Åmans återblickar#4 - mycket smör och hårda nypor!

"Ett värdigt stationshus för allmänheten", sade man när man invigde Östra Station 1932, en slags svensk men betydligt mindre motsvarighet till Gare du Nord i Paris, men med ett tydligt funkistema som stått emot både tidens tand och trendängsliga fingrar. 
Så även restaurangen (som i så fall skulle motsvaras av Terminus Nord) som drivits av Berit Wahlgrens familj sedan 1935.

De första tre åren, 1932-1934, var det manliga krögare som drev den eleganta krogen, men sedan dess har det varit kvinnliga rospiggar som drivit Järnvägsrestaurangen. Berit tog över 1983 och har varit med om en resa som bjuder på dramatik, dråpliga historier och ömsesidiga kärleksförklaringar.

Berit är ”morsa” i fler bemärkelser: till barnen Carina och Anders, men även till flera generationer djurgårdssupportrar som lyssnar när Berit ryter till. Och det gör hon så fort hon tycker någon eller några gått över gränsen för vad som är lämpligt i DIF-sammanhang eller på ”Östra”, oavsett om du har matchtröja eller Stone Island-tröja.

Berit har under 80-talet och fram tills nu rest med supporterbussarna i alla väderstreck och har upplevt det mesta. Hennes första kontakt med DIF var redan 1957 då hon började jobba på ”Östra” och såg hur djurgårdssupportrarna lade sina halsdukar på borden. Sin första match såg hon året efter.
Berits intresse har ibland tagit sig lustiga uttryck, som när brodern Lennart råkade fylla 60 samma dag som DIF kvalspelade mot Assyriska på Stadion. Det blev inget 60-årsfirande med Lennart, men väl firande på Stadion sedan Mattias Jonson avgjort rysaren med sitt nickmål i förlängningen. Men Lennart blev firad senare…

När jag ber Berit att försöka vaska fram de finaste minnena genom alla år skruvar hon på sig och frågar ”Du menar DIF-minnen?” Inte nödvändigtvis, men vi kan börja där

1. ”SM-guldet 2002. Carina, Elin (som då jobbade på Östra) och jag i bilen på väg hem från Borås – saaaaliga av lycka!”
2. ”Hockeyns storhetstid runt 1990”
3. ”Guldet 2003. Kim, ”Isak”, Elmander, Babis, ”Dorran”, Markus – vilket gäng!”

Driver man en restaurang som Östra Stations Järnvägsrestaurang (som den formellt heter) så kan man också räkna med att gästklientelet är allt annat än homogent. En järnvägsrestaurang är per definition en plats som man som resenär vid ett eller annat tillfälle stannar till vid, tar ett glas eller två, och sedan tar sig ut till förorten.

Men pendlarna är bara en av många ”målgrupper”. Där finns lunchgäster från när och fjärran, KTH-studeranden (när kassan tillåter), DIF-supportrar, stamgäster som den legendariske stjärnfotografen Lennart Nilsson, 93 år, som intar sin lunch där varje dag, liksom Marianne Bernadotte och nyfikna turister som läst om ”Östra” på nätet.
T.o.m. skinnskallar frekventerade ”Östra” (”det var många under 90-talet men många har vuxit till sig och blivit skötsamma familjefäder, vilket gläder mig mycket”).

Men det finns en i den brokiga skaran av gäster som förärats en hedersplats, Georg Carlsson, han som kallades för ”Vattendjuret” av personalen (”han var extremt försiktig med pengar och drack aldrig annat än vatten”) men som i ett väldigt kritiskt ekonomiskt läge för Berit lånade ut de 300 000 som bankerna inte var beredda att låna ut och räddade därmed verksamheten.

Vi sänder en tacksamhetens tanke till Georg, som f.ö. inte gjorde någon dålig affär: han åt gratis på ”Östra” varje dag i 10 år (totalt lunchade han där i 70 år!) samt tog en ränta på 6%. Berit säger att Georg efterlämnade ett betydande mångmiljonbelopp vid sin bortgång. Det är klart – skippar man lunchdrycken i 70 år så blir det pengar…

Hur behåller man greppet om alla dessa grupper och bibehåller intresset för Järnvägsrestaurangen? Tydlighet, hårda nypor och konsekvens, säger Berit och påpekar att maten alltid varit svensk husmanskost. Tillagad av färska svenska råvaror, mycket grädde och smör. ”Sedan har vi inte ändrat något i inredningen förutom att puben kommit till – folk vill känna igen sig”.

Vill Carina ta över efter dig, frågar jag? ”Nej jag tror inte det, men Carinas dotter Sofia, 20, har både intresset och fallenheten, liksom Carinas son Nicklas som jobbar i baren. Men mitt tips är att Sofia tar vid. Då blir hon den fjärde generationen som driver restaurangen”. Jag hoppas att Sofia en dag accepterar det ärevördiga kallet när Berit tröttnar. Men det gör hon inte på ett tag… 

Berit uppvaktas av Djurgården Fotboll på Östras 80-årsdag.