1-1 och High Chaparall på Fredriksskans

Det hade innan matchen spekulerats i djurgårdarnas huvuden verkligen skulle vara i Kalmar, och inte i Kaunas eller rentav i Turin. För oss på plats på Fredriksskans var det dock inget tvivel om att Stenmans blonda kalufs och Dembos kala skalle verkligen var på plats. Värre var det till en början med spelet - huruvida det var i Litauen eller i Norditalien lär vi aldrig få veta, men i Kalmar var det inte.
– Det är katastrof, vi gör ju ingenting, sade en frustrerad Tobias Hysén till TV i paus. Det får räcka som summering av en första halvlek där Djurgården var steget efter i varje moment, vilsna på planen mot ett tungt, tufft och effektivt spelande hemmalag. Kalmar ledde också i halvtidsvilan; 1-0 sedan Svante Samuelsson (vem annars?) för femtioelfte gången vräkt sig fram på en fast situation och med skallen förpassat bollen in i Djurgårdsmålet.

Andra halvlek blev lyckligtvis en aningen trevligare upplevelse för de runt 2000 tillresta djurgårdsanhängarna. Efter några trevande inledande minuter hände allt på en gång: Matias Concha, dittills ytterst sparsam med offensiva utflykter, briljerade på sin kant och tvingade fram en frispark strax utanför straffområdeslinjen. Tobias Hysén tog hand om frisparken och hittade - Kalmarbacken Joakim Lantz. Den senares undannick hann dock bara färdas några decimeter åt "rätt" håll innan den träffade Yannick Bapupa rakt i pannan och elegant for ned i Petter Wastås högra hörn.

Kvitteringen var definitivt att sortera in under rubriken "blixtar från klara himlar". Den verkade också ta Kalmarspelarna lite på sängen – de rödtröjade verkade konfunderade och Djurgården kunde successivt flytta fram positionerna. Hemmalagets ditintills så solida försvarsspel visade sig plötsligt mänskligt, ansatt som det var av djurgårdare med repat mod.

Resterande speltid blev sedan en aning High Chaparall-mässig, för att tala i Markus Karlsson-termer. Chanser skapades i parti och minut åt båda håll, trots att förekomsten av organiserat anfallsspel var högst begränsad. Att det inte blev några fler hemmamål hade två stora orsaker; dels ett par fantomräddningar från Dembo Touray, men kanske framför allt en magnifik insats av Toni Kuivasto. Den finske fantomen var överallt och sopade undan det mesta som KFF skickade iväg mot Djurgårdens bakre linjer.

Djurgården saknade inte heller chanser att avgöra. De två bästa lägena blev dock aldrig några lägen; först när Geert den Oudens boll mot en sopren Hysén blev för kort, sedan när Andreas Johansson och samme Hysén i ett tre-mot-två-läge kapitalt missförstod varandras intuitioner.

Sett över 90 minuter har troligen hemmalaget störst anledning att känna besvikelse över de delade poängen, även om Djurgårdens uppryckning i andra halvlek var värd att belönas.

Värda belöning i DIF var också, som vanligt ska sägas, inhopparna. Patrick Amoah lyfte kantspelet med sitt kvicka steg och sin fina bollbehandling, men framför allt Abgar Barsoms dryga 20 minuter förtjänar ett omnämnande. Det var den "gamla Barsom", som med inställning, teknik och passningsskicklighet satte ordentlig snurr på Blårändernas anfallsspel. Det från positionen som offensiv mittfältare, sedan Johansson flyttats upp som center. För övrigt en intressant konstellation – Johanssons skicklighet i djupled kanske är det som krävs för att riva den litauiska muren?

 

Kalmar FF - Djurgårdens IF 1-1 (1-0)
1-0 Svante Samuelsson (37)
1-1 Yannick Bapupa (50)

Varningar DIF: Bapupa, den Ouden, Storm
Publik: 9031
Domare: Martin Ingvarsson, Hässleholm

Djurgårdens lag
Touray
Concha - Kuivasto - Storm - Stenman
Arneng - Johansson - Bapupa (Dovicovic, 87)
Makondele (Amoah, 69)- den Ouden (Barsom, 69) – Hysén

 

Bäst i DIF:
1. Kuivasto
2. Touray
3. Barsom

Bäst i Kalmar:
1. Santin
2. Rydström
3. Johansson

 

Viktor Barth-Kron © DIF Fotboll