resultatet bör dock ses med vetskap om att Djurgår’n använde sig av nio spelare från A-truppen medan AIK enbart luftade juniorspelare. Richard Hendriksson var en av få Blåränder som var jämnårig med sina motspelare men han dominerade stort som innerback. Andra glädjeämnen var tvåmålsskytten Lucas Nilsson som slet i 90 minuter, målvakten Dembo Touray som var säkerheten själv på tacksamma hörnor och höga inlägg och centerforwarden Jörgen Sundström som visade skyttekungstakter med tre mål under den andra halvleken. Sundström har lagt på sig sex-sju kilo i muskelmassa sedan han kom till DIF från Piteå och när väl självförtroendet sitter där det ska kommer centertanken att rulla även i A-laget.